Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"86-åriga Margit Hamberg har sysslat med fotboll i 48 år"

Annons

I snart 50 år har hon jobbat med fotboll i Ludvika, men hon har inga planer på att lägga av ännu.
Margit Hamberg är 86 fyllda och fortfarande "still going strong".
- Jag ångrar absolut ingenting, det har varit jättekul.

Hon är uppväxt intill Ångermanälven, ett par mil utanför Sollefteå. Efter utbildning i Härnösand hamnade hon i Arboga där hon jobbade på skola i 15 år innan hon kom till Ludvika 1960.
- Jag gifte mej med en fotbolls- och idrottsentusiast och då var det bara att hänga på, berättar Margit glatt.
- Min man var polis, hade oregelbundna arbetstider och kunde inte alltid följa med, så när han ringde var det bara att ställa upp och åka iväg med ett lag.
Första resan gick till Fredriksberg och på den tiden var det endast pojklag som gällde. Och några andra kvinnliga ledare fanns det inte.
- Va, dom har en kärring till lagledare, det var en kommentar som jag ofta möttes av, säger Margit och skrattar gott.
- Men det gick bra, jag kunde knalla in i omklädningsrummet till killarna, jag var som en morsa till dom.
- Det var mest 10-12-åringar och vi började med en fotbollskola på Stensveden där det då fanns bara en plan, vi hade 200 grabbar i träning.

Ingen damfotboll

På den tiden spelade damer inte fotboll så Margit sysslade med pojklag i nio år innan flickorna började 1969.
- Det här var innan damfotbollen kommit igång i Dalarna så vi fick åka till Närke och spela, Fellingsbro och Nora bland annat, minns Margit.
Någon egen idrottskarriär har hon inte bakom sig, förutom lite handboll och friidrott i skolan. Och ingen tränarutbildning heller, men det har ju funkat bra ändå.
- Jag har aldrig gått någon tränarkurs, bara lite om ledarskap, men jag läste mycket om träning.
- 1967 startade vi "Sportlovsfotbollen" och det är en verksamhet som fortfarande pågår. Först höll vi till i tennishallen sedan flyttade vi till Lorensberga och där var det noga, vi fick absolut inte skjuta mot väggarna.
En gång hade hon och maken ett varsitt lag som skulle spela matcher i Falun.
- Vi spelade först och killarna skulle komma efteråt, vi möttes på halva vägen och om vi förlorat skulle vi gömma oss i bussen men om vi vunnit skulle vi signalera glatt, säger Margit och visar med stora yviga gester hur det gick till i bussen.

Mest cupspel

Under Margits första år var det inte så mycket seriespel, det blev mest deltagande i diverse cuper.
- Starlet Cup var väldigt populär, vi spelade matcher i Köping och finalspel i Stockholm där tjejerna fick bo gratis på hotell, gå på Gröna Lund och åka ut i skärgården på båtturer, det var stort för oss.
- Det var i samma veva som "Köppäbävisan" var populär och alla i Stockholm skulle sjunga den, det gillade inte mina tjejer, de var redan trötta på den låten.
Och Margit minns en resa till Kiruna speciellt väl.
- Det var en pingsthelg, vi möttes av kyla och världens snöväder, då var det ruggigt. En flicka grät fast vi vann matchen, "jag vet inte var jag har fötterna" sa stackarn som frös så väldigt.
- Tågkupén var en "tvätt-tork" under hemresan, att tjejerna klarade sig från förkylning var ett under.
- I Göteborgs Cup, en föregångare till Gothia Cup, fick jag pris som duktig ledare, en riktig buckla, berättar Margit stolt.

"Är hon kvar än"

Då var det minst lika knapert som det är nu med ekonomin i ungdomsfotbollen.
- Flickorna fick själva jobba ihop pengarna, de jobbade i garderoben på Folkets hus till halv två på natten och på nyårsdagen var det 50 tjejer som inventerade i matbutiker för att få ihop till verksamheten.
Hela tiden är det ideellt arbete som gällt för Margit.
- Gissa om jag pumpat bollar och jag har haft källaren full med tvätt i 40 år, skrattar hon.
Visst är det många som känner igen Margit efter alla år.
"Är hon kvar än" var en spontan kommentar när det kom ett lag från Örebro på besök.

Pensionär sedan 23 år

För 23 år sedan gick Margit i pension och det är 15 år sedan hon hade ett eget lag som tränare.
- Jag har bara hjälpt till lite med lagen ibland på senare tid, men många av dem jag tränade har nu egna barn som är med och spelar.
Det visar sig vid ett besök på Stensveden när en förälder kommer fram:
"Jag hade dej som ledare när jag var fem år och du är fortfarande igång", säger han.
Och Margit som ler igenkännande samtidigt som hon med en säck bollar i famnen spänstigt hoppar över ett vattenfyllt dike för att komma till planen.

Sköter pappersarbetet

Vid sidan av tränarkarriären har hon suttit i styrelsen för IFK Ludvika i 40 år.
- Jag är ju ledig på förmiddagarna och klubben har inte råd med någon kanslist så jag får sköta pappersarbetet.
Och hennes köksbord är fullt av papper och pärmar.
- Dom har ju så dålig ordning nu för tiden, det finns i datorn säger dom, men det räcker inte, det måste finnas dokumenterat på papper också, menar Margit bestämt.
Tidigare var hon aktiv i pensionärsföreningen under 15 år, men nu är det boule som gäller för den vitala 86-åringen.
- Jag spelar själv minst två gånger i veckan och så har jag hand om organisationen för det södra distriktet i Dalarna.
Den egna villan, trädgården och bilen sköter hon också om, en pigg dam med andra ord.
Och några planer på att sluta har hon alltså inte, trots 48 år som aktiv i IFK Ludvika.

BO FAGERLUND
023-475 53
bo.fagerlund@daladem.se

Mer läsning

Annons