Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Sandmark: Läs Frostenson och Norén i hängmattan

/

Björn Sandmark tipsar om två tungviktare och två debutanter inom dagens lyrik. Katarina Frostenson, Lars Norén, Karin Brygger och Gabriel Itkes-Sznap. Läs dem i sommar.

Annons

2015 har varit ett ovanligt fint år för poesiutgivningen. Katarina Frostensons Sånger och formler fick mig att tänka tillbaka på första gången jag kom i kontakt med hennes diktning – vid utgivningen av Joner 1991. I samband med utgåvan arrangerade jag en temadag med ny nordisk litteratur vid mitt dåvarande universitet, Friedrich-Alexander-Universität i Erlangen. Det blev en fin kväll och starkast var Frostensons läsning. Jag minns hur hon hoppade upp och läste stående, kanske för att få bäst magstöd och fokus.

Sånger och formler påminner mig en aning om Joner men det kanske är för att hennes egen röst ljuder genom allt hon skriver. Samlingen börjar i januari på "Lenz-dagen", alltså den 20 januari, det datum som var dagen "Lenz gick över bergen" också stod för Wannsee-konferensen och som 1960 plockades upp i Pauls Celans berömda Büchner-tal "Meridianen". Andra ekon finns från Marina Tsvetajeva, som citeras i slutet och som fått ge namn åt boken: "Två kära ting i världen: Sången och formeln". Vandringen genom året går också via ungdomens Hägersten, om dansaren Pina Bauschs i Wuppertal och andra valfränder.

Paul Celan klingar också i Gabriel Itkes-Sznaps debutbok Tolvfingertal i rader som "vansåret fylls" eller "det avstjälpta ögat" eller i sista dikten "Dagars mull" där är "vintergatan, genomfingrad". Det är vackert och med en helt egen diktion, även om mästaren av och till hörs eka i bakgrunden. Ett berörande inslag är närheten till familjen, som tilltalas på olika sätt. ("oroa dig inte säger min syster"). Värmen räcker genom hela den sparsmakade samlingen – en fin debut.

En annan händelse under hösten 2015 var Karin Brygger, vars kritikerrosade samling Vi kom från överallt utgår från en helt annan kontext, Sonja Åkessons. Här finns en politisk feminism som börjar i moderskapet och den ensamma mammans värld, även här finns Tsvetajeva med " "Som de fördömde Marina Tsvetjeva/ hon var ju ensamstående!

Mamma/ och svälten kom till barnhemmen också, till slut/ tog hennes lilla flicka, / Irina." Bryggers poesi rör sig också längs stängslen i förintelselägren, längs Bangatans folkmyller, längs Göta Älvs stränder och bär på ett svårmod som bara överträffas av dess lyriska intensitet.

Årets grafiskt kanske vackraste bok är för mig Lars Noréns Fragment, även om de lyriska stroferna snarare har karaktären av fragment av aforismer. Det är imponerande med vilken lätthet Norén rör sig över vidsträckta områden. Ibland blir det skarpa historiska referenser som "Primo Levi skildrar inte minnen/ Han minns inte/ Han är kvar i det som sker" eller hur den egna existensen svajar i "Vi går på broar som rasar framför våra fötter" eller estetiska statements som "Man bör vara närvarande i sitt verk/ på ett sådant sätt att man inte lämnar några spår av sig själv." Det är svårt att lägga den ifrån sig.

På något sätt känns det ändå som det finns en tråd som går genom de här fyra diktsamlingarna. Det är en tråd av historia, utsatthet, minne och glömska som inte så ofta har varit så synlig som här.

Mer läsning

Annons