Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blå Stjärnan firar 100 år och Cathis Dicander delar sina minnen

Läsarberättelsen:

Annons
Blå Stjärnans verksamhet firar nu 100 år och Cathis Dicander delar med sig av sina minnen.

Kopparbergsdistriktet av Svenska Blå Stjärnan startade i Dalarna redan 1918, men hette från början Röda stjärnan. Vi är det äldsta distriktet i hela Sverige och firar nu 100 år. En av de första medlemmarna var en dotter i den Linderdahlska syskonskaran på Stora Hyttnäs, Sundborn. På gården som numera är museum, kan man finna foton och andra tillhörigheter som påminner om hennes stora intresse för Blå Stjärnan.

På bilden: Repövning i Falun 1967. Stjärnsystrar samlades under en vintervecka på Dalregementet för att friska upp kunskaperna i häst-och hästsjukvård. Kursledare var Måns Alexandersson. Foto: Privat
Ofta påpekas att ”lumpen” var en bra skola för killarna. Jag vill påstå att Blå stjärnan var detsamma för oss tjejer.

Blå stjärnan tillhör en av Sveriges frivilliga försvarsorganisationer tillsammans med lottor, bilkårister med flera. Det började med vård och skötsel av försvarets hästar, fortsatte med hundar och har med åren övergått till allmän djurvård i det civila, i takt med att regementen las ner. Hästar och hundar inom försvaret blev ett minne blott.

- Numera rider jag inte längre med ålderns rätt, men jag cyklar alla årstider för motion och miljö, säger Cathis Dicander , som är den som delar med sig av sina minnen. Foto: Mikael Forslund

Som aktiv Blå stjärna inom Kopparbergsdistriktet på 50 - 60 talet tillhörde jag en stor grupp hästtjejer som tjänade Kronans djur. En äldre grupp Stjärnsystrar födda på 30-talet hade vi att se upp till och som blev våra förebilder. Ingegerd Hedlund, Ann-Marie Heimer, Britta Westling, Helene Knutsson var några nyckelpersoner verksamma under min tid. Helene är den enda kvar i livet.

Djurvård stod på schemat. Här är Cathis med ett nyfött föl på Ungstjärnekursen vid Klosters herrgård sommaren 1965. Foto: Privat

På I 13 utbildades vi i häst - och hästsjukvård med regelbundna kurser. Vi tjänstgjorde under helger genom att sköta officersstallet (numera ombyggt till dansstudio). När befälen och stallmalajerna var lediga hade vi ansvaret för stallet och motionerade hästarna. Under repövningar kallades Kronans ackordshästar in och stallades upp på Surbrunn intill Falu ridklubb. Det var ett tillfälle när vi fick användning för vår utbildning för det blev spark- och tryckskador som behövde ses om när okända hästar kom samman.

Ett annat uppskattat uppdrag var som luciatåg för soldaterna i matsalen och på ”Sjukan”. Vi hästtjejer bjöd på kaffe och lussebulle.

Tidningsurklipp när Blå Stjärnans deltagare överraskade med sitt luciatåg.

Det fanns många möjligheter att vidareutbilda sig, bland annat i hundsjukvård på Armehundskolan i Sollefteå, allmän djurvård på olika lantbruksskolor, högre kurs i hästsjukvård på Strömsholm och vetrinärbiträdeskurs på Sånga Säby. Blå stjärnans utbildningsansvariga var måna om att ta vara på vårt kunskapsintresse.

Ofta påpekas att ”lumpen” var en bra skola för killarna. Jag vill påstå att Blå Stjärnan var detsamma för oss tjejer. Det handlade om ordning och reda, att ta ansvar, samarbeta i uppgifter som många gånger var mycket tuffa. Allt detta var en självklarhet för det vi brann för. Djuren!

Det gällde att vara anpassningsbar i akuta situationer och inte rygga tillbaka för bångstyriga djur och svåra skador. Speciellt minns jag en episod med en häst som akut behövde sys efter en sparkskada ute i hagen på Strömsholm. Tillsammans med en tillkallad veterinär fick vi kursdeltagare användning för flera tidigare träningstillfällen att ”kasta” en häst, vilket innebär att hästen förses med fyra hällor på varje ben och ett rep som träs genom hällorna i karleden ovanför hoven. På ett givet kommando dras repet snabbt åt, dras omkull och faller. I samma sekund kastar sig två personer över hals och bakdel medan den tredje håller repet spänt tills det säkrats. I det läget är djuret orörligt, kan sövas ner och behandlas. Varje gång jag varit med om ”kastning” är det en adrenalinkick med mycket pirr i magen. I det läget är hästar inget att leka med.

Dramatiskt var det också på utbildning av lavinhundar uppe på Transtrandslägret. Civila lavinhundar tränades att söka nergrävda människor som var det var vi stjärnsystrar. Vi fick krypa ner i djupa snögrottor och vänta på att bli uppnosade. Viktigt var att ha en korvbit till hands för att kunna belöna hunden på direkten. Vilken glädje att både hitta och bli upphittad!

Tidningsurklipp från förr.

Ridningen var ”grädden på moset”. Vi utbildades för att klara olika grader av Ryttarmärket. Det spelade ingen roll att det var 25 grader kallt och lektion för överste Fulton, kapten Lindström, öf Brodin eller Bellman i det svinkalla gamla ridhuset på Surbrunn. Det var inget mot Helene som först red på sin häst från Sveden in till ridhuset och sedan hem igen i den svarta natten efter lektionsridning. Ingen gnällde. Alla var lyckliga och glada tillsammans med våra hästvänner.

Blå Stjärnans Catharina

I mitten av 60-talet utbildade vårt distrikt ”Ungstjärnor”. Själv fick jag och Marianne Sundberg förtroendet att leda en sådan kurs i allmän djurvård på Klosters herrgård hos familjen Grane.

Hästarnas tid på I 13 var förbi men det hindrade inte oss ”Stjärnor”att fortsätta med andra uppgifter. Kursen på Kloster var en av de roligaste saker jag gjort inom Blå Stjärnan. Nio stycken flickor i yngre tonåren ägnade två veckor av sitt sommarlov till att sköta hästar och rida halva dagen. Den andra halvan åkte de över till granngården Näs kungsgård och lärde sig allt om kossor och hur man mjölkar. Gissa om vi hade roligt i vårt lägertorp, där maten lagades tillsammans med min hjälp.

Kursen var ett lyckat försök inom Kopparbergsdistriktet att låta unga hästtjejer prova på att bli Blå Stjärnor. Vi fick bli föregångare till många liknande kurser runt om i landet. Som äldre utbildade ”Stjärnor” (bland annat på Vassbo dåvarande lantbruksskola) kunde deltagarna sedan tjänstgöra som avbytare ute på gårdar. En tidig variant av ”Farmartjänst” dock än i mindre skala.

Tidningsurklipp när Blå Stjärnans deltagare lägger förband på en hund.

Tänk vad mycket roligt och spännade Blå Sjärnan gett oss. På söndag den 21 oktober bjuder SBS styrelse in till ett 100-årsfirande på Svedens gård med Helene Knutsson som värdinna. Kontakta någon i styrelsen för anmälan om du vill fira och uppleva gamla Blå Stjärneminnen.

Text av Cathis Dicander född Wiklund

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons