Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran tackar sina grannar som hjälpte honom när han sågade av sig handen

Annons

Han skulle bara kapa brädan några centimeter.
Men Göran Andersson sågade av sig hela handen.
- Först tänkte jag, är det verkligen min hand som ligger där.
Han plockade upp den från marken och hoppades på snabb hjälp.
Nu är handen på plats igen, mycket tack vare grannarnas insatser.

Handslaget är fast. Det högra alltså. Göran Andersson, 61 år, har ännu ingen känsel i vänsterhanden.
Men den sitter där i alla fall, lite tung, med ärr.
Han var nära att mista inte bara handen utan hela livet. Göran Andersson berättar om junikvällen:
Först är han ute och springer med hunden, lite längre än han tänkt. Det börjar bli sent och kyligt men han är sugen på att få klart stommen till taket mellan huset och förrådet.
Hustrun Margareta är inte hemma.
På uteplatsen står sågmaskinen. Han ska bara ta av en liten bit av en bräda.
Plötsligt fastnar fleece-tröjan i klingan och drar in vänsterarmen i sågen.
- Jag ser min hand ligga där på marken.

Blodet pulserar

Första tanken är om det verkligen kan vara sant. Blodet pulserar ut ur armen, mer och mer för varje hjärtslag. Han känner inga smärtor.
Göran Andersson försöker flytta sig närmare gatan.
- Då skulle grannarna kunna se mig om jag svimmade.
Grannen intill, Sören Larsson, har redan hört en svordom och kommer för att se vad som hänt.
Han möter Göran Andersson med en avsågad hand i högernäven.
Sören Larsson larmar fler grannar. Mitt emot bor Eva Johanson, undersköterska. Hon försöker få stopp på blodflödet. Sörens son Alexander drar av sig sin t-shirt till förband.
- Jag undrar också vad vi ska göra med handen, minns Eva Johanson.

Handen i en hink

Sören Larsson har hela tiden kontakt med larmcentralen och får besked. Handen ska ligga i en ren och stängd platspåse, sedan i en hink med kallt vatten.
Han hittar en fryspåse, flera grannar hjälper till att leta fram is-klampar. Den lösa handen, fortfarande med klockan på, blir rejält kyld.
Göran Andersson förlorar flera liter med blod, men inte medvetandet. Han tänker mest på praktiska saker, vem ska ta hand om hunden, hjälpa föräldrarna, fixa hemma.
När han berättar för DD sitter Margareta Andersson bredvid. Hon förundras över sin man, att han höll modet uppe.

Sjutton påsar blod

Ambulansfärden går direkt till handkirurgiska kliniken i Örebro. Göran Andersson blir allt svagare av blodförlusten.
- Hade jag kommit tio minuter senare så hade jag inte klarat mig, har läkarna sagt efteråt.
Operationen pågår under natten och dagen efter. Han får sjutton påsar blod.
De följande veckorna blir osäkra.
Men efter en månad står det klart att cirkulationen fungerar i handen.
Nu väntar operationer för att sy ihop senor och nerver. Göran Andersson hoppas få känsel och rörlighet tillbaka. Han är lättad över att ha sin egen hand kvar.

Aldrig i långärmat

Hela sommaren fortsatte hjälpen från grannarna. De har klippt gräsmattan, fyllt frysen med fikabröd.
Familjen känner stor tacksamhet.
- Ni räddade mig, säger Göran.
Han har en uppmaning som han lovat läkarna att föra vidare:
- Såga aldrig klädd i långärmade tröjor eller handskar!

Mer läsning

Annons