Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Är ni rädda för stora stygga vargen"Malin hoppas på omarrondering i Orsa

Annons


En eventuell framtida omarrondering i Orsa väcker många frågor. I tisdags kväll kom 180 personer till ett informationsmöte om en förstudie för omarrondering. Någon var kritisk till Lantmäterikostnaden, någon var orolig för sitt älsklingsskifte och några förordade frivillighet.

– Ni är alldeles för negativa, tänk på framtiden för Orsa, sa 30-åriga Malin Sundin. Hon saknar egen mark men är jordbrukare på arrenderad mark. Malin hoppas att det ska bli en omarrondering och att hon då får möjlighet att köpa in jordbruksmark.
– Det känns som att många är rädda för att stora stygga vargen ska komma och ta marken ifrån er. Större delen av det som ni går in med får ni ut, även om det inte är samma markbit, sa Malin Sundin.
En omarrondering i hela Orsa skulle beröra 2 200 markägare på en 100 000 ha stor yta. Håkan Movitz på Länsstyrelsen förklarade att en förstudie betalas av Länsstyrelsen. Om det sedan blir en omarrondering kostar den markägarna cirka 2 500 kronor per hektar, minus det statliga bidraget.
– Men på en så här stor yta behövs kanske fyra till fem förstudier, sa Håkan Movitz.
Åke Bäckman som ställde många frågor var kritisk till Lantmäteriets avgifter och han frågade om minsta areal vid en omarrondering, hur många delägare det får vara på en fastighet och om tre delägare i en 30 ha stor fastighet kan få var sin bit efter omarronderingen.
Enligt reglerna ska en nybildad skogsfastighet kunna producera 200 skogskubikmeter per år. På de här trakterna krävs det då cirka 40 hektar. Markägare som har mindre skiften ska ändå kunna få ny mark, men då måste deras skiften bli minst fem hektar stora, 150 meter breda och ha tillgång till väg.
Håkan Movitz trodde inte att det finns några begränsningar på hur många delägare det får vara i en skogsfastighet.
– Om man har ett skifte på 80 hektar, får man behålla det eller naggas det i kanterna så att andra får del av det, undrade en kvinna.
Hon fick till svar att lantmätaren försöker ta hänsyn till enskilda personers önskemål, men att det ändå kan bli nya skiftesgränser. Det är dock meningen att den skog som markägarna får ska ha samma värde som den som de har haft.
För att det ska bli en omarrondering krävs det att en majoritet av markägarna inte motsätter sig detta, samma sak gäller för en förstudie. Det här betyder att om 45 procent av markägarna säger nej och tio procent ja, så räknas det som att en minoritet är emot. De som inte röstat, soffliggarna, räknas till ja-sidan.
– Det här var största samtalsämnet vid vårt fikabord, förklarade Rolf Almstedt. Att soffliggarna automatiskt blir ja-sägare är inte demokrati, allt talar för en frivillig omarrondering, sa Rolf Almstedt och det fick han applåder för.
Det tar cirka sju till åtta år att genomföra en omarrondering. Under en del av den tiden beläggs skogen med avverkningsförbud, Lantmäteriet kan kanske ge dispens för röjning och vedhuggning.
Mötet som hölls på hembygdsgården arrangerades av Orsa besparingsskogs seminariegrupp. Tommy Widlund frågade om gruppen ska fortsätta och arrangera något mer möte, kanske med någon från Lantmäteriet. Han fick ja till svar.
Tommy Widlund tror inte att seminariegruppen kommer att ta initiativ till en förstudie. Det blir upp till markägare att begära en sådan.

Jan Norberg/DT