När jag gick i Sågmyraskolan var vaktmästare Sune ett viktigt och uppskattat inslag i miljön. Snäll, trevlig och ständigt i arbete. Han ordnade med än det ena, än det andra på skolan och skolgården. Han bidrog till att hålla skolan ren och organiserad, och spelade en viktig roll för att säkerställa en trygg och säker miljö för eleverna.

Jag har arbetat som lärare på flera skolor i kommunen och haft ett nära och positivt samarbete med flertalet vaktmästare som dels varit sysselsatta med sådan fastighetsskötsel jag som lärare i svenska och SO inte begriper någonting om, men även hjälpt oss pedagogisk personal med mer elevnära uppgifter, som ommöblering av lektionssalar och lagande av fotbollsmål. Med tiden har jag tyvärr sett dessa kollegor allt mindre.

Det åläggs oss lärare att agera beställare av fastighetsskötsel i diverse system som är mer eller mindre svåra att komma in i. Jag gissar att det förväntas att vi ska beställa service som vi inte har någon kunskap om att den behöver beställas. Det är sådant styrmodeller som New public management leder till.

Vi slutar vara kollegor och ska vara köpare och säljare i en låtsasmarknad istället. Vi pedagoger har förlorat möjligheten till snabb, direkt service bara ett samtal bort i en korridor. Detta går ut över undervisningen.

Barnen har förlorat en neutral vuxen i sin skolvardag, någon de kanske känner lite ansvar inför innan de klottrar på en väg, pillar bort en list på en dörr eller värre. Relationsbyggande är en central del i skolan. Jag anser att detta bör gälla även för de som ska ta hand om våra inre och yttre miljöer. Relationsbyggande till barn, personal och till fastighet och skolgård.

När ingen med rätt kompetens och erfaren blick längre går runt och har översyn, justerar och lagar löpande - sjangserar skollokaler och inventarier. Hur mycket detta kostar på sikt vågar jag inte tänka på.

Jag minns när vi skulle sätta upp en tv på väggen i mitt klassrum. Detta hade jag tillsammans med en vaktmästare kunnat ordna under en halvtimme. Istället körde två personer från Borlänge till skolan för att skruva några hål. Fakturan: 6500 kronor. Det är inte hållbart.

En tidigare kollega kände att han degraderats till anonym sopgubbe, som kommer och tar hand om återvinningen och wellpapp. Jag känner att de förvandlats till gigarbetare. En skillnad för mig som “beställare” är dock helt avsaknad av välutvecklad app. Vi i skolan saknar dessa kollegor på så många sätt. Låt dem komma tillbaka.

Anton Ek

för Vänsterpartiet kommunfullmäktige och lärare