Att det är pengar och politisk makt vi stirrar på när de stora fotbollmatcherna går av stapeln, det vet nog de flesta av oss innerst inne. Men man förtränger det. Jag förträngde det när jag satt och glodde på VM i Qatar förra året och jublade över Messi som om det var min bästa barndomskompis som gjorde målen och inte en högavlönad turistambassadör för diktaturen Saudiarabien. Det intensiva nu som råder i en match slungar hela mitt medvetande tillbaka till känslan av att vara inne i en match på Vingåkers IP för ett halvsekel sedan och känslan är genomfalsk.

Det är sådant jag tänker på när jag läser sportjournalisten Noa Bachners analytiska och rasande reportagebok, Sista utposten (förlaget Mondial) om den moderna fotbollsvärlden. Den visar detta grundläggande: Elitfotboll har visat sig vara den allra främsta förklädnad som den globala kapitalismen och diktaturintressen kan dra på sig. Han besöker klubbar i Österrike, Danmark eller Stor-Britannien som tagits över av storföretag och oljediktaturer och ser hur hela verksamheten lämnar all lokal förankring bakom sig och inriktas på produktion av fotboll.

Ägaren av läskedrycksföretaget Red Bull, amerikanska riskkapitalister eller diktaturstater i Mellanöstern tar över och de gamla hängivna fansen reduceras till en konsumentgrupp. Bachner redovisar förskräckande statistik som berättar att förutsägbarheten i ligor och matcher blir allt större: Här är det strategisk affärsplanering som gäller, inte individuella dribblingar eller lagkänsla. I Champions League (förr hette det Europacupen) har turneringen gått från en stor mångfald av länder och klubbar till ett tiotal rika klubbar som alltid vinner.

Bachner har gjort fantastisk research. Han skriver fotbollens historia, från den tid då gentlemannamässighet – träna aldrig, det är fusk – rådde ända till dagens penningstinna stjärnfotboll. Men den som fått för sig att svensk fotbollspublik förr i tiden var så städad och artig har fel: svensk publik betraktades till exempel som direkt galen under fotbollsVM -58. Det var ett jävla liv på och omkring läktarna förr.

Men idag är alltså hela fotbollsvärlden ockuperad av miljardärer, storföretag och diktaturer. Hela? Nej, ett litet land i norr håller ännu ut. Sverige. Det är sista utposten.

Även i Sverige fanns det länge starka krafter – inte minst i Fotbollsförbundet – som i desperation över sjunkande publiksiffror och dåliga matchresultat, ville släppa in bolagsintressen i verksamheten. Den så kallade 51-procentsregeln som ger medlemmarna makten, ansågs stå i vägen för en fullt ut professionaliserad och privatägd fotboll. Och det är här som miraklet inträffar. Det inträffar i Luleå i maj månad 2013 när ett elitfotbollsmöte slår fast att regeln ska fortsätta gälla efter stort tryck från medlemmarna. Jag säger mirakel, för det är faktiskt helt otroligt att det i en tid som i princip redan är svårt nyliberaliserad, så står medlemmar och supportrar fast vid en princip som sätter demokratin före de lätta pengarna.

Sedan dess har vi även på europeisk nivå fått se formidabla uppror mot miljardärsmakten från fotbollssupportrarna. De enorma brittiska protesterna mot skapandet av en superliga för några år sedan fick till och med den konservativa regeringen att vakna ur sin kapitalistiska slummer.

Kan då svensk fotboll överleva och visa resultat med sin udda medlemsdemokrati? Bachner tror att långsiktiga satsningar på ungdomsverksamhet är centralt. Och hursomhelst: Allsvenskan drar publik. Det finns långt över en miljon medlemmar i svensk klubbfotboll. Men de måste aktivera sig ännu mer, ropar Bachner.

När jag läser Noa Bachners analytiska reportagebok om fotbollens värld inser jag hur litet jag egentligen vetat och förstått av de makter som kämpar om fotbollen. Han tar mig ur slentrianuppfattningarna om vad supporterkultur kan vara – till och med bengalerna förstår jag litet bättre. Och jag känner styrkan i det lilla ordet demokrati.

Demokrati betyder folkvälde. Majoritetsprincipen som där gäller säger att två fattiga kan vinna över en rik och att några hundra medlemmar i en fotbollsklubb kan vinna över en miljardär.

Den här boken sitter i vänstra krysset. Den är otagbar. Jag är tillbaka på Vingåkers IP och nu är känslan äkta.