Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är ditt barn en lönsam del av skolindustrin?

Ett barn i Malmö diagnostiseras med lindrig autism. Under förra veckan talade hela Sverige om honom eftersom Runstyckets förskola i Malmö gång på gång försökt bli av med honom inför hans skolstart enligt Kalla fakta. Pojken ifråga har särskilda behov, vilket skolföretaget han är kund hos också fått extra resurser för att kunna tillgodose. Trots det vill skolföretaget han är kund hos bli av med honom. Det är naturligtvis helt horribelt. Men i ett skolsystem som det svenska också fullständigt logiskt.

Ägaren till Runstyckets förskola, Helen Widman, som för övrigt är partikamrat med skolhaveristen Jan Björklund, har enligt uppgift hotat att anmäla föräldrarna till socialtjänsten i det fall föräldrarna inte flyttar pojken från hennes skolföretag. I Sverige är elever nämligen inte bara elever, de är också lönsam eller olönsam verksamhet. Elever med särskilda behov, varandes en mindre lönsam verksamhet än självgående elever som inte kräver några resurser alls utöver en lärare.

Vinster hör inte hemma i välfärden. Det visar fallet Kalla fakta granskat i Malmö tydligt. Elever skall inte ses som lönsamma eller olönsamma. Men i ett vinstdrivet skolsystem är detta precis vad de är. Olönsam verksamhet knaprar på vinstmarginalerna och därför rationaliseras de bort. Oavsett om det handlar om ett företag i tillverkningsindustrin eller i skolindustrin. Att någon förvånas över att samma logik som gäller i övriga delar av näringslivet även gäller i skolindustrin är obegripligt.

En undersökning från Lärarnas riksförbund visar som grädde på moset att landets kommuner, som skall styra resurserna till skolorna efter de behov som finns för att tilldelningen skall bli kompensatorisk, inte fungerar. För i Sverige kan skolor utan särskilda behov i vissa kommuner få lika stor penningpåse att använda i sin verksamhet som skolor där elevsammansättningen ställer högre krav på personalresurser.

Det svenska skolsystemet är ruttet och har så varit under lång tid. De svenska elevernas svaga reslutat i jämförelse med andra länder har talat sitt tydliga språk. Och ändå var det inte förrän under 2016 Socialdemokraterna över huvud taget vågade andas att detta med att vara enda land i världen med ett fritt vinstuttag i skolan kanske inte är en så bra idé. Vinstfest, obehöriga lärare, ett fritt skolval som skiktat skolorna i a- och b-lag, betygsinflation i friskolorna, betygssystem som gjort den sämsta prestationen styrande, skolpeng. Problemen i skolan är så många, och den politiska handlingskraften för att komma tillrätta med dem så liten. Trots att vårt skolsystem inte bara förstör elevers framtid, utan även Sveriges framtid.

Ett samhälle som vill konkurrera med kunskap och kallar sig kunskapsnation kan inte tolerera att skolan misslyckas och att elever ses som något annat än just elever, med individuella behov och styrkor.

Kalla faktas granskning är en viktig påminnelse om att den svenska skolindustrin är en mycket dyr affär för Sverige.

På långt många fler sätt än i skattekronor.