Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bete er!

Annons

Jag tyckte nog också att det var lite tufft en gång i tiden, när jag var ung och dum. Jag minns att jag och två kompisar hade fått tag i mäsk, som vi delade broderligt på fotbollsplansläktaren i Björbo. När vi hade plågat i oss tillräckligt mycket ville vi visa någon att vi var fulla.

Vi träffade en två år äldre bekant vid mötesplatsen ”Åkerströmsparkeringen”, och vi började genast vingla lite extra mycket och berätta om hur mycket vi hade druckit.
Pinsamma finniga snorungar.
Men det var då.
Ungefär i 18-årsåldern, i samma veva som Stakka Bo satt med solglasögon inomhus i en TV-intervju och berättade att; ”jag är så jävla bakis”, började jag och mina kompisar tycka att det är fjantigt att skyta om hur full man är eller har varit.

Man kan tycka att det är kul, gott, dumt eller vad som helst, men det är aldrig coolt att vara full.
Dock verkar många tycka det, även i vuxen ålder.
Män i flock.
På julbord och firmafester framför allt. Flockdjur som är instängda hela året, och när de väl kommer tillsammans på en fest brister det i hjärnan. Då ska de låta så mycket som möjligt, utan att ha något att säga. Uppmärksamhetsvrål för att säga; ”kolla vad full jag är!”.

Med risk för att trampa några, i nyktert tillstånd trevliga figurer, på tårna så upptäckte jag nyligen att även Svenska rallyt lockar män i flock som vill stå i skogen och visa hur fulla de är.
Och bästa sättet att visa sin coola onykterhet på verkar vara att gå på nyktra männsikor och tjata om att de borde smaka på spriten som man själv druckit. När den nyktra svarar nej så kan man säga ”varför inte det då?” ungefär 20 gånger. Då kan man vara säker på att den nyktra personen förstått att man är full. Mission completed.
Men snälla män i flock; drick var och hur ni vill, men vi tycker inte att ni är coola för att ni är fulla. Det är inte fränt. Ska det vara så svårt att bete sig?


Höjt!

Jonas Stentäpp
heavy@daladem.se