Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt annat än glada miner på konserten i Folkmusikens hus

/
  • Spelmän och publik hoppas nu att manifestationen ska gå hem hos politikerna. Men varken politiker eller kommunalråd var där i går kväll.FOTO: MATS LINDSTRÖM
  • Peter Rolander och Carin Widholm tycker att det borde komma kulturpengar från Stockholm.

Annons

Salen blev överfull igår kväll.
Men politiker och kommunalråd höll sig hemma.
Frågan är nu om manifestation för Folkmusikens hus får någon effekt.

- Jag tror det ska lösa sig för det är så mycket som står på spel, säger Per Gudmundsson.
Egentligen var det som en vanlig konsert. Det kom mycket folk och spelmännen ställde upp sig framför sin spelledare och satte stråkarna till fiolerna.
Men den här konserten var något annat än glada spelmän och en förväntansfull publik.
Frustration och ilska syntes i folks ögon efter beskedet att en av folkmusikens riktigt stora varumärken kan komma att begravas.

Lever på sin konst

Per Gudmundsson är en av få spelmän på Folkmusikens hus som också lever på sin konst. Som en av strategerna fick han i uppdrag att göra en projektbeskrivning som låg klar den 29 april 1991.
Det började med en kommunal förankring som övergick i ett sex år långt EU-projekt. De statliga pengarna har funnits med hela tiden, vilket idag utgör femtio procent av budgeten medan resten tas in på egna varor och tjänster.

Går inte ihop

Folkmusikens hus är därmed en av de få till hälften självförsörjande kulturella institutionerna i landet. Ändå har inte debet och kredit gått ihop.
Per Gudmundsson:
- När jag satt i början av 90-talet och skrev visste jag att vi kunde komma i den här situationen. Men det stöd, både nationellt och internationellt, säger att Folkmusikens hus ska ligga i Rättvik och fortleva på gräsrotsnivå. Men frågorna är många. Hur mycket mer kan vi ta ut för våra tjänster? Kan mer av privata medel komma in? Hur bygger vi upp en ekonomisk långsiktighet så att vi slipper hamna i detta igen. Önskvärt vore treåriga avtal som gör att vi får lugn och ro.

Kom tidigt

Peter Rolander och Carin Widholm kom tidigt för att inte bli utan stolar. Medan de väntade på spelmansmusiken löstes korsord och lästes.
Carin Widholm:
- Det är så viktigt att spelmansmusiken får finnas kvar. Jag tror inte på någon stor donator. Möjligen några mindre företag som stöttar.
Peter Rolander:
- Det mesta av kulturpengarna går till Stockholm. Mycket av dom medlen kunde styras hit.
Monica Sommarström är spelman och stod och kastade in kläder i tvättmaskinen för två veckor sedan när hon bestämde sig för kvällens manifestation.
- Alla har ett ansvar för att kulturen kan leva vidare. Jag tycker att näringslivet har fått upp ögonen för oss. Men både dom och vi kan bli bättre på att bygga broar, säger hon.
MATS LINDSTRÖM
0250-59 43 42
070-608 18 00
mats.lindstrom@daladem.se

Mer läsning

Annons