Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

800 soldater, kavalleri och kopparkanoner – läs om Faluns okända gruvarmé

/
  • Varför anföll man inte Falun? Varför gjordes inga sabotage? Varför sprängde man inte vattendammarna vid Stångtjärn? Svaret är gruvans egen arme mellan 1642 - 1798, Bergsinfanteriregementet vid Stora Kopparbergslagen och Fahlun.
  • På 1600-talet, under stormaktstiden, hade Sverige många fiender.
  • Gunilla Hednblad, antikvarie vid gruvan och Marcus Rooth, historielärare och amatörforskare från Falun, med en trumma från 1700-talet, då gruvan hade sin egen arme.
  • Här vid Falu gruva bevarades kopparkanonerna

En gång i tiden hade Falun och Falu gruva en egen livvakt på nästan tusen man. Till varje pris skulle stadens underjordiska skatter försvaras. Med värjor och musköter slog man en ring runt staden för att förhindra företagsspionage, sabotage och stöld.

Annons

Mycket har skrivits om Falu gruva men väldigt lite om den lokala arme som hade till uppgift att skydda gruvan.

Bergshanteringen blev tidigt föremål för kungamaktens intresse, eftersom järnet gav pengar till kronan. Bergsmännen gavs därför en mängd fri- och rättigheter bland annat befrielse från krigstjänst.

– Under oroliga tider kunde dock bergsmännen kallas till vapen, berättar Marcus Rooth, från Falun, historielärare på Haga gymnasiet i Borlänge och amatörforskare.

På 1600-talet, under stormaktstiden, hade Sverige många fiender. Dessa hade säkert planer på att till exempel försöka vattenfylla gruvan eller kanske strypa tillförseln av vatten för att bromsa den effektiva och enorma stordriften av koppar och malm som gjorde Sverige starkare än sina motståndare.

Varför anföll man inte Falun? Varför gjordes inga sabotage? Varför sprängde man inte vattendammarna vid Stångtjärn?

– Svaret är; Bergsinfanteriregementet vid Stora Kopparbergslagen och Fahlun, menar Marcus Rooth.

Gruvarmen i Falun tog sina första parad- och marschsteg 1642, året då Falu stad tog emot stadsprivilegierna ur Drottning Kristinas händer. Ett regemente på initiativ av de bergsmän som ägde andelar i gruvan och landshövdingen i Kopparbergs län, motsvarande Falu kommun idag. Syftet; försvara Sveriges skattkista.

– Förutom värjor, flintlåsmusköter och kanoner hade regementet också sin egen marsch, en barockmarsch i två varianter. Upphovsmannen är okänd men ett arrangemang på marschen hittades i Svärdsjö kyrka i början av 1900-talet, berättar Rooth.

Regementets kanoner har sin egen historia. Mellan tusen och femton hundra så kallade kopparkanoner producerades i Falun under stormaktstiden. De tillverkades på Borns gjuteri i staden under lednig av artillerimästare Trotzig. Kanonfabrikens specialitet var att blanda koppar och järn. Legeringen visade sig vara ytterst effektiv. Kanonerna uppvisade en förvånansvärd hållbarhet.

– De flesta av dessa beryktade kopparkanoner fraktades till fronten, till kust och hav. Danskarna fick bland annat känna på eldkraften och precisionen från Faluns kanoner. Ett tiotal installerades vid gruvan. I dag finns två kvar, på gruvans museum.

Bergsinfanteriregementets huvudsakliga uppgift var att bevaka och skydda den viktigaste arbetsplatsen i Sverige. Sedan tidigare fanns Bergsregementet med manskap från andra gruvområden i landet.

– Skillnaden mellan bergsregementet och Falu gruvas infanteriregemente var att den senare helt och hållet var lokalt organiserad. Det var falubor och gruvdrängars entusiasm som utgjorde stommen i verksamheten, medan bergsregementet var sammansatt av värvade soldater från hela landet.

Vid Armémuseum och Krigsarkivet har man inte haft nämnvärd kännedom om den militära verksamheten vid gruvan i Falun.

– Den måste anses som unik i Sverige, menar Marcus Rooth. Det var Sveriges första driftsvärn eller hemvärn och troligen det största regementet som någon av Sveriges städer under 1600- och 1700-talet själva satte upp.

Nu slapp gruvdrängarna ladda kopparkanonerna och lyfta sina värjor mot fienden, danskar, norrmän och ryssar. Men vid två tillfällen deltog de vid aktioner utanför Falun.

– 13 augusti 1645 fick regementet till uppgift att marschera till Brömsebo i Sveg och tala om för härjedalningarna att de blivit svenskar i samband med fredsuppgörelsen med Norge. 1719 beordrades kavalleriet till Valbo när ryssen härjade som mest vid Gävlekusten.