Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Började skriva i Smedjebacken – nu slår han stort i Indien

Vi slår ihjäl ett par timmar i Delhi med Zac O’Yeah, författaren som i sina romaner speglar Indiens ordnade kaos. Under skolåren i Smedjebacken skrev han sina första detektivnoveller. Nu tar hans deckarkaraktär Hari Majestic steget in på filmduken.

När Zac O’Yeah gifte sig med den indiska poeten Anjum Hasan var valet av land att bo i enkelt. Femton år senare kryssar han med vana steg mellan skräphögarna i stökiga stadsdelen Old Delhi och undviker att bli nedsprungen av cykelrikshorna i gränderna där getter hoppar omkring och kor strövar fritt.

Han bor i Bangalore, några hundra mil söderut i detta folkrika land. Över Delhi ligger smogen som ett grått filter. Det är långt från uppväxtmiljön i Smedjebacken och Söderbärke.

Familjen Nuottimäki (även Zacs efternamn på den tiden) emigrerade från Finland. De första åren bodde de i Eskilstuna och därefter i Borås innan de i mitten på 70-talet flyttade till Smedjebacken. Mamma Liisa arbetade som lärare och rektor och pappa Pertti som bibliotekarie.

– Vi bodde först i huset intill biblioteket, så jag hade tillgång till obegränsat med böcker. Vi var där även när det var stängt, satt och läste och lyssnade på musik. På skrivmaskinen skrev jag mina första detektivhistorier, berättar Zac O’Yeah.

Han är på turné med sin Operation: Operation, andra boken om Hari Majestics äventyr. På kvällen väntar en presentation på Sveriges ambassad och nästa kväll scensamtal och signering i en bokhandel.

Vid mellanstadiet på Stegelbacken, under högstadieåren på Bergaskolan i Smedjebacken och på Brinellgymnasiet i Fagersta utvecklades såväl intresset för deckaryrket som skrivandet.

– Jag frågade en kemilärare om gifter och sådant när jag skrev mina tidigaste trevande detektivnoveller. Första gången blev han lite chockad, säger O’Yeah.

Svenskalärarna läste texter och gav konstruktiv kritik. Av bildläraren fick han låna filmutrustning för att göra egna kortfilmer.

– Kvaliteten på undervisningen var superb. Lärarna uppmuntrade mig väldigt mycket.

Vi går in på en enkel restaurang. Luften är mättad av rök från en tandoori-ugn, men trots det friskare än ute vid gatan.

– I Indien upptäckte jag att det fanns få indiska deckare och ingen som utspelade sig i Bangalore. Jag tänkte att om ingen annan gör det så kan ju jag göra det.

Det gav honom en ursäkt att göra efterforskningar i halv- och helskumma miljöer. Han hittade intressanta platser och företeelser.

– Efter tio år i Bangalore hade jag lärt känna staden så väl att jag vågade skriva om den utan att bli tagen för en total gröngöling, förklarar O’Yeah mellan tuggorna av ris, såsiga currystuvade smårätter och bröd direkt från ugnen.

Kritiker som 2004 omfamnade hans Guru, en dokumentär skildring av kommersen kring Indiens heliga män, och Gandhibiografin Mahatma! har svårare för de egensinniga och humoristiska deckarna. Andra skrattar sig igenom sidorna. Böckerna är hans spegelbild av Indien och Bangalore, med livsfarligt el-trassel, god mat och dryck, ruffiga kvarter och vansinnig trafik.

I Indien är Zac O’Yeah ett känt namn och hans böcker ligger på topplistor. Kanske går igenkänningsskämten bättre hem här.

– Många i Sverige gillar böckerna. Samtidigt märker jag att folk är förbryllade. Vad är det här för en konstig, överdriven värld? I Indien tycker de att det är nedtonat, att jag hade kunnat dra på ännu mer.

Efter lunchen tar vi en cykelriksha till en bar för att insupa lite atmosfär, och en öl. Där inne är mörkt och spelas filmmusik, en passande kuliss.

– Berättartekniskt är jag väldigt influerad av Bollywoodfilmer. Varenda filmgenre här innehåller ingredienser av allt. Komedier innehåller romantik och action. Actionfilmer innehåller komik och romantik.

Så är Zacs böcker ett hopkok av allt, långtifrån en svensk standarddeckare. Hari Majestic är en tout i Zacs indiska begreppsvärld – en fixartyp som tar sig fram.

I Operation Sandalwood (2013) försvinner en svensk-indisk flicka när hon söker sina rötter och Mr Majestic får i uppdrag att hitta henne. Nu blir berättelsen film. Den spelas in under februari och kan få premiär på en festival i London i sommar.

– Det började med att jag inspirerades av indiska filmer. Nu kommer en filmregissör och säger: ”Hallå där! Det här måste vi göra film av…” Det är som att de tar tillbaka det som jag en gång snodde från dem.

När en cirkel sluts är det bara början på Mr Majestics äventyr.

Läs mer kultur