Samhällsvetenskaperna har ibland pekat på riskerna med att använda alltför skarpa språkliga dikotomier. Ett exempel på detta tror jag kunde vara distinktionen mellan demokrati och dess motsats icke-demokrati (ibland diktatur, men andra möjligheter är tänkbara). Naturligtvis måste man kunna skilja på mer eller mindre demokratiska samhällen och styrelsesätt. Självfallet!

Men om vi – vilket jag tror att vi ibland gör – låter demokrati förvandlas eller reduceras till ett slags ordstämpel vi sätter på vissa samhällen eller länder för att därigenom tala om för oss själva och andra att vi anser att detta land gör ”rätt”, hör till ”de goda”, medan de länder som inte uppnår villkoren för en sådan stämpel gör ”fel” och hör till ”de dåliga” eller rent av ”de onda”, ja, då riskerar vi att göra oss dubbelt blinda.

För det första förvrängs och urvattnas ordets innehåll: ”Demokrati, ja, det är ju att i samhällslivet ha det som vi, eller ungefär som vi.” Därmed går demokrati från att vara ett begrepp laddat med politiskt och i egentlig mening normativt innehåll, till att bli ett slags egennamn som faktiskt inte säger så mycket – i alla fall inte så mycket som det skulle kunna – om innehållet hos det som vi ger detta namn.

För det andra, och sammanhängande med det nyss sagda, blir det svårare att sakligt bedöma det egna politiska handlandet. Om vi nu till exempel ”är” ett demokratiskt land, så är väl naturligtvis vårt eget agerande därmed alltid och alltigenom demokratiskt. Eller?

Faktum är emellertid att också vår demokrati kan utvecklas och fördjupas. Ja, den till och med ska det. Så heter det nämligen i andra paragrafen av en av våra grundlagar, Regeringsformen: ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden…”

Och om vi ska klara av detta tror jag att det är avgörande att vi också framgent låter demokrati vara något mer än ett annat ord för ”vårt styrelsesätt”, eller rent av för ett ”vi” eller ”oss”, där detta ”vi” och ”oss” bestäms, inte först och främst av sina egna politiska kvaliteter, utan av sitt motsatsförhållande till ”de andra”, ”de dåliga” eller ”de onda”.

Naturligtvis kan det finnas många skäl att kritisera andra samhällen och länder för deras bristande demokrati. Men om vi inte själva har klart för oss vad vi faktiskt menar med detta ord riskerar vi att inte se att demokratin är ett ideal om folkstyre som kan förverkligas på delvis olika sätt.

Och vi riskerar vidare att inte se att vi själva kan leva och verka på sätt som faktiskt är delvis odemokratiska eller i alla fall inte fullt ut demokratiska. Så förefaller det till exempel inte helt osannolikt att man i framtiden kommer att se tillbaka på vår tid och vårt samhälle och förundras över ett arbetsliv som i så stor utsträckning styrdes enligt, just det, enligt icke-demokratiska principer.

Sverre Wide

Sociolog