Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Borgs skattesänkarbudget

Finansminister Anders Borg (M) lade i går fram höstbudgeten för riksdagen. Nästan allt dess innehåll var dock känt, eftersom det pytsats ut som nyheter av regeringen de senaste veckorna.

Annons

Budgeten sägs ha ett reformutrymme på 24 miljarder kronor. Hälften av det utgörs av det femte jobbskatteavdraget, som kostar 12 miljarder kr i meningen att det ger staten så mycket i minskade resurser som kunde ha använts till annat.
De cirka 70 miljarder kr som de fyra jobbskatteavdragen hittills minskat statens årliga resurser med har löntagarna använt till att främst köpa prylar och resor, meddelade SVT i nyheter i går.

Det femte jobbskatteavdraget ger inkomsttagare över 36 000 kronor i månaden 600 kr lägre skatt per månad, medan låginkomsttagare bara erhåller 180 kr i sänkt skatt. En löntagare med 28 100 kr i månaden har hittills fått 1 815 kr i sänkt inkomstskatt och får med det femte avdraget 273 kr till.

Men man ska komma ihåg att flera landsting och kommuner behövt höja skatten bland annat för att statsbidragen ökats väldigt lite sedan 2006. Och exempelvis mediciner har blivit dyrare för dem som måste ha sådana när gränsen för när högkostnadsskydd träder in höjts. Så sammantaget har särskilt de med låga löner inte fått så mycket över per månad.

Borg anger en massa positiva anledningar till femte jobbskatteavdraget, budgetens främsta reformpost. Det ökar både tillväxten och arbetstillfällena.
Borg menar att budgeten stimulerar efterfrågan i ekonomin. Men det är tveksamt om ett femte jobbskatteavdrag som ger välavlönade mest pengar gör det. Alla som håller på med politik och ekonomi vet att exempelvis höjt barnbidrag ger större effekt för en viss anslagen summa eftersom nästan alla de pengarna används till (nödvändig) konsumtion (blöjor, kläder, mat).
Både ersättningen i a-kassan och nivån i sjukersättningen har legat still flera år och höjning av dem skulle troligen ge större stimulans på ekonomin än femte jobbskatteavdraget per satsad krona (miljard).

I debatten i riksdagen var Borg nöjd över Sveriges goda ekonomi. Han fortsätter att jämföra med eurokrisländerna i södra Europa, även om Sverige ligger lite bättre till på många ekonomiska områden jämfört med också länder som Finland, Tyskland, Danmark, Nederländerna och Österrike.
Men Borg ärvde en stark ekonomi och därtill hörande statsfinanser av Göran Persson 2006. Det har han i stort sett förvaltat, men delat ut överskottet då på drygt 70 miljarder kr i diverse sänkta skatter. Nu är det budgetunderskott på 44 miljarder kr, eller 1,5 procent av bnp. Och skattekvoten (trycket), måttet på skatteuttag, på cirka 44 procent är det lägsta på nästan 40 år.

Antalet arbetslösa har ökat sedan 2006 till över 400 000 eller åtta procent i nivå, något Borg ogärna nämnde. Samma gällde tystnaden om den höga arbetslösheten bland unga, den tredubblade långtidsarbetslösheten (mer än tre år) till 70 000 personer och att 34 000 arbetslösa är i det meningslösa Fas 3.
Borg och hans borgerliga drabanter, Carl B Hamilton (FP), Per Åsling (C) och Anders Sällström (KD) från småpartierna i regeringen gick i hög grad in för att kritisera S, företrätt av Fredrik Olovsson, och de andra rödgröna partierna trots att det var regeringens budget debatten skulle handla om.
Exempelvis centerpartisten Åsling anklagade S för att missgynna landsbygden, trots att hans eget regeringsparti i budgeten gjort så att landsbygden får mindre resurser.

En stor del av budgetens reformutrymme, drygt tre miljarder kr, utgörs av en ändrad (höjd) gräns för när statlig skatt ska betalas på inkomsten, runt 37 000 kr i månaden.
Det har startats ett skyllaifrånsig-spel mellan regeringen och oppositionen om den ändrade statsskattegränsen. Regeringen, som är i minoritet i riksdagen, har inte försäkrat sig om majoritet i riksdagen för alla sina delar i budgeten. Det har tidigare minoritetsregeringar, ofta S-märkta, behövt göra. Och det måste minoritetsregeringar göra, annars kan de inte vara säkra på att få igenom sina förslag och budgetar.

Oppositionen avser därför att bryta isär budgeten i utskottet, vilket budgetlagen medger. Därmed skulle det vara möjligt att stoppa tre miljarder kr i sänkt skatt för inkomsttagare med hög lön. Ett spel har därmed uppstått. Och det gäller huruvida det är regeringen som får igenom det mesta av sin politik med stöd av Sverigedemokraterna, SD, och som (omoraliskt) förlitar sig på det partiet eller om det är den S-ledda oppositionen som tar hjälp av SD för att bryta upp budgeten på ett ovanligt (omoraliskt), men lagligt, sätt.

Regeringens budget gynnar tydligt välbeställda grupper. På ett sätt är det konstigt. Om samma pengar använts till ekonomiskt sämre ställda grupper, exempelvis de arbetslösa, hade det gett mer stimulans på ekonomin. Exempelvis Dagens industris ledarsida (31/8) har kritiserat regeringen för att inte värna en a-kassa med bra villkor och ersättning som gynnar en nationalekonomiskt viktig, och för den enskilde trygg, omställning på arbetsmarknaden.

Ska man vara ärlig kan även S kritiseras. Partiet har sagt sig vilja behålla femte jobbskatteavdraget om det genomförs trots att partiet nu kritiserar det för att vara att låna till sänkt skatt.
Men om S bildar regering om ett år och budgeten då, likt nu, troligen har underskott (budgeten går knappast från minus 44 miljarder kr till noll på ett år) så blir resultatet att även S kommer att låna pengar för att behålla en sänkt skattenivå vad gäller inkomstskatt.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se