Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Aino Trosell imponerar med ny roman

Annons


Aino Trosell
Hjärtblad
Norstedts förlag

I romanen ”Hjärtblad” återvänder Aino Trosell till väl upptrampade stigar, till sitt sägenomsusade Malung. Denna gång är det de i litteraturen samt i konsten så mångomsjungna och porträtterade kullorna hon skildrar, ett hårdfört släkte som vandrade land och rike kring för att sälja sina tjänster och produkter.

I Hjärtblad kretsar berättelsen kring Hulda, som redan i späd ålder lär sig vad tungt arbete vill säga. Det är 1870-tal och bistra tider, felslagna skördar och stränga vintrar leder till omfattande svält både bland människor och kritter. Döden skördar sina offer men sådan är livets gång, tycks det luttrade folket i Dalarna tänka när barn och gamla rycks bort av epidemier och i sviterna från hungeråren, då de fattigaste blandar barkmjöl i det knappt utmätta brödet.
Redan som barn blir Hulda ” lissgättare”, hon drar upp till fäboden för att vakta kor och getter, att under kujande och med vallarelåtar föra djuren till gott bete och i trygghet för varg, björn och lo. Man tillverkar gestost och kärnar smör, stickar strumpor och samlar skohö – detaljrikedomen bär närmast det självupplevdas frächör. Det kan förvåna eftersom Aino Trosell med samma säkra hand och skärpta sinnen beskrivit offshorearbetarnas och dykarnas arbete. Aino Trosells särmärke som författare är just den lyhörda realismen med fint utmejslade detaljer.
Det sena 1800-talet är en tid då moderniteten förvandlar det gamla bondesverige till ett industriland, då järnvägens ådernät gör tidigare avkrokar till städer med en blomstrande industri. Sverige får för första gången en och samma tid i hela landet – hur skulle annars tågen komma i tid? Och plötsligt kräver de stora städerna arbetskraft, i stor mängd strömmar människorna från glesbygderna till Stockholm.
Så snart Hulda har ”stått i gången”, det vill säga konfirmerats ansluter hon sig till de vandrande kullornas led, iklädd sin karakteristiska Malungsdräkt. I sällskap med den fyrtioåriga veteranen och vagabonden Knutolas Brita beger hon sig mot Romboland, dvs. Mälarlandskapen för att köpa upp mässig- och stålprodukter för att sälja – kullorna har gott renommé. Men Hulda har ett huvud för sig och vandrar istället den 36 mil långa vägen till Stockholm för att söka plats hos ett riktigt herrskap.
I Stockholm möter hon de konstförfarna och vittberesta hårkullorna som hade kunder så långt borta som i S:t Petersburg, de glada och färgstarka vevkullorna som forslade människor mellan de olika stadsholmarna under sång och mycket skämtande, omtalade av August Strindberg. Samt de starka och yrkesstolta mursmäckorna som ansågs mer tillförlitliga än de supiga diversearbetarna på de många byggen som var på gång i den snabbt expanderande staden.
Hulda betraktas som en exotisk fågel från en annan tid, där berättelser om skrömt och otyg väcker stor uppmärksamhet i den blasé stockholmsfamiljen, där husfadern drabbats av tidstypisk spleen och frun av neurasteni, en annan tidstypisk krämpa à la mode. I Stockholm börjar arbetarrörelsen få genomslag, och även de mer framsynta i de härskande skikten tar intryck av tidens oro. Moderniteten är på väg att förändra Sverige i grunden. Hulda gör en oväntad klassresa, som inte ska beskrivas här.
Man måste närmast gå till Kerstin Ekman för att finna en motsvarande kvinnoarbetets Höga Visa. Vad Aino Trosell har åstadskommit är ett fascinerande stycke kvinnohistoria, med berättelser om det tunga värvet på landsbygden och på fäbodar, den påhittighet som krävdes av fattiga kvinnor som stolt bar upp sina bördor under månadslånga vandringar eller som tog tjänst hos bortskämda stockholmsfamiljer.
Men att det är en uppgörelse med Zorns kullor som förlagsreklamen hävdar vill jag inte hålla med om – Hulda är just en sådan livsvarm och sensuell kulla som med stolthet och rak rygg banar sin väg genom ett fattigt men expanderande Sverige. Ett starkt och smickrande porträtt i helfigur precis som hos Zorn.

Lena S. Karlsson