Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anklagas för mened och tjänstefel * DD avslöjade infiltratören ”Pia”

Annons

Poliser har ljugit i domstol. De har förfalskat handlingar. Lurat åklagare. Undanhållit bevis och låtit åtalade dömas för fel brott. Dessutom har höga befattningshavare gjort karriär på detta. Bara en har behövt stå till svars. Hittills.
Detta hävdas i två nyutkomna böcker, ”Hanteraren” av Dick Sundevall (Albert Bonniers förlag), och ”Informatören” av Lasse Wierup (Norstedts).

Centralpersonen är numera sparkad 39-årig kommissarie, Sundevalls ”hanterare”. Omskriven sedan han 2004 kom att gripas och dömas till fyra års fängelse för brott som medhjälp till grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott och grovt tjänstefel.
I sin roll som just ”Hanterare”.
Alltså den polis som har direktkontakt med och ansvar för informatörer.
”Han gjorde rekordkarriär i en grupp där lagbrotten var satta i system, långt innan han kom dit. Och när det avslöjades offrades han.
Det skrämmande är att det alltså är flera som gjort karriär på det här. Carin Götblad gjorde rekordkarriär”, skriver Dick Sundevall.
Carin Götblad är idag polismästare i Stockholm efter karriär i Visby där ”hanteraren” med sin infiltratör/agent ”Pia” gjorde henne till hjälte 2000.

Grand-mötet
”Pia” är den idag 43-årige man som för fem, sex år sedan i DD omskrevs som ”Bandidos-mannen”. En före detta falubo som enligt boken varit polisens infiltratör i kriminella gäng som Brödraskapet MC, Hells Angels och, alltså, Bandidos.
I böckerna får Dala-Demokraten äran av att ha avslöjat honom.
I Falun var ”Pia” centralperson i två uppmärksammade rättsaffärer. Han var ordförande för mötet mellan lokala kriminella som sprängdes av Nationella insatsstyrkan i mars 2002.
Det var uppgifter om honom som en civilanställd vid polisen 2001 plockade ur polisens spaningsregister och sålde till en kriminell bekant.
I båda fallen agerade 43-åringen på uppdrag av ”hanteraren”. Som i sin tur hade godkännande från sina överordnade. Och några få invigda inom den lokala polisen. Ingen av åklagarna hade en aning om att ”Pia” agerade på uppdrag av och var betald av polisen. Se artikel här intill.

Polis-portfölj
Den 9 juni 2000 visade Carin Götblad i lokalpressen på Gotland upp en portfölj med ett och ett halvt kilo brunt rökherion, just beslagtaget vid en polisaktion. Hon varnar för att Gotland kan bli transitstation för tung narkotika.
I själva verket hade Götblad själv betalat portföljen.
Liksom hushållsvåg, fryspåsar och andra tillbehör som användes för att väga och kontrollera att det verkligen var heroin.
Hon hade också godkänt att Gotlands-polisen betalade flygresa till och från Gotland och rum på hotell Wisby åt polisinfiltratören ”Pia”, alltså ”Bandidos-mannen”.
Det finns kvitton på allt.
Dessutom var det polisen som genom ”Pia” styrt narkotikan till Gotland. Wierup ifrågasätter i sin bok till och med om inte narkotikan placerades i Visby av polis.

Fel brott
Den som gick i fällan var en 33-årig man med rötter i Balkan. Han övertalades åka till Gotland i tron att han skulle sälja tre kilo heroin till ”Pia”.
De träffades i ”Pias” rum på hotell Wisby. Polisagenten vägde narkotikan, testade äktheten och gav sedan 33-åringen portföljen polisen köpt. Där las heroinet.
Sen gick 33-åringen ner och greps av polisen.
33-åringen dömdes sedermera till nio års fängelse och 15 års utvisning för grovt narkotikabrott. Vilket han försvisso hade begått.
Men Gotlands tingsrätt dömde honom i tron att han köpt narkotikan på hotellet av en okänd och aldrig avslöjad säljare.
33-åringen dömdes alltså för att ha köpt narkotikan han trodde sig vara i färd med att säja till ”Pia”. Hur det verkligen förhöll sig undanhölls både åklagare och domstol. En namngiven polis gav oriktiga upplysningar i rätten. Flera högt uppsatta personer inom rättsväsendet Sundevall intervjuar hävdar att polismannen begått mened. Liksom att grova tjänstefel begåtts i flera fall.

Nedlagt
När infiltratörerna väl avslöjats inleddes förundersökning mot såväl dem som ”hanteraren”. Målet på Gotland återupptogs. Agenten ”Pia” häktades, misstänkt för grovt narkotikabrott i Visby och grovt vapenbrott i Falun.
”Hanterarens” överordnade förhördes. De nekade, ljög eller hade tappat minnet. Götblad, som bekostat resa, rum och köp av väska och utrustning och som i mejl tackade inblandade sa i HD att hon först flera år senare fått veta.
De båda journalisterna visar i sina böcker med för ledande poliser pinsam tydlighet hur detta satts i system. Hur bevis undanhållits domstolar och i flera fall också åklagare. Inblandade dalaåklagare har varit helt ovetande om att informatör varit inblandad.
Samtliga utredningar las ner utan åtal. Författarna hävdar att det gjorts efter politisk påverkan och visar också när det bör ha skett.

Offrades?
Narkotikautredningen i Eskilstuna som ledde till att ”hanteraren” avskedades hade liknande inslag. När bakgrunden till slut avslöjades friades han dock helt i hovrätten för att slutligen dömas för ett par lindrigare brott i Högsta domstolen. Sen fick han sparken.
Själv hävdar ex-kommissarien att allt han gjort sanktionerats av överordnade.
Som Carin Götblad och Stockholms-kriminalens förra chef, hjälten från Anna Lindh-utredningen, Leif Jennekvist. I böckerna visas dokument som visar att de känt till vad som hänt
Böckerna är viktiga. De kompletterar varandra och borde leda till räfst och rättarting. Samtidigt är de var för sig partsinlagor. Sundevalls för den sparkade kommissarien och i någon mån hans informatör ”Pia”. Wierups för informatören ”Assar”. Huvudpersonerna förtalar varandra i respektive bok.
Verkligheten är dessutom värre än vad boken visar. Det berättar inte ”hanteraren” därför att det skulle kosta honom själv för mycket. Se artikeln här intill.
GUBB JAN STIGSON

Mer läsning

Annons