Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Årets Cornelis Wreeswijk-stipendiat spelar för att det är så roligt

Årets Cornelis Wreeswijk-stipendiat är överväldigad över såväl äran som de 500 000 kronorna.
– Det är fantastiskt! säger Peter Carlsson.

Annons

Han tackar sin producent för att han kom sig för att söka stipendiet.
– Jag är ju en slarver, så jag hade inte brytt mig om det. Men det var en väldig tur att jag gjorde som hon sa.
Han hade inte väntat sig att bli utvald. Än mer överraskad blev Peter Carlsson över storleken på stipendiet. Han trodde först att han hörde fel när han blev uppringd och gratulerad.
– En halv miljon. Skattat och klart. Det är nästan overkligt.

I söndags, under Cornelisdagen, tog han emot stipendiet på Mosebacke i Stockholm.
– Det var jättemycket folk där och alla verkade glada för att jag hade fått det. Jag blev lite rörd, säger Peter Carlsson och ler.
Är det äran eller pengarna som betyder mest?
– Störst är naturligtvis att jag får utmärkelsen, men man spottar inte åt 500 000 kronor heller. Jag får göra något vettigt för dem, säger han.
En del kommer att gå till den verkstad som Peter Carlsson har byggt på sin gård. Den blev fin men tio gånger dyrare än han tänkt sig.

Sådana projekt kan Peter Carlsson ägna sig åt sommartid. Till skillnad från många andra artister, har han och Blå Grodorna tagit ledigt varje sommar under de senaste 15 åren.
– Fast vi längtar så mycket efter varandra att vi ses några gånger ändå, och då väljer vi ställen som vi tycker är kul att uppleva. Vi brukar ta med hela familjerna. I år har det blivit Rottneros, Skulefestivalen och Vadstena slott.

Hur ser det ut för er fram­över?
– I september börjar vi en turné med den nya föreställningen och sedan går vi in på Scalateatern i Stockholm.
Kan du säga något om er nya föreställning?
– De som känner till oss vet att det kan bli vad som helst. Vi har ingenting på scen som bara är dekor, utan det ska användas. Nu använder vi till exempel Karl Gerhards skrivmaskin i föreställningen. Det är vår trummis som har lärt sig att spela skrivmaskin och han är så skicklig på det. Vi har så fantastiskt roligt när vi spelar. Jag tror inte att vi skulle ha det om vi inte var så barnsliga hela tiden och testade nya grejer, säger han.

Trots – eller kanske på grund av – att Peter Carlsson & Blå Grodorna spelar samma föreställning så många gånger, är det viktigt för honom att inte fastna i slentrian.
– Jag lär mig väldigt noga vad jag ska säga men sedan måste jag komma in i ett skede där jag frigör mig från allt. När jag sedan kliver upp på scenen får det komma till mig i den ordning det kommer. Jag vill att tanken ska födas där jag står. Varje gång ska vara bättre än förut.

Jennie-Lie Kjörnsberg
jennie-lie.kjornsberg@daladem.se