Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I går blev det klart - utvisnings-hotade familjen får stanna i Sverige

Annons

”Får jag gå på skola nu?” Habiba Fejzuli, 6 år, hoppar upp och ner av förväntan. Det blir kramkalas med många glädjetårar på gården när Kerstin Rosendahl kommer med beskedet hon precis fått från familjens advokat.
- Ni har fått permanent uppehållstillstånd.

Familjen Fejzuli är romer och kommer från Presovo, på gränsen mellan Kosovo och Serbien. De hade varit på flykt i fem år när de kom till Sverige 2005. Kerstin Rosendahl som är flyktingombud i Malungs församling har engagerat sig både i den här och andra romska familjers situation. DD har beskrivit familjen Fejzulis situation i flera artiklar, senast i oktober i fjol. Nu är det dags att göra en uppföljning, tycker Kerstin Rosendahl som berättar att Kasandra, den elvaåriga dottern, fortfarande ligger apatisk i sin säng.

Samtalet förändrar allt

Men när vi kommer in på gården i hyreshusområdet och möter familjen får Kerstin Rosendahl mobilsamtalet från deras advokat Tryggve Emstedt som förändrar allt.
Sexåriga Habiba reagerar snabbast och tydligast av alla. Nu kan hennes dröm om att gå i skola slå in. Hennes mamma Mirveta Fejzuli ser först chockad ut och börjar sedan gråta och krama Kerstin Rosendahl. Hon fortsätter gråta och kramar sin mans syster som dykt upp på gården. Fotografen och jag blir också kramade i bara farten.
-Är det verkligen sant. Ska du prata med advokaten. Fråga honom igen, ber Mirveta Fejzuli mig.
Äldste sonen trettonårige Zenija vägrar tro på beskedet.
- Jag tror det inte, säger han.
När du får ett brev med beskedet?
- Då kan jag tro det.
En annan romsk familj som Kerstin Rosendahl engagerat sig i är också med på gården. Det är Safa Malicevic med sonen Branislav och döttrarna Jagoda, Rosa Alexandra och Anastasia. Tvååriga Anastasia är född i Sverige liksom familjen Fejzulis yngste son Kevin. Safa Malicevic kramar också om familjen Fejzuli samtidigt som hon hoppas att beslutet påverkar hennes egen familjs chanser att få stanna. Hennes döttrar dras genast med i glädjeyran på gården. Sonen Branislav är mer dämpad och har ont i magen.
- De här barnen lever under en fruktansvärd press och de är ofta sjuka, berättar Kerstin Rosendahl.

Kärleken väger upp

Barnen känner henne väl och kallar henne till och med mormor. Hon har hjälpt till när de varit sjuka, samlat in kläder och leksaker och kommit med mat förutom att hjälpa familjerna i kontakten med olika myndigheter.
- Här har jag fått nio barnbarn till förutom mina egna sju. All kärlek jag fått av de här barnen uppväger allt slit, säger hon när de minsta barnen trängs om platsen nära henne på golvet i rummet i enrumslägenheten familjen Fejzuli lånat. Elvaåriga Kasandra ligger på en säng. Hennes ögon är slutna och hon är vänd mot väggen. Hon reagerar inte för stojet i rummet.
- Men nu har hon en chans att komma ur apatin, säger Kerstin Rosendahl.
Nästa steg för familjen Fejzuli blir att försöka få kontakt med pappan i familjen, Avni Fejzuli som blev avvisad till Tyskland i oktober i fjol, berättar hon.

Mer läsning

Annons