Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Aldrig maktskifte i Leksand

Uppdrag gransknings reportage om kopplingarna mellan hockeyföreningen och de styrande politikerna i Leksand har uppmärksammats i veckan. Det går att säga mycket om det, men utifrån fallet Leksand tar jag här upp hur olika kommuner i Dalarna styrs.

Annons

LEDARE

I Leksand har det aldrig varit maktskifte. På över 30 år, sedan storkommunen Leksand bildades, har det inte varit maktskifte. Ett parti, med ofta runt 40 procents stöd, har lett kommunen i årtionden. Det liknar hur det var i Sverige 1976 med skillnaden att maktpartiet inte är Socialdemokraterna utan Centerpartiet.

Efter valet 1994 fick alla Dalarnas kommuner socialdemokratiska styren. Enda undantaget var Leksand där ett centerlett borgerligt styre fortsatte.
I en demokrati behöver det inte vara dåligt med ett långvarigt maktinnehav av ett parti, eller block. I varje val står ju makten på spel med risk att förlora den.
I Sverige på riksplanet var det 40-åriga S-styret 1976 inte så cementerat som det kan se ut i efterhand. S samregerade med andra partier stor del av sitt maktinnehav, främst med C. Och S var nära att förlora makten 1956 och 1973.

Ett långvarigt styre av samma parti, eller block, kan rent av innebära fördelar. Det ger en långsiktighet i planering som gör att en kommun kan utvecklas på ett välplanerat sätt i flera mandatperioder.
I Dalarna sägs det varit till fördel för Borlänge med det långa maktinnehavet för S. Kommunen har kunnat expandera planerat och långsiktigt. På liknande sätt kan man säga att det varit i Ludvika och Smedjebacken med de långvariga S-styrena där.

Det leder in på de kommuner som ofta har maktskiften. I Dalarna är främsta exemplet Falun. I varje val i 25 år har det varit skifte i residensstaden mellan S-lett styre och borgerligt. Planeringen blir ofta därefter, med få långsiktiga projekt och många avbrutna sådana.
I Dalarna bryts emellertid nu gamla kommunala styresmönster allt mer. I Falun skiftade styrena som sagt ofta.
Men det senaste året har det skurit sig mellan S och MP å ena sidan och V å den andra i det S-ledda rödgröna styret, med skolfrågan som främsta trätofråga.

Skid-VM verkar ha fört samman de två huvudmotståndarna Jonny Gahnshag (S) och Mikael Rosén (M). Om det är ett embryo till en koalition mellan dem återstår att se.
Och i Borlänge har S i ett par val minskat från 50 procent till under 40. Men de borgerliga partierna har inte ökat trots det. Det har partier till vänster om S, och Sverigedemokraterna, gjort. Kommunens ekonomiska ramar läggs nu fast i bred enighet mellan styrande S+MP och de fyra allianspartierna.

S sitter kvar vid makten i Borlänge, men måste kompromissa med MP och i viss mån åt borgerligt håll. Den M-ledda alliansen får inflytande på politiken.
Det är visserligen ganska lite, men mer än det var förr då inflytandet var obefintligt.
I Leksand regerar de centerledda borgarna vidare, som alltid. En skillnaden är väl att förr, på 70- och 80-talen, var ortens hockeylag i elitserien och ofta dess vinnare. Men där är laget inte längre, trots stöd från kommunen.


Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se