Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitionen var att efterbehandla det avfall som fanns efter 1000-års gruvdrift

Annons

1992 drogs Faluprojektet igång.
Ambitionen med det nu avslutade projektet var att efterbehandla det avfall som fanns efter 1000-års gruvdrift.
- Detta är den största och mest komplicerade efterbehandling som gjorts i Sverige. Och alla inblandade har all anledning att vara stolta över det jobb som gjort, summerade landshövding Maria Norrfalk.

19 år har gått sedan Falu gruva lades ned. Samma år inleddes arbetet med att sanera de miljömässiga spår som gruvdriften lämnat efter sig under sin 1000-åriga historia.
Och detta arbete har gått under namnet Faluprojektet.

166 miljoner

I saneringen (som totalt har kostat 166 miljoner kronor) har vissa områden prioriterats.
Huvudprioritet har Ingarvsmagasinet, ett område på 160 000 kvadratmeter (söder om väg 293) som var i drift 1982-93.
Fyra år senare inleddes sluttäckningen som pågick under åtta års tid.
Där lades två tätskikt med aska och bioslam från Kvarnsvedens pappersbruk, med ett skyddsskikt på toppen. > Denna täckningsmetod utvecklades vid Galgbergsmagasinet ett par år tidigare.
Detta gjordes för att hindra nedträngningen av syra och vatten.

14 meter tjockt

Det andra topprioriterade området var Kisbränderdeponin som ligger vid den Svavelsyrafabrik som var i drift 1850-1993 (norr om det nuvarande fjärrvärmeverket).
Området är 100 000 kvadratmeter och på sina djupaste ställen är det 14 meter tjockt.
Där valdes att tvätta ur metallerna på plats:
- Den här platsen var väldigt gynnsam. Här fanns bra tillgång till vatten från sjön Vällan, bra lokaler. Föroreningarna (metallerna) var i vattenlöslig, rörlig form, berättar Åsa Hanaeus på GVT.

Slambassänger

Bassänger byggdes på ytan, och sedan fördes vatten motsvarande 150 års nederbörd över kisbränderna. Vattnet samlades sedan upp i uppsamlingsbrunnar. Det renade vattnet gick till Faluån, och slammet lades i slambassänger för att ”renas” en gång till.
Efter avslutad tvättning täcktes hela området med skydds- och tätskikt.

Kostsam process

Den mest kostsamma processen var att samla upp och rena gruvvattnet.
Det uppsamlade vattnet renas nu i reningsverket i Främby, men inom ett år hoppas Stora Enso att en ny anläggning vara i drift där det går att skilja ut metallerna i lakvattnet, och omvandla dessa till användbara produkter.
De här åtgärderna har redan gett miljömässiga effekter på miljön i Falun:
- Livet har återvänt till Faluån, och Runn är ett paradis både att bada och åka båt i. Äntligen är den här dagen här, och det är första gången som jag inviger ett projekt som är avslutat, säger landshövding Maria Norrfalk.
Mätningar vid Slussen (mellan Tisken och Runn) märks en väldigt tydlig minskning av zink och kadmium.
Men trots det är det fortfarande trettio gånger högre halter av zink vid Slussen jämfört med Varpan (norr om Falun).
Kopparkoncentrationen har halverats jämfört med tidigare.

26 gånger högre

Och även i Runn är det en betydande minskning av zink och kadmium, men inte koppar, bly och järn. Och kopparhalten är 26 gånger högre i Runn än i ett medianvärde av Dalälvens sjöar.
- Anledningen till att det inte märks fler och större miljöeffekter i Runn är bland annat metallpåverkan har pågått under så lång tid att växter och djur har anpassat sig. Jag får ofta frågan om det går att äta fisken i Runn, och det kan man. Men det gäller att ha i åtanke de reservationer som Livsmedelsverket ger gällande insjöfisk. När det gäller de nedre delarna av Dalälven kommer det att ta tid innan effekterna av de här åtgärderna har fullt genomslag. Och en del av de åtgärder som gjorts var ju för att förhindra en framtida miljöpåverkan, säger Lennart Lindeström, Svensk Miljökonsekvensbeskrivning AB.
Om två år kommer det att genomföras en fördjupad utvärdering av konsekvenserna av Faluprojektet och vad det fått för effekter på miljön.