En viss typ av berusning breder ut sig bland den svenska politiska eliten, och frågan måste ställas: är detta hälsosamt?

Jag bevittnade häromveckan ett intressant seminarium, anordnat av lokala energibolag. Där framgick bland annat att världens mest anlitade energikälla i dag är solkraft, följt av vindkraft. I Indien byggs världens största solparker. Den i Bhadra i Rajasthan (på 2 245 megawattimmar) täcker ett par kvadratkilometer och var störst i början av året, men kan vara passerad nu eftersom utvecklingen går rasande fort.

Sådana anläggningar kan byggas upphöjda över marken, eller med lämpliga mellanrum mellan solcellsraderna. De kan då kombineras med jordbruk och till och med skugga marken vid torrt väder - så att grödor växer bättre än om de utsätts för långvarig torka.

Samtidigt som dessa alternativ växer rekordsnabbt, vrålar svenska politiker: kärnkraft! De stoppar till exempel havsvindkraftens utbyggnad och hänvisar till behov av, bland annat, el till vätgasbaserad ståltillverkning. Detta stål blir dubbelt så dyrt som konventionellt stål!

Vätgasen skulle kräva massiv utbyggnad av atomkraftsproducerad el. Men troligen kommer många av dessa stål- och batteriprojekt inte att bli av (enligt EU). De faller på grund av fantasidrivna kostnads- och marknadskalkyler. Likaledes skjuter sig den svenska regeringen (den sämsta under min livstid) i foten med avskaffade bidrag till elbilar etcetera.

Kärnkraft räddar varken klimatet eller Sveriges utveckling. Regeringen och andra lycksökare bör söka behandling. Maktberusning och dumhet är farliga åkommor!

Erik Eriksson, Energidebattör m.m. (MP)