Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bertil Daniels förnekar planerad rekonstruktion





Bertil Daniels, en kraftfull, respektingivande man med ett brett leende och ett stadigt handslag. En person som ”alla” i Leksand känner och som byter några ord med många personer på vår promenad genom Tegera Arena.
Vi sätter oss i en loge för intervjun, en av de loger som är en viktig del för finansieringen av arenan.
Bertil Daniels är ordförande i Leksands IF:s ideella förening och styrelseledamot i Leksands IF Hockey AB och han har varit med om hela resan från bildandet av holdingbolaget som blev storägare i arenan och som även köpte Leksand Strand. Han var ordförande i ideella föreningen när LIF-koncernen tog tillbaka arenan och han var med om rekonstruktionen.
Varför var det viktigt att ta tillbaka arenan i egen ägo? Den tidigare ledningen gjorde ju bedömningen att det inte gick att driva arenan när ni spelar i allsvenskan?
– En bra fråga med ett enkelt svar. Vi konstaterade att vi inte klarade att gå upp i elitserien efter fyra satsningar som kostat föreningen väldigt mycket pengar. Man bildade holdingbolaget och kunde plocka ur pengar ur det genom att sälja till andra ägare, både arenan och Leksand Strand. Tanken från början var att Leksand Strand skulle generera pengar som långsiktigt skulle kunna användas till hockeyn. Vi ägde holdingen till runt 80 procent men efter att ha sålt av låg vi till slut under 40 procents ägande, säger Daniels.
2009-10 skedde stora förändringar i LIF:s styrelse, bland annat kom Daniels in som ordförande efter Nils-Erik Johansson.
– Den nya styrelsen ifrågasatte hela verksamheten som skulle generera intäkter till föreningen men som inte gjorde det. Men däremot höll vi på att sälja hela arenan. Fokus lades på det sportsliga, säger Daniels.
I en krönika på LIF:s webb skrev dåvarande vd:n Håkan Åman att affärerna tillfört 76 miljoner under fyra år varav 22 miljoner gått till juniorhockeyn. Det är 19 miljoner per år?
– Jag kan inte säga emot det. Jag har inte fakta i målet mer än att det var engångsintäkter, det var inte avkastning på satsat kapital utan kom av att vi sålde av. Och i slutändan – skulle holdingen varit beredda att driva arenan med förlust och täckt upp det med eget kapital? Det kan jag säga att det var dom inte.

Var ni tvungna att ta tillbaka arenan?
– Tvungna var vi inte. Men då hade vi 39 procent kvar, året efter kanske 29 procent och sedan kanske 19 procent och helt i knäna på någon annan. Dom (holdingbolaget) var inte beredda att tillskjuta kapital för att driva den här arenan, det kan jag stå för. Däremot var det ett sätt för före-ningen att externfinansiera och det gick under ett antal år. Men när vi sålt arenan och hade noll procent kvar, vad skulle vi då pumpa in? Då var vi helt i händerna på någon annan när det gäller hyressättning och alltihop sådant där, säger Daniels.

Hyressättningen var väl reglerad i avtal?
– Nja, ja visst, men det var omförhandlingsbart. Och holdingbolaget betalade inte fastighetsbolagets kostnader, det holdingbolaget kunde åstadkomma var att vi kunde dopa föreningen med ett visst antal miljoner per år men driften av arenan stod fastighetsbolaget för.

När ni tog tillbaka arenan i eget ägande ökade ni de långfristiga från 4,4 till 115 miljoner på ett år. Dessutom tackade ni nej till ett upplägg som gav ett årligt tillskott på 19 miljoner. Det låter inte klokt?
– Nej, det gör det inte. Men nu dribblar du med siffror. Du kan glömma att vi tackat nej till input från holdingen med 19 miljoner per år. Holdingen producerade inte det, utan vi sålde ut andelar i arenan till holdingbolaget. Den aktien utvecklades positivt tills det var skarpt läge, då fortsatte den inte att öka. Men det gick ju inte, vi kan ju inte sälja luft alltså. När vi hade sålt ut vår andel i holdingen, vad ska vi sälja då för att få in de 19 miljonerna?

Ni fick ju tillbaka skuldberget, var det ett bättre alternativ?
– Ja, om vi fokuserar på en långsiktig utveckling av ishockeyn. Vi ska ha klart för oss om vi sålt av det här så att det kommit in i klustret av privata ägare i holdingen. Det fanns ingen garanti att de hållit den här arenan under armarna.

