Annons

Annons

Annons

Robert Sundberg

ledare socialdemokratisk

Robert Sundberg
Besparingar i kommuner riskerar ge väljarmissnöje

Kommunpolitik i Dalarna

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

I svensk politik talas det om välfärdsstaten. I mitten av 90-talet, under ekonomiska krisen då, kom Kjell-Olof Feldt med en bok med titeln ”Rädda välfärdsstaten!” Titeln var missvisande. Det mesta av den offentligt finansierade välfärden sköts av kommunerna. Boken borde ha haft titeln ”Rädda välfärdskommunerna!” Det omfattar även regionerna, som förr kallades landstingen. Mer exakt var de landstingskommuner, nu regionkommuner. Och det som vi benämner kommuner är primärkommuner.

Region- och primärkommunerna har nästan bara en källa för intäkter. Det är den skatt de kan ta ut från invånares inkomster. De kan även ha avgifter, men de ger inte mer än några procent av de två kommuntypernas intäkter. Och de statsbidrag båda får utgör bara runt en sjättedel av intäkterna. De har rent av minskat från att för några år sedan ha varit runt en femtedel.

Annons

Annons

I andra länder har kommuner (och regioner) fler möjligheter till beskattning. I Norge och USA beskattas fastigheter på kommunal nivå. I Schweiz ligger en del skatter på lokal eller regional nivå som inte finns på den nivån i Sverige. I Sverige finns inte längre förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt. Förra mandatperioden sänktes inkomstskatten för de med högst inkomster när värnskatten togs bort. Och fastighetsskatten är en avgift med samma (låga) nivå på sin högsta summa för alla fastigheter (för boende, som ej är företags fastigheter).

Sverige har alltså blivit ett lågskatteland. På drygt 20 år har skattekvoten minskat med åtta procentenheter av bnp (brutto national produkten), vilket motsvarar nästan 500 miljarder kronor i nivå (per år). Kommuner och regioner står därmed inför att behöva göra nedskärningar, så kallade besparingar, i sina budgetar för 2024 och kommande år.

Kommunfullmäktige i Falun, från februari 2023.

Bild: Robert Sundberg

Kommunerna har, i alla fall i Dalarna, ofta redan höga nivåer på kommunal- och regionalskatterna. En höjning skulle slå hårdast mot de med minst marginaler, låginkomsttagarna. Det är ökade bidrag från staten som kommuner och regioner skulle behöva. Det är ju staten som kan genomföra beskattning på flera områden som kommuner och regioner inte kan.

Dessutom är det kommunerna som har hand om sådana kostnader som staten skulle kunna ha hand om, som försörjningsstöd som förr hette socialbidrag. Men staten är ovillig att avlasta kommunerna och ta på sig sådana kostnader. Det är i detta läge som nyheter och rapporter kommer om ” besparingar” i kommuner och regioner. Malung-Sälen ”Måste spara 50 miljoner - nu hotas 100 tjänster” var en rubrik i Dala-Demokraten (papper 14/9, sajt 8/9).

Annons

Annons

Och besparingar i andra kommuner, exempelvis på skolans område som i Borlänge där skolnämnden kan komma att behöva spara in drygt 25 miljoner kronor (bland annat Borlänge Tidning 14/9, papper). Utrymme för reformer finns inte, som frukost i skolan och lunch i skolor på lov (DD sajt 13/9).

Kommuners besparingar tas ofta emot negativt av dem som riskerar att drabbas av sådana. Ett exempel är i Falun med barn- och utbildningsnämndens övervägande att lägga ned Liljansskolan (Falu-Kuriren papper 11/9). Just förslag om nedläggning av byskolor brukar möta stort motstånd, från de som riskerar att drabbas, mot politiker som driver på för det.

Kommunstyren som gör för många besparingar, eller enligt väljarna fel sådana, riskerar att straffas. Väljare brukar komma ihåg saker som är negativa för dem snarare än det som är positivt för kommunen som helhet och dess kommunfinanser.

Föräldrar vill ha kvar skolan som är i närheten och vill inte att deras barn ska få längre och kanske farligare väg till skolan med sådant som att kliva på och av skolbussar i mörker under vinterhalvåret. Har undervisningen och dess kvalitet fungerat bra på byskolan hittills tycker föräldrarna att den borde kunna fungera bra framöver också.

Och om besparingar krävs har föräldrar inte det nämndsperspektiv som politikerna har utan kan tycka att annat i kommunen är onödigt att lägga pengar på och besparingar kan göras där i stället för på den skola nära hemmet där deras barn går.

Annons

Annons

Med ett utomstående ovanifrånperspektiv kan föräldrar till barn som går i en byskola tyckas resonera fel. Alltså att de överdriver risker med längre skolväg och skolbussfärder, att kvaliteten i undervisningen kan bli bättre i en större skola längre bort och så vidare. De rationella argumenten brukar dock inte bita på föräldrar som vill ha kvar den lokala byskolan som det ”alltid” har varit.

I parlamentsval i flera länder senaste åren har de som regerat förlorat och oppositionen vunnit och kommit till makten, exempelvis Sverige, Italien och Finland. Och där det är lokal- och regionalval gör regeringspartier förluster och oppositionspartier vinster, exempelvis i Storbritannien och Norge.

Kommunalval riskerar alltså att bli värdemätare på regeringens popularitet. Samtidigt är det främst styret i egna kommunen som utvärderas. Kommunstyren som gör för många besparingar, eller enligt väljarna fel sådana, riskerar att straffas. Väljare brukar komma ihåg saker som är negativa för dem snarare än det som är positivt för kommunen som helhet och dess kommunfinanser.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan