Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Antimilitaristen Dan Andersson

Annons




Strax innan Dan Andersson anlände till Brunnsviks folkhögskolas vinterkurs hösten 1914 hade han bakom sig en period av intensivt engagemang för politik och antimilitarism som ofta förbigåtts. Minnena av hans insatser är dock spännande och berättar en del intressanta episoder och en hel del om hur han var som talare och människa vid den här tidpunkten

Socialdemokratiska partiet hade bildats 1898 och Storstrejken 1909 låg nära i tiden, liksom högerns pansarbåtsinsamling 1912 och den pågående striden för kvinnlig rösträtt. Det var en tid av spänningar, utveckling och stora förhoppningar på människans förmåga till fredlig utveckling på jorden. Så var stämningen i Sverige när Dan Andersson dras in i det antimilitaristiska, arbetet mycket tack vare vännen Adolf Malmborg i Gonäs

Dan Anderssons debatt- och föreläsningsteknik den här tiden skiljer sig troligen från tiden som ombudsman för Templarorden då han reste Sverige runt för att ge energi åt bildandet av nya tempel. Han hade dock tidigt en lust att rejält tillintetgöra andra inblandade i möten. Ett exempel hittar jag i Karl Hälsnings material. Hälsning var en nära vän till Dan och bodde i Nackarberg i Grangärde Finnmark.

"Det skulle komma en föreläsare till Nyhem i Nyhammar och ha ett föredrag. Verner Karlsson, sedermera riksdagsman, bodde då i Nyhammar. Denne hade kommit lite i förväg till lokalen för att elda, ty lokalen var kall. Rätt som det var kommer där in en ung man och började ta av sig skorna. Han hade gått från Sunnansjö efter Bysjön. Och då det var på vårsidan med snö och issmältning, så hade den unge mannen blivit ganska våt om fötterna, varför han sökte hänga opp strumporna vid kaminen till lite provisorisk torkning. Verner Karlsson kände inte mannen. Emellertid så kom där folk, vilka ville avlyssna föredraget.

Omsider kom föreläsaren och höll sitt föredrag. Då yttrade föredragshållaren, att om det var någon som ville yttra sig eller uppta någon diskussion, så var ordet fritt. Ingen sade något. Men till sin förvåning ser han den som torkat strumporna resa sig och begära ordet. Nu var det så att föredragshållaren i något sammanhang nämnt Schopenhauer. Detta tog den unge, okände mannen, till utgångspunkt och tufsade till föredragshållaren åtskilligt. Folket gick och även den unge mannen. Då kom föredragshållaren till Verner Karlsson och frågade vad det där var för en man som kände till Schopenhauer så väl? Han visste inte vem mannen var. Emellertid erkände föredragshållaren att han själv inte var synnerligen hemma i Schopenhauer frågan. Föreläsaren var en ungsocialist och ´gudsförnekare´, Gillis Grähs. Mannen som satte myror i huvudet på föredragshållaren var Dan Andersson."

I februari 1913 besöker Dan vännen Adolf Malmborg och dennes hustru. Dan stannar i några veckor och diskussionerna för honom närmare social radikalism. Vid Valborg besöker Dan Brunnsvik tillsammans med Malmborgs hustru. Svårigheten att försörja sig som författare tvingar Dan till att pröva kroppsarbete igen nu som flottare på Väsman. I slutet av maj återkommer Dan till Malmborgs hem i Gonäs och dit kommer också Dans fästmö, Nanny Lundberg från Lycksele. Efter några veckor uppstod slitningar och de skiljdes med svårighet.

När Dan i brev, till främst vännen Rebecka Svensson, berättar om sina föreläsningar och debatter är han ibland rätt självgod. I februari 1914 skriver han: "Jo, du, jag höll föredrag för 200 templare i söndags. Mitt ämne var handelsvägarna i Europa och Asien samt industrins utveckling, agrarkrisen m.m. Började med geologin och fortsatte med utvecklingsläran och kom in på människans historia. Frenetiska applåder, bravorop."

Minnesbilderna återger hans charm men också att hans föredrag hade en plågsam benägenhet att bli omfattande utläggningar som tog en oerhörd tid. Gällde det debatter kunde övriga medverkande drivas till vansinne och ibland kallades han mötesfördärvare på grund av sina långa inlägg.

Genom Adolf Malmborg fick han våren 1914 delta i politiska möten i hemtrakten och övriga Dalarna. Försvarsvännernas insamling till byggandet av en pansarbåt ledde till regeringskris och nyval 1914. I valet stod Högern mot Socialdemokraterna, men de senares ledare prioriterade inte antimilitarismen utan riktade sin udd mest mot Kungamakten efter den så kallade Borggårdskrisen där kungen öppet stött högerns sida. Den starka ungdomsdelen av Socialdemokratiska partiet inlämnade en kritisk analys och kritik av partiledningen, författad av Adolf Malmborg, vid kongressen i augusti 1914 men led nederlag.

Våren börjar för Dans del den 18 januari när han föreläser om försvarsfrågan i Norhyttan. Valkampanjen intensifieras senare under våren och Dan får ensam ta hand om ett par möten, i Hedemora och Klenshyttan och får goda vitsord av partivänner. Tillsammans med Adolf Malmborg besöker han högermöten i Ludvika och Rävvåla den 28 och 29 mars. Mötena är välbesökta och det första beskrivs i tidningen Social-Demokraten den 30 mars som ett ´misslyckat högermöte´.

I referatet nämns Dan bara med namnet. Ludvikamötet är initierat av försvarsvänner och vägrar ta upp frågan om en resolution som innehöll uttalanden som "Kamp mot den folkruinerande militarismen" och "Fram för internationell förbrödring". Uttalandet fick antas utomhus av runt trehundra personer som mitt i natten avslutade mötet med att sjunga Internationalen!

Mötet i Rävvåla, som nu heter Saxdalen, var lika stormigt och drog ut till klockan 2 på natten. Kanske delvis beroende på Dan Andersson inlägg som höll sig på en hög och svårtillgänglig nivå, enligt en gruvarbetare som var med på mötet. Dans inlägg kunde till och med få hans åsiktskamrater att klagande prata om mötesfördärvare men Blötbergets arbetare, som det fanns många av på mötet, uppskattade Dans insats och gjorde en penninginsamling till honom som han fick strax efter. Mötet räddades av Adolf Malmborg som dessutom efter mötet ytterligare en gång hyvlade av en irriterad högerstudent som utbröt:

– Det här kommer att ta en ände med förskräckelse!
– Ja, sade Malmborg. Jag föredrar en ände med förskräckelse framför en förskräckelse utan ände!

Ett uttalande som möttes av högljudd entusiasm av många av mötesdeltagarna.

I Blötbergets gruva utbröt strax därefter en långvarig strejk som startade då antimilitaristiska affischer eller flygblad satts upp på gruvbolagets mark. De som beordrades ta bort dem nekade och avskedades. I strejkkommitténs protokollsbok som ännu finns kvar står den 10 april under paragraf 5: "Beslöt att hålla nästa strejkmöte torsdagen den 16 april kl. 4 e.m. vid samma tillfälle kommer Daniel Andersson från Gonäs att hålla föredrag."

Dan skriver i brev till Rebecka Svensson strax senare att: "Jag valde Ämnet Greklands filosofer i Sjette årh; F.K." Gruvarbetare som var med på mötet har suckande vittnat om att det var inte många som kunde hänga med på det hela, och än färre som uppskattade det.

Även på hösten samma år var Dan inbjuden till Blötbergets gruvarbetares avdelning 8 för att hålla en föreläsning i Folkets Hus i Slogåsen. Han begärde fem kronor för det. Avdelning 8 gav honom femman och dessutom ett par skor emedan han gick med nästan bara fötter. Och det var november.

Under augusti och september håller han politiska föredrag i hemtrakten och deltar i valsedelsutdelning. Under den här aktiva perioden publicerar han i olika tidningar bland annat dikterna Krig, Älgskytten, Hämnaren samt novellen En anklagare som handlar om vännen Bolle-Jakob (Karis Janken) i Abborrberg som vräkts från sin stuga.

Sent i oktober anländer Dan så till Brunnsviks Folkhögskola och här möter han många nya personer som Rickard Sandler – som översatte Karl Marx Kapitalet – Waldemar Bernhard och senare Harry Blomberg. Han får starka intryck att brottas med och förälskar sig på nytt. I december deltar han på ett möte i Ludvika där den kända socialistiska agitatorn Kata Dahlström talar, och försöker dominera. Samma kväll skriver han ett självgott brev till Rebecka Svensson: "Jag talade fyra olika gånger. Och jag tror ingen, inte ens prästen begrep mig… Kata svarade ingenting just, i det stora hela tror jag hon kände marken gunga. Unghinkarna gapade av förvåning över en materialist som inte förklarade religionen som kulturfiende i större bemärkelse. Till sist frambar jag mitt vördesamma tack till fru Dahlström, stridskvinnan och den varmhjärtade idealisten för hennes föredrag och uttryckte min beundran för hennes levande, humanistiska idealism. Kära du, tycker du inte jag gjorde det bra? Var det inte ett vackert och nyktert beteende? Men vet du, jag tror själva Kata fick något nytt att fundera på."

De tre vännerna Dan, Ragnar Jändel och Harry Blomberg träffades de kommande åren ibland på Brunnsvik men "Den första besvikelsen" – första världskriget utbrott – påverkade dem. Harry Blomberg och Ragnar Jändel höll sig för att citera den senare "till de yttersta vänstersynpunkterna". De var med när Dalarnas distrikt av Socialdemokratiska Vänsterpartiet bildades den 21 april 1917. Dan var också med, dock en smula motvilligt. Diktaren lockades inte längre av politiken på samma sätt, utan hade börjat sin resa mot de religiösa grubblerierna.

Nils Holmdahl