Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnären som stupade

/

Ivan Lönnberg han inte ens fylla 27 år.

Annons

På svenska kyrkans innergård i Paris finns en minnessten i marmor med sammanlagt sexton svenska namn i guldskrift, uppsatta i grupper under årtalen 1914 – 1918. Det är namnen över svenskar som stupade i fransk tjänst under det första världskriget. Ett av dessa namn är Ivan Lönnberg.

Någon som kan erinra sig hans namn i dag? Han var ganska känd under sin levnad – i vart fall så länge han var kvar i Sverige som han lämnade för konststudier och konstnärlig verksamhet i Frankrike hösten 1913 – knappt ett år innan det stora kriget bröt ut. Ivan Lönnberg förenade en rätt ovanlig karriär som elitidrottsman och lovande konstnär. Han var en känd löpare, sprang maratonlopp och deltog i ”solskensolympiaden” i Stockholm 1912. Samtidigt utvecklade han sitt konstnärskap.

Sören Björklund, tidningsman med kulturhistoriskt intresse har skrivit en intressant och lärorik biografi om Ivan Lönnberg, den bygger på brev och anteckningar från olika arkiv. Han har gjort ett gediget arbete med en omfattande research. Det är en bok om en lovande konstnär som inte ens hann fylla 27. Ivan Lönnberg - konstnären som stupade i första världskriget är en mycket ambitiös bok med rikt personregister, noter och förklaringar som ger trådar till vidare läsning om Ivan Lönnberg och hans tid.

Lönnberg föddes i Stockholm 1891. Hans mor var då fortfarande gift med en man som hon lämnat flera år tidigare men som förvägrade henne skilsmässa. Modern hade ett kort förhållande till en av det sena 1800-talets mest uppskattade målare i Sverige, Per Ekström, god vän till Strindberg, och en av de gestalter som tecknas i romanen Röda rummet. Genom uppgifter belagda först sent under 1900-talet torde det vara klarlagt att Ekström var far till Ivan Lönnberg men de två kom aldrig att leva tillsammans eller lära känna varandra.

Även om mamman var intresserad av konst och en för sin tid modig och okonventionell kvinna, hade Lönnberg ingen i sin familj som var lagt åt det konstnärliga – här anas ändå inflytandet av ett biologiskt arv som söker sin väg i en konstnärlig bana.

Ivan Lönnberg studerade vid Ahltins målarskola i Stockholm åren omkring 1910. En av hans studiekamrater var Siri Derkert. Lönnberg kom även att gå i skola hos Carl Wilhelmsson som lämnat Göteborg och sökt sig till Stockholm. I den målarskolan fanns också en äldre frielev, Ivan Aguéli, och även poeten Harriet Löwenhjelm.

Redan 1912 hade Ivan Lönnberg en utställning tillsammans med två kamrater i en lokal på Birger Jarlsgatan, en utställning som väckte uppmärksamhet. I boken om Ivan Lönnberg finns en vacker bild i färg, en målning från det året 1912, Utsikt över Humlegården, som visar en bild utförd av en lovande ung konstnär,

Men så bär det av till Paris. Där utvecklar Ivan Lönnberg ett intensivt sällskapsliv – som levs inte minst på krogar och i diverse konstnärs-lyor. Han målar, lever fattigt och lånar sig fram, hans ekonomi är ständigt i kris, vinner vänner, finner kärlekar. Kort sagt – innan världskriget förändrar allt eller det mesta, så lever han i en konstnärlig krets så som det allmänt uppfattas att våra svenska stora – och mindre stor namn – levde i denna kulturens huvudstad under det senare 1800-talet och tidiga 1900-talet.

Så bryter världskriget ut. Ivan Lönnberg fattar ett ödesdigert beslut, han enrollerar sig i den franska främlingslegionen. Inte så många svenskar stred på de den fransk/engelska sidan i det första världskriget, fler slogs för Tyskland, men Lönnberg uttryckte att han av rena anständighetsskäl inte kunde göra annat. Ivan Lönnberg med sin utmärkta fysik togs emot med öppna armar i främlingslegionen, han kom att tillhöra ett tillhöra ett kulsprutekompani under hela sin tid i armén. Flera gånger försökte Lönnberg få förflyttning till flyget, men han blev kvar i skyttegravarna och leran. Flera som kände honom berättar hur han och en svensk kamrat ofta fanns i det tätaste kulregnet, bland de värsta granatkrevaderna men alltid oförfärade och med humöret i behåll överlevde de. Man anar en ren fatalistisk drift hos Ivan Lönnberg i denna tid, att han öde redan var skrivet. Så ett halvår innan krigsslutet våren 1918 sätter en tysk kula punkt för hans liv. En mycket stark läsning är några av de brev Lönnberg skrev från fronten och som närgånget och självupplevt skildrar skyttegravskrigets inferno.

Ivan Lönnberg fortsatte att måla under kriget och vistades en del i Paris under sina permissioner. Han hade fortsatta kontakter med svenskar som stannat kvar och bland dem konstnären Lena Börjesson, som blir hans sista kärlek. I april 1918 är hon gravid med hans barn, ett barn som dock inte kommer att leva, Hon skriver om Lönnberg i en minnesbok 1957 och avlider så sent som 1976.

Boken, Ivan Lönnberg – konstnären som stupade i andra världskriget, är rikt illustrerad, många målningar i färg, självporträtt målade av Lönnberg, teckningar av honom som han såg ut i uniform och foton från olika perioder i hans liv. Boken är varken en konstbok eller en riktig biografi, man får aldrig någon riktigt inträngande och djup bild av Lönnberg och hans personlighet. Det kanske är svårt med hänsyn till att det inte är så mycket känt om honom, men lite av allt, och en skildring av det tidiga 1900-talets Sverige och krigets Europa, nu 100 år efter att den stora världsbranden bröt ut, den som kom att sluka så många liv och förändra så mycket.

Annons