Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bankunionen erbjuder inga livlinor eller flytvästar

I all riskfylld verksamhet är det livsviktigt att ha klara regler. Om olyckan är framme måste det finnas säkra skyddsnät och effektiva motåtgärder att sättas in ögonaböj.

Annons

För stridspiloten måste fallskärmen vara totalt säker. För oss andra måste krockkuddar, säkerhetsbälten, säkerhetslinor, flytvästar och nödstopp vara i topptrim.
Man kan förvisso skotta snö från taken utan lina, om man är ytterst försiktig, och det riktigt farliga är att jobba med en lina som man tror är säker men i själva verket är sönderskavd. Titanics passagerare njöt av sin resa eftersom de ”visste” att båten var osänkbar och hyllats i media.
På samma sätt är det i ekonomin. Alla känner osäkerhet inför framtiden och då luras vi lätt av finansministrar, bankekonomer etc som närmast har till yrke att aldrig visa tvekan.

I dagens djupaste kris i Europa sedan 1930-talet hävdar nu politiker, ekonomer och media att framtiden är ljus på grund av att finansministrarna och regeringarna efter maratonmöten kommit överens om att sätta upp en gemensam bankinspektion som ska granska de största bankerna i Europa och signalera när de ser farliga tendenser.

Budskapet är att en gemensam bankinspektion kommer att hindra framtida finanskriser och euro-kriser likt den vi nu tvingas se. Men detta påminner starkt om HC Andersens saga om Kejsarens nya kläder. All erfarenhet visar ju att inspektioner aldrig kan vara den säkerhetslina vi behöver.
I Sverige släppte bankinspektionen fram den ohejdade utlåningen som ledde till vår finanskris för tjugo år sedan. I USA stoppade inte deras inspektion den lånebubbla som skapade den djupaste krisen på 80 år.
I Grekland, Spanien, Irland, Island etc fanns inspektioner som också tittade på när ekonomierna först gick i totalspinn och sen kraschade.

Invändningen blir då att en europeisk bankinspektion ska vara mycket mer kompetent än de i Aten och Madrid. Fan tro’t! De tyska och franska inspektionerna såg passivt på medan ländernas banker vräkte ut lån och skapade finansbubblorna kring Medelhavet. Och eurosystemets verkliga hjärntrust, ECB (Europeiska centralbanken), med miljarder i resurser och med hur många ekonomer och revisorer som helst som anställda stod närmast och hurrade medan hela systemet gick mot katastrof.

En europeisk gemensam bankinspektion är därför ingen lösning som kan hindra framtida finanskriser! Tvärtom ökar riskerna om politiker och ekonomer tror att det nya supersystemet blir den livlina som skyddar mot kriser. Att byta namn på folk så att ECB:s folk som passivt såg bubblorna växa ska kallas revisorer i stället för ekonomer löser inga problem.

Det enda som verkligen kan förhindra finanskriser verkar vara att separera spekulativ verksamhet från normal banking och låta ägarna och inte skattebetalarna stå för riskerna.
Än viktigare, men ack så svårt att skapa, är ett samhälle med en fri debatt där medier, ekonomer och politiker och alla andra fritt kan få ifrågasätta dominerande dogmer.
I dagens ekonomiska maktsfärer verkar bara finnas med Julius Cesars ord; ”slätkammat folk som sover gott om natten”. De ifrågasätter aldrig sina chefers beslut och fördomar.
I EU-byråkratin sparkades de som varnade för kriserna. Och var det inkompetens eller feghet som gjorde att de svenska storbankernas så omhuldade och välavlönade ekonomer satt mol tysta medan bankledningar vräkte ut pengar i Baltikum med katastrofala sociala följdeffekter för miljoner individer. (Bankerna hade konkursat om inte svenska staten räddat dem.)
Men – tyvärr – den fria ifrågasättande debatten kan inte hävda sig i vår värld där media och opinionsbildning allt mer likriktas och starka ekonomiska krafter styr. Därför kommer vi snart att hamna i nya ekonomiska och miljömässiga superkriser.

Roland Spånt
fil dr nationalekonom