Vilken flagga ska en dag vaja över Stadshuset i Borlänge? Den saudiarabiska? Den kinesiska? Så kan frågan verkligen spetsas till efter att de höga räntorna nu är på väg att krascha fastighetsmarknaden. Över hela landet, inte minst i Dalarna, har kommuner de senaste åren sålt ut sina egna fastigheter för att kunna fylla ut sina kassor. Det har rört sig om allt från skolbyggnader till hyreshus och det bolag som ofta köpt dem är Ilija Batljans SBB. Nu krisar bolaget, det faller som en sten på börsen och det finns även hot om konkurs.

Vem vill köpa upp företagets innehav när det nu krisar? Inte många, men det har spekulerats i att just kineser och saudiaraber står redo.

På denna ledarsida har vi flera gånger skrivit om detta vansinne som handlat om att kommuner kortsiktigt sålt ut fastigheter för att sedan istället hyra av den nye ägaren. Jag har skrivit om det, Per Lindvall har gjort det och Lindvall skrädde inte orden när han menade att det rör sig om ”finansiell demens” hos de utförsäljande kommunerna: Det blir i längden alltid dyrare att inte äga själv.

Det finns tre grundorsaker till hela detta elände. Den första är att räntorna under väldigt lång tid var extremt låga och därför gav möjlighet för aggressiva bolag som Ilja Batljans att låna upp massor av billiga pengar för att köpa offentligägda fastigheter. Den andra orsaken är de orimliga balanskrav som kommuner – och även staten - har på sig sedan nittiotalskrisen. De gör att budgetar i praktiskt taget alla lägen måste gå jämt upp och därför blir det frestande för kommuner att snabbt casha in en massa pengar på försäljningar.

Men den tredje orsaken till att så mycket offentligt ägande övergått i händerna på ett privat bolag stavas just Ilija Batljan. Denne man är en före detta socialdemokratisk politiker. Han har suttit på tunga kommunala och regionala poster och vet hur det ser ut i kommunerna. Och tack vare det förtroendekapital han skaffade sig som socialdemokratisk politiker, har han så mycket lättare kunnat övertyga kommunalpolitiker runtom i landet att han är ute i goda syften.

Jag vet inte om det framförallt är socialdemokratiska kommunpolitiker som gått på hans övertalningskampanjer, det kan vara så, men vem litar inte på en ”trygg” f.d. socialdemokratisk kommunpolitiker? I en intervju i Fastighetsvärlden uttryckte han det så här: ”De trodde på mig. Det var en otrolig förmån.”

Ilija Batljan är tyvärr bara en av rätt många s-politiker som gått i tjänst hos det privata kapitalet. I näringslivets värld kan de röra sig med det kulturella prestigekapital de förvärvat inom politiken.

Och nu är krisen ett faktum. Vad bör göras? Vänsterpartiet har föreslagit att riksdagen bör snabbförhandla fram en lagändring som ger staten förköpsrätt att köpa tillbaka fastigheterna till marknadspris. Det är förmodligen den bästa lösningen.

Lokalt runtom i Sverige höjs röster för att kommunerna själva ska återta kontrollen över de fastigheter de är beroende av. Det finns skräckexempel på att nödvändiga renoveringar i de nyss utsålda fastigheterna tvingats att bekostas av kommunerna själva när den nye ägaren vägrat att göra det. Varvid värdet på dem ökade, vilket gynnade SBB.

I Borlänge har hedersmannen Sven Janson, Borlängebo och sekreterare i Dalarnas Köpmannaförbund, föreslagit att kommunen ska köpa tillbaka bland annat stadshuset. I det större perspektivet är allt detta också just en säkerhetspolitisk fråga – ty om fastigheter och lokaler nu reas ut och köps av utländska ägare så är det ju säkerhetspolitiskt inte bra.

I avgörande hänseenden har Sverige verkligen blivit något av en bananrepublik. Kortsiktiga privata intressen invaderar samhället i själva dess kärna. Det värsta exemplet på det är naturligtvis den lukrativa skolmarknaden. De stora skolkoncernerna gör enorma vinster som hämtas från den gemensamma skattebasen. De senaste dagarna har den så kallade Thoréngruppen stått i centrum: Trots ständiga påbud från Skolinspektionen om att de inte får undervisningen att funka, har de fått fortsätta att tjäna pengar.

Den centrala samhällsuppgiften att garantera god utbildning har flyttat från det offentliga till det privata. Det är en tragedi. Det är en katastrof.

Och de bolag som i många år köpt upp mängder av offentligt ägda fastigheter står för ett annat exempel på hur samhället invaderas av privata intressen. Ilija Batljan är inte intresserad av de fastigheter han köpte upp och de verksamheter som pågår där – han är intresserad av pengarna han kan tjäna på det.

Och nu har han inga pengar. Men Saudiarabien och Kina har det.