Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allt får plats i Greiderland

Annons

LYRIKOch dagarna ärsom små seklerav Göran Greider.Utgiven av:Albert Bonniers förlag.Göran Greiders nya diktsvit har två geografiska centra som skådeplatser. Årsta, söder om Söder i Stockholm hörde till de första förverkligandena av en socialdemokratisk utopi – en mönsterförort för arbetare och lägre tjänstemän, planerna drogs upp av fastighetsborgarrådet Harry Sandberg.I funkishuset var ledordet luft, ljus och god planering, här skulle renlighet och ordning råda – modernitet också för familjer med många barn. Men också samhörighet, Årstas berömda centrum planlades av Uno Åhrén och Sven Markelius och försågs med teater, biograf och ett otal föreningslokaler, daghem och en mängd butiker. Arkitekter och samhällsplanerare från hela världen kom för att studera den nya ABC-staden; här fanns arbeten-bostäder-centrumhus.I dag är det gamla Årsta attraktiv mark för förtätning, Stockholm växer varje år med ca 42 000 invånare, just nu arbetar en skara idealister för att rädda ett av de sista stora grönområdena inom närförorterna: Årstafältet, en don quixotestrid mot en allt snabbare accelererande bostadskris.Men det är folket från de gamla nedläggningsbygderna som intar stor-städerna, här finns en gemenskap i botten, också med dem som flytt långväga undan krig och nöd från länder som de ursprungliga Årstaborna knappast ens kände till namnen på. Staden och glesbygden är två sidor av samma mynt, Göran Greider skriver:gator bar namn efter sjöarsom jag badat isom barnDe heter Borensvägen, Möckelvägen, Hjälmarsvägen, Siljansvägen och Dellensvägen.Finns dessa byar kvar i nästa generation? Finns närförortens gammaldags kultuyttringar kvar, finns Konsumkören på Årsta torg? Och vad blir kvar av byarna på landet när bensinmackar och små livsmedelsbutiker läggs ned?Men man kan lika gärna vända på det: våra städer är gläntor i skogen. Vår urbanitet är undantag i de svenska landskapen.Genom Årsta löper den första stora landsvägen, Stockholms svar på via Appia: Göta landsväg, som förband Stockholm med den omkringliggande landsvägen.Det andra är Västerdalarna, avfolkningsbygd, där människor kämpar för sin existens, Dan Anderssontrakter, tassemarker och vida skogar genomströvade av björn, lo och varg som återövrar gammalt land. Men historisk mark även detta, gammal bergslagsbygd fylld av industriminnen från en tid då malmen ansågs värd att bryta.Sviten omfattar korta, ibland notisartade dikter från närmare två decennier, de tidigaste dikterna är daterade 1993 och har flytten till Årsta som ett slags tema: innerstadens förändring, migrationen inom förorten, gamla ideal som sviks när förorten alltmer yuppifieras och de forna hyresrätterna omvandlas till hyresrätter. Här finns en social indignation i botten som känns igen, men också en trötthet och uns av ett tvivel, om politikens mål och medel.Som alltid oscillerar Göran Greiders dikt mellan makrokosmos: ett alltför snabbt expanderande universum och mikrokosmos: de små, nästan omärkliga och vardagliga händelserna. Det handlar om kattan som spinnande föder en kull ungar, kortdikter om skimrande idyller som interfolierar reflektioner om storpolitiska skeenden som globalisering och krig, dess omedelbara effekter in i våra närmaste vrår.Det kan handla om mera triviala ting: om bilen som förutsättning för landsbygdens fortlevnad och grannbondens besvikelse och förtvivlan när skörden slår fel. Men också om mera subtila betydelseförskjutningar i tillvaron förorsakade av ett bibelstudium som skvallrar om en längtan efter uppgående i det översinnliga, liksom en förundran inför årstidernas skiftningar som kan erinra om Carl Jonas Love Almquists häpnad inför naturens mysterier.Göran Greider skriver så lätt, så spänstigt och lika självklart som han andas. Men Göran Greider sviker aldrig sitt humanistiska credo: vattendroppar på en nyutslagen liljekonvalj, demonstrationer mot USA:s angreppskrig i Irak tillmäts lika stor vikt. Det är detta som ger Göran Greiders diktning dess specifika vikt, också när han skriver ner närmast skissartade, sekundsnabba iakttagelser finns en djup medmänsklighet och ett starkt engagemang som genomsyrar dessa tre diktsviter.Lena S. Karlssonkultur@daladem.se