Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Björnhyttan en strålande dagmed det mesta för publiken

Annons


Björnhyttan lever upp. Intill det stora stenmagasinet samlas publiken och här och var skymtar drängar, pigor och finare folk. Vid ett partytält står vissångare Stiko Per Larsson från Leksand med kepa på sned. Publiken kan räknas i hundraden. Mycket på grund av Stiko Per.

I Björnhyttan lyser mångfalden. Publik och herrgårdsfolk från förra sekelskiftet blandas upp med hantverkare av olika slag. Tjärbrännaren från Mockfjärd, svarvaren Johan från Stockholm och Maud Sävroth från Grängesberg. Om inte det är en blandning som saknar motstycke så säg ifrån.
Sävroths plastkassar lyser i bjärta färger från hennes bord. Färgen har kassarna lånat från tömda kaffepaket. Röda och lila från några kända sorter. Hennes arbete är hopvävt med samma teknik som en näverkasse en gång tillverkades.
- Ja, det är ju förbjudet att ta näver numera, säger återvinningens mästarinna.
40 tomma paket går det åt till bara en av kassarna. Grannar och vänner hjälper till att tömma kaffetpaketen.
Mer traditionell är Tjärkokaren Svarte Sören från Mockfjärd. Han kokar tjärpinnar i ett oljefat och förklarar villigt hur den väldoftande svarta tjäran lockas ur veden.
- Det blir en burk tjära och en påse grillkol av en spann med tjärvedpinnar, säger Svarte Sören.
Vid en benkraftsdriven svegsvarv formar historiske hantverkaren Johan Davidsson skaft till nya skaft till hans svarvstål. Hans svarv är bygg efter förlaga i ett fransk kopparstick berättar han.
Från backen vid magasinsbyggnaden hörs Stiko Per med en visa som är en hälsning till mamma i Leksand om livet i Stockholm. Medmusikanter är Olle Brandin och Emil Rotsjö på fiol respektive gitarr.
Liveföreningen Kaggen gör sitt för att flytta publiken tillbaka i tiden.
- Föreningen består av lokala spelare från Björnhyttan, men också övriga Sverige, Stockholm och Larsbo, säger medlemmarna.
De gestaltar herrgårdslivet i cylinderhatt och spetsprydda finkläder.
Patron har kallat in doktor Winströmmer från Ludvika. Hästen har ju blivit dålig, men den visar sig inte bara vara sjuk utan gammal och ledbruten.
- Kusen är nog färdig för slakt, menar doktorn som inte är veterinär men gärna kommer med råd till en vän.
Patron grunnar på hur hästen trots allt kan ge lite vinning som föda till drängarna.
Mångfald på herrgården. Har vi redan nämnt det?

CHRISTER NYMAN
023-476 36
christer.nyman@daladem.se