Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla kan vara med

Annons

– Jobba, jobba, ni ska inte bara lalla på! Hela vägen! Trampa, trampa! Jobba sista trettio sekunderna!
Ulli Åkerblom manar på deltagarna i bassängen. Det handlar om 45 minuter vattengymnastik, inga pauser och hårt tempo.

I badhuset i Leksandshallen kan man välja mellan sju olika pass i vattengymnastik, det är inte ovanligt med fler än 35 deltagare i bassängen. Margareta Heineman är en av dem som deltar i flera pass.
– Jag har problem med höfter och rygg och jag mår så bra fysiskt av vattenjympa, säger Margareta som deltar i tre pass i veckan.
DD besöker det andra av två förmiddagspass på fredagar. Det finns också kvällspass, ett tuffare vattenfyspass på tisdagskvällar. Så finns det ett lättare pass på fredagsmorgnarna.
Det är internationella kvinnodagen när DD följer ett vattengymnastikpass. Av någon anledning är det mest kvinnor som väljer denna typ av träning, men det finns också tre män i bassängen.

Deltagarna gillar badmästare Ulli Åkerblom, de tycker att hon är bra ledare och spelar bra musik.
– Alla kan vara med, säger Ulli Åkerblom. Det är väldigt kravlöst och skonsamt.
Vattengymnastik är skonsamt mot knän och andra leder, det passar både äldre och yngre.
En av veteranerna i bassängen är Bibbi Karlsson. Hon har fyllt 87 och och hållit på med vattengymnastik i 20 år.

– Det är så skönt efteråt, man är så avslappnad i kroppen, säger Bibbi.Och så har vi så trevligt, vi kommer i tid så vi hinner dricka kaffe.
Bibbi är en av dem som tycker att Ulli Åkerblom spelar så bra musik. Popmusiken dånar och sätter pulsen i rörelserna. Bland annat är det Stiko Per Larssons låtar.
Marie-Louise Hamberg tillhör ett Rättviksgäng som åker till Leksands varje vecka för att delta i vattengymnastike, trots att de också jympar i Rättviks badhus.
– Det här vill man inte missa, säger Marie-Louise. I Leksand har de bra musik och bra ledare.
Hantlar och ”ormar” av skumgummi används för att gör rörelserna mer effektiva. Och nog är ett pass pulsökande alltid.

Passet avslutas med lugn musik och strechrörelser.
Det som slår reportern på bassängkanten är hur roligt deltagarna verkar ha.
Det är mycket skratt och när Ulli uppmanar till ”indianhopp” så hörs stridsropen eka över bassängen.
Tydligt är att vattenjympa också är socialt.

Eva Högkvist