Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Astrid Lindgrens krigsdagböcker 1939 – 1945

Lindgrens dagböcker har en räckvidd och relevans långt bort från det privata.

Annons

Intresset för det andra världskriget tycks aldrig riktigt avta. I år är det 70 år sedan krigsslutet och påpassligt har Astrid Lindgrens efterlevande gett ut hennes krigsdagböcker, en för varje år, samlade i en volym. Då det ges ut böcker om kriget handlar det ju i regel om verk skrivna långt efteråt, och där författarna har inhämtat mycket källmaterial och ofta har höga fackhistoriska ambitioner. Astrid Lindgrens krigsdagböcker är något helt annorlunda.

Krigsåren 1939 – 1945, var en mycket betydelsefull tid i Astrid Lindgrens och hennes familjs liv. Astrid Lindgrens make, Sture utnämns till direktör i Motormännen och något år efter krigsutbrottet kan familjen flytta till en stor lägenhet på Dalagatan 45 vid Vasaparken, en bostad som Astrid Lindgren kom att bo kvar i under resten av sitt liv.

Astrid Lindgren arbetar vid krigsutbrottet som sekreterare på ett advokatkontor men kommer snart att anställas vid PKA, Postkontrollanstalten, som har hand om den mycket omfattande brevcensur som upprätthölls under hela kriget, särskilt med intresse på brev till eller från utlandet. Där blir hon kvar, till dess verksamheten upphör under sommaren 1945. Då har hon redan grundlagt sin berömmelse som författare med utgivningen av boken om Pippi Långstrump!

Den särskilda kunskap och kännedom Astrid Lindgren får genom sitt strikt sekretessbelagda arbete på PKA speglas i hennes dagböcker, ofta citerar hon långa brev som hon skriver av och fogar in i sina dagboksanteckningar. Enbart detta talar ju för att det inte var tänkt att hennes anteckningar skulle publiceras, i vart fall inte på mycket länge. Genom sitt arbete som censor får hon en särskild insyn i krigets förhållanden, hur det drabbar den enskilda människan i olika delar av världen, och inte minst får hon en särskilt god inblick i de judeförföljelser som tilltog under hela kriget.

Astrid Lindgren skriver, visserligen med uppehåll ibland, genom hela kriget sina dagböcker om krigsutvecklingen, om krigets påverkan på henne och familjen, om sina tankar, reflektioner och känslor inför skeendet. Hennes dagböcker har en påtagligt litterär stil, kanske övade hon sig dessa år även inför sitt skönlitterära författarskap. De visar en god språkbehandling och är mycket lättlästa. Dagböckerna förmedlar en autenticitet, en omedelbarhet och en närhet till världskrigets skrämmande händelseutveckling präglad av en ovisshet som en skildring i efterhand aldrig kan ge. Hon skriver – självfallet - här och nu, vet inget om hur allt skall utvecklas, och mycket av den oro, skräck och ängslan hon och alla andra kände från dag till dag, förmedlas starkt i dagböckernas text som även kombineras med dagsfärska tidningsklipp som klistras in och kommenteras av Astrid Lindgren.

Jag häpnar över hur uppenbart intresserad och väl insatt i skeendet hon var. Att läsa det hon skriver blir en repetition av andra världskrigets historia på de olika krigsskådeplatserna, särskilt de som utspelar sig i Finland under vinterkriget, i Norge och Danmark under ockupationen, Blitzen över England, det mycket omfattande kriget på östfronten och senare kriget i Västeuropa, speciellt efter de allierades invasion av Normandie. Mot dessa världens öden ställs den svenska vardagen, oron för att Sverige skall dras med i kriget, bekymmer över att man saknar varmvatten och att det är kallt i huset under de kalla krigsvintrarna. Oron finns där för barnen, även för det som ligger i vardagen, för sonen Lasses usla skolresultat och dottern Karins ständiga förkylningar. Det finns även en oro för om maten skall räcka till men familjen får ofta livsmedelshjälp av Astrids föräldrar på gården Näs i Småland, med livsmedel som produceras på gården. Kanske något förvånande beskriver hon familjens mat inför den femte krigsjulen 1943 på följande sätt: Jag har i mitt kylskåp 2 stora skinkor, sylta, leverpastej och revbensspjäll, sillsallad, 2 stora ostbitar och en saltrulle. Dessutom alla burkar fyllda med kakor, pepparkakor, havrespån, konjakskransar, finska bröd, mjuk pepparkaka och maränger Inte illa! Astrid Lindgren skriver ofta om det dåliga samvete hon känner för att familjen ändå har det så bra i en så ond omvärld.

Astrid Lindgren är långtifrån en kylig iakttagare som bara noterar det som sker. Hon är mycket upprörd över permittenttrafiken, oroad över Finlands öde under hela kriget, och skäms över att Sverige inte gör mer, men förstår att vårt läge var svårt och tröstar sig med allt det Sverige ändå gjorde, för Finlands barn, och med Finlandsfrivilliga som åkte över till kriget. Hon var väl insatt i den träning av norska motståndsmän som skedde i Sverige under sken av polisutbildning. Den som håller i pennan i dessa dagböcker en synnerligen begåvad person, väl insatt och mycket engagerad i det som sker i omvärlden. Något värt att notera är att Astrid Lindgren som hatar Hitler, uttryckligen önskar att någon kunde skjuta honom, ändå när Tyskland går i krig mot Sovjetunionen, önskar att Tyskland segrar i den kampen. Fruktat för den röda armén är starkare än rädslan för Tyskland och hon fasar för att Sverige skulle få invaderas av Sovjet. Jag tror att hon inte var ensam här i landet om detta ställningstagande.

Redan i dessa dagböcker även om det då är i all tysthet, framträder den kunniga och insatta Astrid Lindgren. Senare under 70-talet skulle hon skapa en pomperipossadebatt och så kraftfullt engagera sig för djurens rätt att hon lyckades få regering och riksdag att till hennes 80-årsdag lägga fram en mycket ingripande djurskyddslagstiftning.

Det är naturligtvis svårt att recensera dagböcker, de har ju skrivits för det egna behovet och inte för att ges ut till en läsekrets, men det står alldeles klart att hennes dagböcker väl förtjänar att publiceras. De har en räckvidd och relevans långt bort från det privata och jag kan inte säga annat att de är mycket läsvärda både för den allmänt historieintresserade som den som har ett särskilt intresse för hur kriget kunde upplevas av vanliga människor i vårt skonade land som hukade under det totala krigets slagskugga.

Krigsdagböckerna har en förnämlig lay-out, åtskilliga sidor ur dessas original finns avfotograferade med inklistrade tidningsartiklar och med Astrid Lindgrens prydliga och lättlästa handstil intill. Det bidrar naturligtvis till känslan av ett mycket autentiskt och helt oredigerat material.

Annons