Bertil Daniels är kritisk till hur pengarna från holdingbolaget användes i föreningen.
– Vad det säger, och det tycker jag man kan dra en viss slutsats av, är att under de åren som Åman beskriver har vi bränt 76 miljoner på fullständiga felinvesteringar, det vill jag påstå. Vi har värvat till höger och vänster utan kontroll och det var under Håkan Åmans ledning. Jag har all respekt för att det han säger är rätt men samtidigt uppfattar jag att det är ett skott i foten. Man har bränt 76 miljoner alltså, säger han.

När ni tog tillbaka arenan gick ni tillbaka till det läge som bedömdes som omöjligt att klara tre-fyra år tidigare?
– Vi ska ha klart för oss att vi körde det här spåret i fem år och vi började närma oss ett ägande på 30 procent.

Men ni var ju nästan skuldfria?
– Vi var ju delägare i holdingen, hade det gått åt pepparn hade vi ju åkt med där också, givetvis. Så är det ju. De som var aktieägare i holdingen var inte beredda att skjuta till en krona för att rädda föreningen. Hade vi sålt av det här hade vi dels varit utan arena och dels varit utan Leksand Strand. Hade vi sålt allt hade vi aldrig kommit ur det här och hur hade det då gått. Nu gjorde vi klyvningen, eller bytet, när det fortfarande fanns lite substans kvar.

Var skulle ni få tag i de pengar som ni inte hade tre-fyra år innan? Delar du uppfattningen att det inte går att driva arenan i allsvenskan?
– Jo, det var den kortsiktiga pucken. Två år hade vi på oss sade dåvarande ledning och då skulle vi dopa oss genom att ta ur pengar genom att starta holdingbolaget. Men max två år, det var ingen som talade om år tre, fyra och fem.
Men lik förbaskat gick ni tillbaka till ett läge som några år tidigare bedömdes som omöjligt. Fanns det ingen annan lösning?
– Nej, det fanns ingen annan idé.

Det här ser ut att vara en planerad rekonstruktion. Ni kanske resonerade så här: Går vi upp löser sig allt, går inte det så får banken och fordringsägarna ta smällen. Med bara fyra miljoner i långfristiga skulder går ingen med på en rekonstruktion.

Men tar ni tillbaka arenan och får tillbaka skulderna in i boet är läget annorlunda?
– Det får stå för dig. Det har inte funnits i min hjärna i det här sammanhanget. Det fanns inte med något sådant i någon planeringshorisont att det skulle vara en strategi vi skulle gå in i en rekonstruktion. Om du frågat mig 2009-10 hade jag inte vetat vad en företagsrekonstruktion varit. Lika lite som Leksands Sparbank visste det.
– Men jag kan säga att inför säsongen 2010-11 minskade vi spelartruppens kostnad från 40 miljoner till 20 miljoner. Och även där var vi definitivt inte överens. Där har du de 19 miljoner i stort sett, som en del tyckte vi hade råd att lägga på truppen. Där kom den otroligt tydliga signalen att satsa på egna ungdomar och skita i 31 januari (transferfönstret) och den kulturbrytningen var inte självklar i den här föreningen.

Den förändringen kom ju under galgen?
– Det kan man säga när vi gjort det, att vi inte hade något val. Men det fanns de som förfäktade att med den nedskärningen kan vi inte sälja loger, vi kommer tappa publik och inte kunna sälja någon reklam runt sargen. Vi skulle inte vara lika attraktiva på marknaden. Det var vad som stod emot den egna satsningen med att ha fem-tio spelare med rötterna i Dalarna som folk var intresserade att åka hit och titta på.

Hur trodde ni att ni skulle klara situationen?
– Vi minskade spelartruppen med 20 miljoner, sedan har vi faktiskt jobbat med besparingar. Vi har minskat personalen, efter den senaste åtgärden är det åtta personer som fått sluta.

Bertil Daniels säger att kostnadsbesparingar och ökade hyresintäkter från kommunen givit en kassaförstärkning på cirka 25 miljoner kronor jämfört med läget 2009-10.

Det har ändå inte räckt?
– Efter rekonstruktionen kommer vi att klara en budget i balans, även i all-svenskan.

