Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Åkesson på friarstråt

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkessons är på friarstråt, att döma av en intervju i Svenska Dagbladet i söndags.
I korthet är han beredd att tona ned invandringsfrågan, och beredd att förhandla om andra frågor med M och S.

Annons

Om signalen från Åkesson stämmer i verkligheten är oklart. Partiets aktiva medlemmar har ju minskad invandring som viktigt för engagemanget för partiet.

Skulle SD släppa frågan om invandring skulle partiet och dess ledning få en förtroendekris från sina aktiva anhängare. Särskilt om utbytet i form av framgångar i andra frågor i eventuella kompromisser med andra partier blir klent.
Att Åkesson gör utspelet ska ses som ett sätt av honom att spela in sig på planen i debatten om regeringsfrågan.

Utvecklingen i Norge där partiet som liknar SD, Fremskrittspartiet, från i höst sitter i regeringsställning har troligen bidragit. Det har nog även historiken i Danmark, där det parti som liknar SD, Dansk Folkeparti, haft samarbete med dåvarande borgerliga regeringen i tio år 2001 till 2011.
Men Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti har en annan historik än Sverigedemokraterna. Det förra partiet har suttit i norska parlamentet i 40 år och fått valresultat på över 20 procent flera gånger innan det hamnade i regeringen.

Och Dansk Folkeparti har funnits i parlamentet i mer än 15 år och fått valresultat på över tio procent i senaste 12 årens fyra val. Före det, på 70- och 80-talen, fanns Mogens Glistrups parti i parlamentet.
I Norge och Danmark har den traditionella borgerligheten varit försvagad en lång tid. En borgerlig regering har inte kunnat bildas utan att den haft samarbete med det högerpopulistiska, främlingsfientliga parti som motsvarar svenska SD.

Visst har även Socialdemokraterna i Norge och Danmark varit försvagade och behövt samverka med något borgerligt mittenparti för att regera. Men en borgerlig majoritetsregering har inte varit möjlig där på flera årtionden.
Sverige är inte där än. SD är inte lika starkt och etablerat som sina motsvarigheter i Norge och Danmark. SD är även för smalt i frågeprofil inför väljarna och sin uppsättning av politiker.
SD är inte det parlamentariskt erfarna parti som liknande partier i Norge och Danmark är. Och så finns den i grunden negativa hållningen till invandring i SD som gör partiet svårt för andra partier att ha att göra med.

Sifos mätning för november, publicerad i går i Svenska Dagbladet, är för övrigt ingen glädjande läsning för den regerande alliansen.
De tre allianspartier som klarar spärren till riksdagen får 35,0 procent. Och Socialdemokraterna får 34,5 procent.
Regeringsalternativen Alliansen och S skulle alltså bli ungefär jämnstora i mandat. Alliansen har ett parti, KD, strax under spärren med 3,9 procent. Med KD får alliansen knappt 39 procent. Det är långt från majoritet.

MP går om SD med 9,1 procent mot 9,0. Och V ökar lite grann, till 7,3 procent.
De tre rödgröna partierna skulle få majoritet i riksdagen om det varit val i denna månad. Men om borgerliga alliansen får in alla partier i riksdagen och om de får stöd från SD blir det 48 procent, inte långt efter de rödgröna.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se