Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deckare med trovärdighetsproblem

/

Ingrid Hedström skildrar näthatet i sin nya pusseldeckare "Måltavla". Den har tyvärr problem med trovärdigheten.

Annons

Kriminalförfattaren och tidigare utrikeskorrespondenten Ingrid Hedström följer nu upp förra årets spänningsroman i dalamiljö "Bortfall" med en ny pusseldeckare med diplomaten Astrid Sammils i huvudrollen.

I "Måltavla" tar Hedström upp det alltmer utbredda näthatet, i detta fall det som riktar sig mot kvinnor, och det är hennes deckarhjältinna Astrid Sammils själv som blir måltavla för hatskriverier och dödshot.

Det kanske inte är helt lätt att skriva deckare som lyfter ovanför den faktiska verkligheten. När Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson år 2002 kom ut med Prinsessan av Burundi, där ett lik hittas i en snötipp, visste han inte att man två veckor efter utgivningen skulle hitta ett lik i en snötipp utanför Uppsala.

Eriksson blev kallad till polishuset och fick besvara en lång rad frågor om vad han visste om det inträffade... Och när Åsa Larsson året därpå debuterade med Solstorm, som handlar om mord och övergrepp i frikyrkomiljö, kunde hon knappast veta att ett liknande scenario året därpå skulle spelas upp i pingstförsamlingen i Knutby.

Inte heller Ingrid Hedström lyckas fullt ut att skapa en dikt, som överträffar verkligheten. Hatsajterna, där nättrollen eldar på varandra i kommentarsfälten, existerar i sinnevärlden, vare sig vi vill det eller inte. Och de är inte ofarliga: veterligen var det diskussionstrådar på högerextrema sajter som ledde fram till Behring Breiviks fruktansvärda terrordåd i Oslo och på Utøya 22 juli 2011.

Men hatsajterna utlöser inte enbart terrorhandlingar. Sådana hatmejl, som Astrid Sammils utsätts för i Måltavla, har också fått unga människor i Sverige att ta livet av sig.

Ingrid Hedströms bok har många av de ingredienser, som en bra deckare bör ha. Bra miljöbeskrivningar och tydliga karaktärer, som verkar ha mognat fram något sedan den förra boken, och en kriminalgåta, som är logisk men ändå ganska väl dold för läsaren fram till bokens upplösning.

Ändå håller det inte ända fram. Jag skulle önska att Ingrid Hedström, som själv har psykologutbildning, skulle ha vågat låta sina personer bli fullt psykologiskt trovärdiga. Att finna människor döda, särskilt när det gäller nära anhöriga, är nog mer traumatiserande för de flesta människor än vad det verkar för personerna i boken.

Man kan ibland undra varifrån vissa personer inom den svenska poliskåren har fått all sin inkompetens, och hur i all världen de bär sig åt för att vidmakthålla den. I synnerhet gäller detta hur man lyckas med att så gott som regelmässigt lägga ned utredningar om högerextrema hatbrott och mejlhot mot journalister och förtroendevalda politiker. Men att en kriminalinspektör vid den lokala polisen hälsar Astrid Sammils vid en fyndplats med orden ”Jaså, du har hittat ett lik igen, det börjar bli en dålig vana” känns inte helt trovärdigt.

Den största bristen med "Måltavla" tycker jag dock är, att författaren inte tar vara på möjligheten att riktigt krypa under skinnet på nättrollen och göra det begripligt, hur bitterhet över personliga tillkortakommanden under vissa omständigheter kan slå över i detta kollektiva raseri och blinda hat. Här skulle boken ha kunnat fylla en mycket viktig funktion.

Annons