Jag borde öppna fönstret
för att höra fågelsången.
Men jag har inte sovit en blund inatt.
En elak hosta har hållit mig vaken.
Fågelsången är instängd i den levande världen,
jag orkar inte gå den till mötes.
Katten vaknade 06.46. Foto: Göran Greider
Annons
Annons
När anfallskriget inleddes anade jag
snabbt vad det skulle leda till
i mitt eget land: jag förstod att de
fruktansvärda bombningarna
och övergreppen skulle förvandla också oss:
Plötsligt mer solidariska, ja
men lika plötsligt militariserades
våra medvetanden
och gjorde fredstanken till något främmande,
till något som nu inte ens kan tänkas.
Nu har också jag blivit Döden,
förstöraren av världar,
som Robert Oppenheimer mumlade i öknen
vid den första atomsprängningen,
ty döden har anlänt med sina militära experter,
upprustningslobbyister,
upprymda ledarskribenter,
partisekreterare med undfallande blIck
och överhuvudtaget alla slags eliter.
M och S ense om Nato. En hjärtlig handskakning.
Bild: TT
Och plötsligt tillbad så många fler
än jag kunde föreställa mig
den trygghet som förstöraren av världar ger.
Katten vaknar kl 0646.
Jag ser på henne: hon ingår
inte i någon opinion.
Jag är just nu lika partilös som hon är partifri.
Den så kallade historiska händelsen
hade inget med historia att göra,
utan med motsatsen: djup glömska.
Nej, jag trodde inte detta skulle
Annons
ta mig så hårt som det gjort.
Detta land blev en neuros.
Katten hoppar genom den.
Kommentar: Den här dikten skrev jag i maj förra året, när det stod klart att Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato. Den publicerades i Dagens Nyheter, men har inte gått i DD. Jag publicerar den här och nu som en kommentar till det "historiska" beslut som Sveriges riksdag tog i veckan - ett beslut som jag anser handlar om glömska.