Trots att ni sagt upp folk, trots att ni fått mer pengar från kommunen, trots att ni minskat kostnaden för spelartruppen 20 miljoner, tvingades ni begära en rekonstruktion?
– Nu blandar äpplen och päron. Det här åtgärdsprogrammet vi satt nu ger inte utfall förrän nästa år.

Du säger ju att minskningen av spelartruppen säsongen 10-11 var en kraftfull åtgärd?
– Ja, absolut.

Det hjälpte ju inte, ni tvingades gå till kommunen att begära borgen på 25 miljoner och sedan begära en rekonstruktion. Det är ju inga dumskallar som sitter i styrelsen och det verkar obegripligt att det enda alternativet 2010 var att sätta sig i den situationen ni gjorde. Alla de åtgärder du nämnt räckte ju inte?
– Mmmm, mmm. Men låt mig få beskriva den här bilden tydligare. Den här logen vi sitter är inte enklare att sälja om fastigheten ägs externt, vill jag påstå.

Har ni inte sålt ut dem?
– Jo, men det har vi gjort utifrån hur det ser ut i dag.

Så om holdingbolaget ägt arenan hade ni inte kunnat sälja logerna?
– Jag vill inte säga att det varit så men vi fick de signalerna. Det här var en process som skedde vid sidan om utan att det kom fram på föreningsstämmorna. Med all respekt, jag vill inte kasta skit på min företrädare mer än det som skett, men det var sådana argument som kom fram. Sponsorer sade ”vi är beredda att satsa på Leksands IF men inte stötta den och den personen”. Det är givetvis signaler vi måste lyssna på och det var en bit som vägdes in. Sedan är det klart att vi hade
en förhoppning att det här skulle gå att generera på ett bättre sätt framåt. Det andra spåret hade räckt ett eller två år, sedan har det varit kaputt. Och då har vi inte varit i någon bättre situation.
– Sedan kan man tycka vad man vill om den företagsrekonstruktion vi har gjort. Det är inget vi gjort med någon glädje, det ska du ha klart för dig. Utan det är klart att vi blåst, inom citationstecken, samverkande företag på 75 procent av deras fordringar. Så enkelt är det.

Så du säger alltså att det var det enda valet ni hade?
– Det fanns inget annat på agendan.

Bertil Daniels får ta del av de uttalanden som framförallt Mats Aspemo gjorde om LIF-koncernens ekonomi under hans vd-tid, uttalanden som DD-sporten redovisade i gårdagens tidning. Bland annat sade Aspemo till www.superstars.nu så sent som 26 januari 2012 att LIF hade ekonomin ”under kontroll”. Knappt tio månader efter det uttalandet gick LIF till kommunen och begärde en borgen för ett lån på 25 miljoner kronor och mindre än ett år senare lämnades ansökan om rekonstruktionen in.
– Jag kan inte gå i god eller svaromål för vad Aspemo sagt. Ställer han inte upp på en intervju får du nöja dig med det. Du säger att Håkan Åman sagt så och Mats Aspemo sagt så. Javisst, de har sagt väldigt mycket under den här resan, det ska du veta. Jag kan inte säga att det de sagt är fel men jag kan heller inte gå i god för det.

Men Aspemo hänvisar till er i styrelsen och ni har ju sagt att ni ska vara öppna om era affärer. Det jag tänkte fråga dig är att om jag satt som ordförande i en styrelse och en av de anställda pratar i nattmössan, då skulle jag ta honom i örat?
– Tror du det står i tidningen då? Om jag har gjort det är det inget du fått fram i ditt material.

När det gäller aktieförsäljningen säger han först att han var nöjd med resultatet, men när han han slutade sade han att han inte var nöjd?
– Han slirar på kopplingen där.

I augusti 2011 säger han att ekonomin är i balans trots en förlust på 9,4 miljoner?
– Inte bra.

Det känns som att kommunikationen inte varit okej, ni har gett en bild att ni haft läget under kontroll?
– Man kan säga så här utan att överdriva. När du beskriver flödesschemat så är det så här att när vi 2009-10 inte gick upp skulle vi tagit tag i det här med kraft.

