Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Hansson har skrivit en bok om den lokala bryggerinäringen

Annons

Metallombudsmannen Bo Hansson har en passion vid sidan av arbetet - historia. Det har resulterat i släktforskning och en serie föredrag om skogsfinnar.
Nu har han författat en bok om bryggerier - Borlänges 25 Bryggeri, en bebryggelsehistoria.
-Ett roligt arbete som sysselsatt med under sex, sju år, avslöjar han.
Boksläpp under Nostalgidagarna 19-23 augusti.

Skriver man en bok om Borlänges bryggerier så berättar man samtidigt om stadens utveckling. Ämnet kan tyckas smalt men då ska man veta att det en gång fanns ett lokalt bryggeri i varje större by. Must är färskvara och kommunikationerna var dåliga. Håller man sig inom kommungränsen fanns det under tidigt 1900-tal inte mindre än 25 bryggerier.
Det bryggeri som hängde kvar längst var Hönsarvets bryggeri som lades ner i mitten av 1970-talet.

Bryggeriarbetare kvar

Bryggerierna är borta men många som arbetade i näringen finns kvar. Bo Hansson har intervjuat, grävt i kyrkböcker, kollat husförhörslängder och bouppteckningar. Resultatet är en bok på 220 sidor.
- Men det är inte en bok om dryckenskapens historia, säger Bo Hansson. Bryggerierna på landsorten hade inte tillstånd att brygga starkare varor. Det var must, svagdricka och sockerdricka som fanns i buteljerna.
- Bryggerierna drevs som familjeföretag generation efter generation.
Alla i Borlänge känner till Wasabryggeriet. Bryggeriet fick ett unikt tillstånd att brygga pilsner med svag alkoholhalt. Ett bryggeri med många namn. Ursprungligen hette det Gustafsson bryggeri och då skriver vi årtalet 1885. Wasabryggeriet lades ner redan 1953.

Fängslad av buteljer

Hans projektet började lite planlöst - ett infall att inreda en pub i villan. En bar för nära och kära. Det ledde till besök på loppisar för att leta ölettiketter, reklamskyltar och gamla buteljer. Ju mer han rotade desto mer fängslad blev han. Han var något på spåren som inte belysts särskilt omfattande av någon.
- Jag är uppväxt i Källbotten utanför Ludvika och bara ett stenkast från hemmet låg Gräsbergs bryggeri, berättar han. Det tyckte jag var ett fascinerade ställe. Kopplingen till barndomen blev något av tändvätska i skrivandet.
En första kontakt med Olle Stålberg var också fruktbar. Det visade sig att Olle samlat på sig en del material om bryggerier i Tuna som inte hanns med. Bo tog hand om utkastet på ett 10-tal sidor.
- Man får mycket på köpet när man intervjuar äldre som var med. Boken handlar om bryggerier och pionjärer men är samtidigt berättelsen om en tid och ett samhälle som är borta.

HANS DAHLQVIST

Annons