Det råder torka på Gotland. Många, inte minst lantbrukarna, börjar känna vibbarna från den förfärande heta sommaren 2018. Vallskördarna kommer att bli mycket sämre. Grundvattnet står lågt. Hettan vilar tungt över Sverige och Gotland.

Men det var verkligen inte sådant som moderatledaren och statsministern Ulf Kristersson refererade till när han höll sitt tal i Almedalen på onsdagsförmiddagen. Klimat- och miljöfrågor vidrördes i huvudsak bara när han gladde sig åt att reduktionsplikten sänkts och att få verkade protestera mot det.

En glad och nöjd Kristersson inledde istället med att träda fram som – en försonlig traditionalist. Han lyckades inledningsvis nämna att det var Olof Palme som en gång startade Almedalstraditionen. Därefter besjöng han – Harpsund. Tydligen har han nyligen bjudit in ett antal f.d.  statsministerfamiljer för att de ska få återuppleva den sköna miljön kring Harpsund. Bland annat nämnde han Erlanders barnbarn och Thorbjörn Fälldins hustru Solveig. Men nämnde han Fredrik Reinfeldt? Nja, jag kan inte minnas det. Kanske gnager ännu någon schism dem emellan.

Ulf Kristersson företräder ju de verkligt gamla moderaterna och inte det parti som Reinfeldt ledde. Inte ett ord ägnade han således åt att dra någon som helst gräns till det högerextrema parti, SD, som hans regering är helt beroende av. Den frågan försvann i solskenet. Istället hyllade han den ordning och reda som uppstått sedan en stabil riksdagsmajoritet står bakom regeringen.

Små, isande skuggor av denna fråga gjorde sig dock påminda när Kristersson exempelvis stod och direkt skröt om att ”antalet kvotflyktingar har minskat med 80 procent.” Kvotflyktingar är alltså de människor i flyktingläger runtom i världen som har det allra svårast, som inte kan ta sig någonstans och som rika länder, däribland Sverige, sett det som en särskild moralisk plikt att hjälpa. Men de dagarna är helt förbi: Nu formligen lyste Kristersson av skrytsam tillfredsställelse när han konstaterade att antalet kvotflyktingar minskat med 80 procent.

Kristersson är ingen karismatisk folktalare, det vet han och det vet vi alla. Och jag tycker heller inte att det är något som självklart ska avkrävas en partiledare. Men en hel valrörelse ägnade moderatledaren åt att ställa ut löften som han måste ha insett inte kunde hållas och att ständigt angripa sina politiska motståndare på ett rättså polariserande sätt. Nu, i Almedalen, ville han träda fram som en försonlighetens politiker.

På något sätt kommer jag inte ifrån tanken att Kristersson, när han till slut blev statsminister, egentligen är helt nöjd: Det var det han strävande efter. Alltså mer att äntligen få sitta vid makten än att få göra något för ett bättre Sverige. Det var ju trots allt därför han valde samarbetet med Sverigedemokraterna: för maktens skull.

Det jag mest lade märke till när han talade var att han utlovade att ”prioritera välfärden till höstbudgeten.” Att han valde att säga det, istället för att lova de skattesänkningar som en stor del av hans väljarkår och mest hängivna partiaktivister längtar efter, måste man välkomna. Men sent skall syndaren vakna. Nedskärningarna rullar redan detta år över kommuner och regioner. Mer resurser skulle ha behövts för länge sedan. I detta nu skapar de nedskärningar som görs fler gängkriminella. Och magkänslan säger mig att regeringens välfärdssatsningar inte blir i nivå med de behov som finns.

Sedan får jag erkänna att när jag i TV-rutan såg Kristersson stå där i solskenet, så tänkte jag flera gånger på – hans sommarstuga. Häromdagen recenserades boken De gränslösa, om den lobbyism som verkar för den lukrativa skolmarknaden, i tidningen Expressen. Artikelrubriken löd: ”Vi måste prata mer om Kristerssons sommarstuga.” Skälet till att det blev rubriken är att statsministern sedan länge äger en sommarstuga gemenensamt med en f.d.  moderatpolitiker som numera driver en lönsam marknadsskola.

Den som skrev recensionen baxnade över att politik och näringsliv kan flyta samman så konkret. Och över att Kristersson lyckades att till skolminister utnämna den Lotta Edholm som kom direkt från en styrelse i just en marknadsskola.

Om detta sade statsministern ingenting. Men det var faktiskt den där symboliska sommarstugan jag mest tänkte på när han talade.