Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med enklare liv kan vi rädda världen

/

David Jonstad har skrivit en läsvärd bok som väcker nödvändiga tankar om förändring som måste till för framtida överlevnad. Vi måste leva enklare.

Annons

Har ni hört talas om ”prepping”? Inte? Fenomenet är tämligen nytt (eng. prepare) – omhuldat inte minst av unga vuxna som inte längre litar på att samhället ställer upp i ett nödläge med mat och annan försörjning.

En folkrörelse i det lilla som handlar om att man förser sig med konserver, spritkök, vattendunkar och sovsäckar, beredda att klara av och härda ut en tid i ett nödläge, efter flykt från tätorten. I linje med den tidsandan är boken Jordad – enklare liv i kollapsens skugga av David Jonstad skriven.

Vid första anblicken – genomläsning av baksidestexten – känner jag Oj, ännu en vilsen södermalmsjäl som lämnar Mariatorget och Horsngatan för ett sannare liv på landet med egen odling och vedhuggning med nyköpt yxa. MEN – det här är något mer, något utöver detta, något att ta till sig, överväga och begrunda.

Författaren har mycket riktigt länge bott på det hippa Södermalm men lämnat staden, och flyttat till Arkhyttan i Stora Skedvi i Dalarna. Han delar sin tid och sitt liv mellan skrivande och egna studier, mellan familjeliv, egen odling, enklare djurhållning; ett enklare liv.

Boken tar upp det ödesdrama som vi kanske har alltför nära inpå oss för att riktigt kunna se, hur stora delar av den odlingsbara jorden föröds, hur snart alla jordens resurser ägs av några få procent av jordens befolkning, hur kapplöpning om exploatering av krympande naturtillgångar och en fortfarande stark befolkningsökning, tillsammans med en tilltagande klimatförändring är på väg att skapa kanske mänsklighetens största existentiella kris någonsin.

Mycket av det Jonstad skriver utgår från den engelske filosofens Malthus gamla tes att antingen ser vi själva till att anpassa befolkningsmängden till jordens bärkraft, eller så gör naturen det åt oss. En skrämmande slutsats men förmodligen alldeles sann.

Författaren är mycket väl påläst – inte minst i en omfattande litteratur från andra delar av världen. Boken har ett långt inledande intressant historiskt avsnitt. Hur många känner i dag till att bondens lediga dagar under den katolska svenska medeltiden var långt fler än i dag? Att våra arbetsdagar skulle ha känts evighetslånga under 1700-talet?

Jonstads tes är att mänsklighetens överlevnad ligger i ett enklare och sparsammare liv, att inte föröda den odlade jorden med monokulturer ( t ex oändliga vetefält eller granåkrar), att det måste till ett helt nytt ekologiskt tänkande för att vi skall få en uthärdlig framtid. Han lyfter fram fenomen i tiden som stadsodling och egenförsörjning i ett genomtänkt trädgårdsbruk. Ett skrämmande tidstecken är att skogsbesöken i vårt land minskat med en tredjedel de senaste 20 åren och att barnens utflykter i naturen minskat till hälften. Illavarslande!

Ibland svävar Jonstad ut i ett kanske lite väl genomromantiserat resonemang. Den gamla oskiftade svenska byn var nog inte en sådan idyll av arbetsgemenskap och sammanhållning han vill ha den till, där fanns övernog av grannträtor och hundraåriga konflikter men i det hela anser jag att Jonstad har skrivit en läsvärd bok som bör kunna väcka en hel del nödvändiga tankar om förändring som måste till för framtida överlevnad. Det verkar som om de som samlar konserver redan har fattat åtminstone en del om vart vi är på väg!

LÄS MER OM DAVID JONSTAD:

Vi måste tillbaka till jorden

Mer läsning

Annons