Till tinget redan då?
– Det har jag inte haft med på agendan, så slipad är jag inte i det här sammanhanget. Men det vi gått igenom nu har varit en tillnyktring i föreningen. Inte utifrån att vi varit berusade. Men däremot har vi har fått en mycket större ekonomisk medvetenhet i föreningen. Arenan skådar rikedom, gemene man tror att det är en otroligt förmögen förening som förvaltar en sådan här guldklimp. Men så är det inte, det hänger mycket på hur vi lyckas ute på isen.
– Björn Doverskog (tidigare ordförande) hävdade att funkar det på isen, funkar det runt omkring och det ligger mycket i det. Det är hockeyn som är vår produkt, inte att vi har stugor. Kortsiktigt var det inget fel, felet var att de pengarna det genererade skulle ha satsats mycket mer strategiskt på de spelare som var utvecklingsbara och inte på de som kom hit som lycksökare. Jag har själv suttit i styrelsen sedan 2006, jag har varit delaktigt i detta.

Du säger att ni skulle tagit tag i ekonomin redan 2009-10?
– Ja, med facit i hand.

Kände ni inte redan då att det inte skulle gå?
– Men det var inte moget då. Vi var på kommunen att de måste göra något åt hyresavtalet mellan oss och kommunen. Men vi fick svaret att avtalet var jättebra och att det inte skulle justeras.

Vad hade ni kunnat göra?
– Ja, vad hade vi kunnat gjort istället. Jag har inget svar på det.

Kände ni att det skulle kunna lösa sig?
– Klart att vi hade en tro på att det skulle bära vidare. Men så här efteråt med den helhetsbild som tecknats så är det klart att det inte var möjligt att bära hela ryggsäcken. Det fanns andra idéer, vi skulle bygga bowlingbanor, vi var i gropen och ordnade otroligt många aktiviteter som var rena förluster. Jag vill ju tro på att man kan åstadkomma saker och ting. Men i första hand ska det vara koncentration på det som genererar och det är hockeyn. Det här andra ska andra hålla på med och lyckas de ska de kunna samverka med oss.

Jag kan inte begripa hur ni tänkte ni skulle få ihop pengarna att driva det här. Det går inte att komma ifrån misstanken att en rekonstruktion fanns med som ett alternativ i upplägget. Håller du med om att det kan se ut så?
– Jag kan inte säga att du har fel när du spekulerar i det men det har inte funnits på agendan.

Bertil Daniels säger att han var rädd för konsekvenserna av att släppa ägandet av arenan.
– Vi har haft en idrottsförening men ingen egen arena. Det kunde funnits de som drivit att det skulle blivit ett lager eller ett köpcentrum eller vad som helst om vi inte lyckats sportsligt.

Men det enda sättet att den här arenan ska behålla sitt värde är att det spelas elithockey här. Om ni gått i konkurs och tvingats börja om i division 3 hade ju arenan tappat det mesta av sitt värde. Holdingbolagets möjligheter att få in pengar på arenan var att det spelas hockey på elitnivå?
– Ja, så är det.

Då kan du ju inte börja prata om köpcentrum?
– Men det fanns delägare i holdingbolaget som hade sådana spår när de såg att det inte genererade det de trodde.

Men även om holdingbolaget genererat noll kronor till föreningen måste väl det varit bättre än att ni ökade skuldbördan från 4 miljoner till 115 miljoner på ett år?
– Det är teoretiskt. Totalt sett var det LIF som var största ägaren i holdingbolaget och bar den skulden också. Och lura dig inte med att de andra skulle var beredda täcka upp något. Tro inte att LIF inte gått oskadad genom en konkurs i holdingbolaget.

Om ni nu skulle behöva låna ett antal miljoner snabbt, kan ni gå till Leksands Sparbank?
– Det bedömer jag som väldigt svårt.

Till någon annan bank?
– Frågan är inte prövad så kan jag inte säga varken bu eller bä. Det måste andra ta ställning till.

Men du har en känsla?
– Ja, det är klart som fan att det blir en extra prövning av vår kreditvärdighet när vi nyss gått igenom en rekonstruktion.

Bertil Daniels lyfter fram den särställning som Leksands IF har bland sina anhängare.
– Nu håller vi på att samla in pengar på nybygget och vi kan konstatera att vi har ett fantastiskt stöd. Det finns inte många andra klubbar i det här landet som skulle kunna samla in fyra miljoner på tre veckor. Och det är inga kommuner som ger pengar, det är enskilda människor.

Med ett sådant stöd gäller det att förvalta det och inte trampa i träskmarkerna för mycket?
– Det håller jag med om.

Lars Ingvar Eriksson