Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barnen nyckeln till antirasismen

5/12 klockan fem i tolv startade 5i12 i Borlänge. En nationell antirasistisk manifestation som firar 25 år och är lika aktuell som någonsin enligt närvarande riksdagsledamoten Roza Güclü Hedin.

Annons

En tät grupp åhörare trotsar snöyran utanför folkets hus i Borlänge. På scenen står Falubon och socialdemokratiske riksdagsledamoten Roza Güclü Hedin. Hon håller ett tal om mänskliga rättigheter och kampen mot rasismen.

Hon tittar på en klunga med skolbarn närmast scenen.
– Första gången jag kallades för svartskalle var jag åtta år, säger hon och berättar om hur det kändes att inte få känna tillhörighet i det land hon växte upp i. Hur ont det gjorde i henne att någon kunde finna glädje i att hon kände sig utanför.
Att uppmärksamma och bekämpa rasism har blivit allt mer angeläget förklarar hon i en kort intervju strax före talet. Hon får medhåll från Josef Erdem, en av manifestationens arrangörer i Borlänge.
– På 80- och 90-talet var folk mer öppna. Nu är det tyst i politiken. Människor börjar bli tystare.

Ett tecken på det är att riksdagens talman Per Westerberg lämnade rummet i riksdagen när artisten Timbuktu (Jason Diakité) tilldelades 5i12:s pris för sitt arbete mot rasism. Per Westerbergs agerande var en markering mot att Timbuktu i en av sina sångtexter rappar ”dunka Jimmie gul och blå och hissa i en flaggstång”, med anspelning på Sveriedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
– Per Westerberg borde ha haft tålamod. Han borde ha stannat och lyssnat på vad Timbuktu hade att säga, menar Josef Erdem.

Josef Erdem och Roza Güclü Hedin poängterar att kampen mot rasism inte är en kamp för vissa grupper. Det handlar om att stå upp för individuella, mänskliga rättigheter. I sitt tal återkommer Roza Güclü Hedin till barnen som nyckeln till en bättre framtid.
– Det är inte så ofta någon kallar mig svartskalle längre, i alla fall inte rakt i mitt ansikte. Nu kan jag i stället få höra frågor som ”varför har du svart hår”. Det är ett barns nyfikenhet. Vi måste ta till vara på barnens nyfikenhet och den nyfikenheten får aldrig förvandlas till rädsla.

John Leander
john.leander@daladem.se