Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barn utvisade till främmande land

Tre av barnen är födda i Sverige.
Familjen kände sig hemma efter tre år i Vikmanshyttan.
Nu har de utvisats till Vitryssland.

– Barnen gråter och undrar när de ska få komma hem, säger mamma Julia.

De såg alla fram emot att få se 12-årige sonen Maxim spela hockeymatch till helgen, precis som de brukade göra varje helg.

Klockan fyra på morgonen den 27 januari väcktes familjen av att åtta civilklädda poliser kommit till lägenheten.

Familjen fördes till Dala Airport där ett flygplan skulle ta dem till Vitryssland.

– Barnen mår jättedåligt. De är deprimerade och vill inte göra någonting. De hoppas fortfarande att vi är på semester här, berättar mamma Julia när DT får kontakt med henne.

Familjens situation upprör i Vikmanshyttan.

– Jag blir förbannad över hur man kan behandla människor. Det är för jäkligt att de behövde vara här så länge och sedan ändå utvisas, säger Fredrik Wing, som är hockeytränare i äldste sonen Maxims lag.

Fredrik Wing säger att hela familjen är omtyckt och engagerad i flera idrottsföreningar.

– De är jättefina barn. Och föräldrarna är ödmjuka och trevliga. De har stått i cafeterian, speakerbås, skjutsat till matcher och tvättat matchkläder. När kläderna lämnas tillbaka är de strukna, ihopvikta och ligger i nummerordning. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande.

När Hedemora SK:s 02- och 03-lag nyligen spelade match hade Maxims tröja, med hans nummer och namn på, satts upp på väggen i omklädningsrummet.

– Vi spelade för honom. Det var många i laget som hade frågor, han är en omtyckt kompis, säger Fredrik Wing.

Familjen lämnade Vitryssland av politiska skäl och, berättar de, efter att pappan blivit utsatt för ett allvarligt brott.

De senaste tre åren hade de bott i Vikmanshyttan, och innan det vistats i Sverige i olika perioder.

Två gånger har de sökt uppehållstillstånd, men fått avslag.

– Allt som allt har vi varit i Sverige i åtta år, säger Julia.

Efter första avslaget 2004 försökte föräldrarna, som de uttrycker det i sin desperation, ta sig in i landet på olagliga sätt, bland annat genom förfalskade identiteter och arbetstillstånd.

– Vi gjorde dessa saker på grund av hot. Vi hade inget val. Då trodde vi att det kunde hjälpa oss, säger Julia.

Senaste avslaget kom i november 2012. Då hade familjen sökt uppehållstillstånd på riktiga grunder.

– Eftersom de redan hade gjort felsteg kunde de inte hysa några större förhoppningar om att bli betrodda, säger familjens dåvarande jurist Madeleine Käärik.

Hon är själv från Ryssland, känner väl till det vitryska samhället, och tvivlar inte på familjens berättelse.

– Det blir svårt för barnen att hinna i kapp i den vitryska skolan. Det blir en stor kulturkrock, de kommer till ett helt främmande land och de saknar insikt om seder och sociala koder. Man kan ifrågasätta om det är barnens bästa att följa med till Vitryssland.

Familjen hade hoppats få hjälp av förändringen i asyllagen om särskilt ömmande omständigheter som började gälla i den 1 juli 2014.

Lagändringen ska göra det lättare för barn att få uppehållstillstånd i Sverige om tillräckliga skyddsskäl saknas.

Hänsyn tas till humanitära saker som anpassning till Sverige, hälsotillstånd eller situationen i hemlandet.

Familjen begärde en ny prövning med stöd av den nya lagen, med fick avslag av Migrationsverket i november 2014.

Mårten Löfberg är migrationsrättsspecialist och han menar att det finns stora brister i den nya lagstiftningen.

– Det är föräldrarna som tar besluten och jag tycker inte att barnen ska bli lidande av konsekvenserna. Man måste ta större hänsyn till hur länge som barnen faktiskt har vistats här. Det tycker jag inte tolkningen av lagen fångar upp tillräckligt väl.

Familjen har flera släktingar i Sverige. En släkting finns dock kvar i Vitryssland och det är hos henne som familjen bor tillfälligt.

Vad som händer nu vet de inte. Att försöka börja ett nytt liv i Vitryssland är otänkbart.

– Vi kan inte bo i Vitryssland. Det är omöjligt. Jag vet inte vad vi ska göra, säger Julia.