Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johnny Smedberg är glad över att vännerna var med i skogen

Annons

Rådigt ingripande från vännerna gjorde att björnbitne Johnny Smedberg är vid liv idag.
- Tack vare mina vänners snabba handlande är jag vid liv, säger Johnny från sjuksängen då Dala-Demokraten kommer på besök.

Vännerna är Mikael Falk och Hans Skarp. Att de fanns i närheten vid tillfället då Johnny blev attackerad av björnen räddade hans liv.
- Hans Skarp drog åt en klädremsa alldeles ovanför såret så blödningen minskade och Mikael körde bilen. Utan deras snabba hjälp hade jag inte legat här idag, säger Johnny Smedberg.
Just som DD besöker Johnny ringer Hans och Mikael.
- Ni ska veta att jag är er evigt tacksamma och att ni är mina hjältar, säger Johnny i telefonen till Hans Skarp.
Johnny berättar för vännerna att en artär slets av i armen, men att läkarna transplanterat en ny från låret.
Han opererades i sex timmar för skadorna han fick i onsdags eftermiddag.

”Då small det”

Johnny berättar att han inte trodde björnen skulle rusa efter honom.
- Jag röjde efter en bäck i en uppförsbacke. Plötsligt ser jag vad jag trodde var ett rävgryt. Men då sticker ett björnhuvud ut.
Johnny började rusa ner för backen.
- Jag trodde aldrig den skulle rusa efter utan tanken var att: Å vad kul att få se en björn på så nära håll, men då small det.
Det var björnen som attackerade bakifrån.
- Hela muskeln slets av, men det lät som om armen gick av, jag hörde hur det krasade, minns Johnny.

”Rejäl spark”

Det som fick honom att fortsätta göra motstånd var hela tiden tanken på frun och barnet de väntar.
- Innan han bet av muskeln hann jag slå till honom på käften, säger han och visar upp hur knogen har märken från björnens tänder.
Som tur var hade Johnny kängor med stålhätta.
- Jag fick in en rejäl spark och att det jagade nog iväg björnen, berättar han.
Men björnen hann riva Johnny i huvudet och bita och riva i låret och ryggslutet.
Trots skadorna släpade Johnny sig till vägen där Hans Skarp fick se honom segna ner.
Vännen berättar:
- Johnny skrek åt mig att stoppa blödningen och ringa efter ambulans, säger Hans Skarp.
Blod forsade nerför ansiktet.
- Jag trodde jag blivit blind, men det var allt blod som gjorde att jag inte såg, berättar Johnny.

Tur ändå

Trots allt inser Johnny plötsligt att han haft tur i oturen.
- Veckan innan påsk var jag på samma ställe och röjde helt ensam. Men jag kände mig förkyld och åkte hem, berättar han och ser tankfull ut.
- Jag törs inte tänka vad som kunnat hända. Helt klart är att jag inte varit i livet nu, säger han.
Han har också hunnit fundera lite på det här med björnar i skogen.
- Stammen måste minskas där det är mest björn, säger han bestämt.
- Idag räknar man björnstammen i hela Dalarna, men man måste räkna ut hur mycket man ska skjuta av i mer begränsade områden. Jag menar, i Orsa Finnmark är det alldeles för mycket björnar.
- Man kan fråga sig vem som står näst på tur. Det ska ju kunna gå att arbeta i skogen i alla fall, säger han.
Johnny har fått beskedet av läkarna att han kommer bli helt återställd.
- Men det kommer väl att ta ett tag, lite synd eftersom jag just var i färd med att starta eget företag med gårds- och viltslakteri, säger han.




BENGT PETTERSSON
023-47557
bengt.pettersson@daladem.se

Mer läsning

Annons