Ett gäng nyfikna SPF-are gjorde en utflykt till Sala Silvergruva och MånsOls värdshus. Vi laddade med lite kaffe före guidningen i den vackra miljön runt gruvan.

Tänk så nära vi har till många gruvor runt Avesta där våra förfäder har kämpat ovan och under jorden för att försörja sig och bygga upp vår industri och välfärd.

Guiden Claes mötte upp i tidsenliga kläder vid Knektschaktet och tog oss med i hissen ner till 155 meters djup. Han byggde upp en förväntan i hissen som långsamt gnisslande och slamrande sänkte sig i berget. Ljudet förstärkte spänningen av vad som väntade där nere.

Nästan mörker och fukt från väggarna samt kylan därnere (plus 2 grader celsius) fick oss att snabbt känna in hur det var för alla som arbetade där nere 10-12 timmar 6 dagar i veckan. När gruvbrytningen var som störst fanns det 100-150 män i taget per skift. Varje skift började med en bön att alla skulle komma upp igen. Inga kvinnor var tillåtna för att inte göra Gruvfrun arg. Hon ville ha alla män för sig själv och man knackade också tre gånger till henne varje dag för att hon skulle vaka över skiftet. Olyckor hände troligen ofta men väldigt få dödsfall under arbetet.

Många olika befattningar och kunskaper fanns hos arbetarna så att arbetet utfördes på ett bra och säkert sätt. Hjälp från Tyskland behövdes periodvis. Vattenhjul byggdes. Brytningen pågick från slutet av 1400-talet (vissa tror tidigare) till 1962 med ett uppehåll under 1900-talet. Länge eldade man berget varmt för att sedan för hand knacka bort bit för bit av sten för att mycket sakta jobba sig ner och ut åt sidorna där fynden av silver hade gjorts genom att knacka och lyssna på berget. Först i slutet av 1800-talet började sprängning med dynamit.

Så intressant att få höra hur gruvarbetet förändrades genom århundradena, se verktygen och de olika delarna av gruvan. 20 orter (gruvgångar) ca 200 bergrum och många schakt finns i Salberget. Vattensystemet som byggdes runt Sala finns till stora delar fortfarande bevarat. De stora vattenhjulen är däremot borta. I gruvan har man brutit silver, bly och zink.

Väl uppe i värmen igen tog vi vägen förbi Lilla Istanbul (ett moskebygge i miniatyr) vid Annedal och som avslutning på utflykten intogs en god lunch på uteserveringen vid Månsols.

Sedan gick färden tillbaka till Avesta och lusten att läsa mer om gruvbrytning ökade säkert hos fler i vår grupp.

Lena Sköld

lena sköld