Flera gånger har på sistone “Moramodellen” dykt upp i de lokala nyheterna. I en debattartikel i DD den 3 mars har den politiska ledningen för Region Dalarna skrivit följande: ”Alla yrkeskategorier, inklusive läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och dietister, blev en del av team som regelbundet samlades vid en whiteboardtavla för att gå igenom aktuellt läge och aktuell vårdplan för varje patient. Rondtiden på morgonen mer än halverades. Dubbelarbetet minskade. Alla fick information direkt. Och arbetsuppgifter kunde lättare fördelas”.

Kommunikation inom en organisation alltid både viktig och svår och det gäller att hitta bra sätt att få kommunikationen mellan berörda att fungera. Men när jag läser beskrivningen av vad som benämns ”Moramodellen” verkar man ha tappat bort den viktigaste delen, nämligen patienten. Var har patienten tagit vägen i Moramodellen?

En väl fungerande kommunikation med patienterna är, anser jag, vara den viktigaste biten för att kunna ge god vård.

Inom sjukvården som i alla andra sammanhang är det tre synnerligen viktiga saker som alltid måste finnas med när det gäller kommunikation:

- Kommunikationen, informationsflödet, måste vara riktat både från den som står bakom informationen till mottagaren och omvänt. Patienten är omväxlande avsändare och mottagare av information.

- Alltid när information ges ska det vara förstahandsinformation. Om inte förstahandsinformation är möjlig ska den som lämnar information explicit ange källan.

- Alla anteckningar i journaler ska omgående visas för patienten, av speciell vikt är detta när det antecknas vad patienten sagt. Patienten måste ges tillfälle att godkänna innehållet.

Ska den modell som den politiska ledningen skriver om ha något värde för patienten måste patienten vara med i hela kommunikationsprocessen.

Annika Rullgård