När kriget bröt ut satt Lisa Bjurwald med ett tryggt, fast jobb på ett bokförlag i Stockholm. Det tog inte lång tid förrän hon hade sagt upp sig och var på väg mot Ukraina.

– Jag kände så starkt den 24 februari att det här kommer påverka Europa så lång tid framöver. Samhällsjournalistik har en viktig roll att spela när samhället förändras snabbt, säger Bjurwald när LT:s ledarsida möter henne över videolänk.

Vid den polska gränsen mot Ukraina möttes hon av överbefolkade tågstationer och tillfälliga flyktingläger. Kvinnor med barn, väskor och utsjasade blickar. Där fanns gräsrotsorganisationer som erbjöd akut hjälp till dem som just tagit sig över gränsen, men ingen av de stora hjälporganisationerna Röda Korset, UNHCR eller Unicef. Däremot var människosmugglarna på plats mitt i kaoset, som ett konstant närvarande hot mot kvinnorna och barnen på flykt.

Lisa Bjurwald ville försöka förstå de ukrainska kvinnornas roll i kriget, deras erfarenheter och hur de själva tänker om det som händer. När hon skrapade på ytan fann hon sig i en våg av kvinnokraft.

– Det blev som en röd tråd i boken, var får de här kvinnorna sin styrka ifrån?

Strax innan årsdagen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina släpps hennes bok Slava Ukraini! på det egna, nystartade förlaget Bite the Bullet Press. I boken samlar hon ukrainska kvinnors vittnesmål från ett år av terror.

Du ställer dig tydligt i Svetlana Aleksijevitjs berättartradition, med kvinnors vittnesmål från krig. Hur långt har vi kommit sedan hon skrev Kriget har inget kvinnligt ansikte, år 1985?

– Jag tänkte att jag inte kommer vara ensam om att skriva om de ukrainska kvinnorna. Jag trodde också det skulle vara en uppsjö av böcker om den ukrainska civilbefolkningen överlag. Jag är genuint förvånad över att det varken i Sverige eller internationellt är fler böcker som tittar på kvinnorna. Däremot skrivs det väldigt mycket om Ryssland och Putins krets.

Det mediala narrativet för kvinnor i krig är ofta den gråtande kvinnan, offret. Men du mejlsar fram en annan bild. Vad är det för bild?

– Kvinnor som utsätts för kriser blir det gråtande offret med resväska medan männen blir en riddare på sin springare. Det är inte bara endimensionellt, det är också ytligt. Naturligtvis mår du fruktansvärt dåligt när du flytt ditt land, men jag vill beskriva vad som finns under ytan där. Det är ett stort beslut att ta, att fly, som är allt annat än passivt.

Bjurwald låter läsarna möta kvinnor på plats i Ukraina och kvinnor som flytt till Sverige och andra närliggande länder. Vi möter den kvinnliga IT-bataljonen Dattalion som slåss mot rysk cyberkrigsföring och desinformation. I Lettlands huvudstad Riga möter Bjurwald aktivister som radat upp sig med svarta påsar över huvudet, bakbundna händer och blodiga trosor utanför den ryska ambassaden. De ville iscensätta hur ryska soldater använder våldtäkt som krigsföring. Hon möter kvinnliga politiker som reser runt världen i vad de kallar "landslaget", för att uppmana andra världsledare att fortsätta sitt stöd för Ukraina.

De ukrainska kvinnorna är allt annat än passiva offer.

– Men mitt i styrkan finns alltid brutaliteten och det kollektiva traumat närvarande, säger Bjurwald.

När Bjurwald reser in i västra Ukraina till den hittills skonade staden Lviv, kliver hon rakt in i krigets vardag och de extrema, psykologiska påfrestningar människor tvingas leva med. Den ständiga oron, kvinnor som behöver väcker sina barn varenda natt för att söka skydd när bomblarmet går. Att ständigt undra om ens make lever. Sådant kan mala ner en människa.

När de ryska trupperna lämnat städerna Butja och Mariupol blev Rysslands krigsbrott synliga för världen. Lemlästade, brända kroppar och vittnesmål om brutala våldtäkter spreds över världen.

Liknande saker har rapporterats i andra krig, som Rwanda och Balkankrigen. Har världen fått upp ögonen för hur våldtäkt används som ett effektivt krigsvapen?

– Sexualbrott i krig är ju så fiffigt för förövaren, för offret tar på sig skulden själv. Det blir en självpåtagen tystnadskultur. Det är inte som vanliga krigsbrott. Vi har en lång väg, men det här kommer bli ett av de moderna krig då våldtäkt kommer prövas på ett helt annat sätt. Det kommer finnas en förförståelse, det kommer finnas en praxis (vid en rättslig prövning, reds.anm).

Bara dagar innan Rysslands anfallskrig mot Ukraina startade höll president Putin ett tal där han liknade Ukraina vid den sovande Törnrosa som strax skulle våldtas.

Vilken roll spelar den statliga ryska propagandan?

– I Rwanda fanns en särskild radiokanal som kom upp i rättegången, att den har varit direkt delaktig i folkmord. Det är på samma sätt som de ryska statliga medierna har agerat när man har spridit propaganda om att ukrainare är undermänniskor, att deras kvinnor förtjänar att våldtas, de är häxor och slampor som kommer njuta av att ni kommer dit och våldtar dem.

– Precis som våldtäkt som krigsbrott så kommer propagandans roll att prövas efter det här kriget.

Information: Lovisa Andersson är politisk redaktör på Länstidningen i Östersund, LT.