Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brandpersonal övar halkkörning

Nu har över 200 personer från Räddningstjänsten Dala Mitt varit på utbildning till halkbanan i Grängesberg.
– När det går i 130 kilometer i timmen då måste vi komma fram, säger brandmännen.
Nu hoppas de att säkerhetsutbildningarna för brandmännen ska fortsätta.

Annons

Nu har säkerhetsfrågorna kommit upp till diskussion. Efter att det skett två allvarliga olyckor med brandbilar så har kravet kommit på säkerhetsbälten även i brandbilarnas baksäten.
Vid Räddningstjänsten Dala Mitt har det i flera omgångar varit personalutbildningar. Nu har det varit sista omgången på halkbanan i Grängesberg.
Det är ett projekt som brandmännen Per-Olof Engholm och Mats Torstensson från Närke har för fjärde året.
De har båda varit brandmän i många år och tycker att säkerhetsarbetet är viktigt.
När Mats Torstensson började som brandman 1979 fick han sitta i baksätet i flera år innan han fick köra brandbilen.
– Då hade jag aldrig varit på en trafikolycka tidigare och visste inte hur jag skulle reagera, så det var bra.

I och med säkerhetsutbildningarna tycker de att det är bra att de får träna på olika situationer.
– Man vet aldrig hur man reagerar när man ska på utryckning. Stress och adrenalin slår till.

Per-Olof Engholm började för närmare 30 år sedan som brandman i Grycksbo.
Han berättar att han själv har fått sig en tankeställare för att köra brandbil efter att han varit på utbildning om hur han själv kört brandbil tidigare.
Och när det väl är utryckning är det bråttom. Då kan det gå i 130-140 kilometer i timmen. Då finns ingen tid att sitta och fundera hur man ska reagera när man kommer ut på ett jobb.
– Vi hoppas att de som bestämmer tar tag i det här, säger de.

De vill fortsätta med säkerhetsutbildningar och tycker att det finns för dåliga utbildningar i Sverige.
Leif Andersson, förbundschef Dala Mitt, och Toni Todorovski, operativ chef i Dala-Mitt, är med vid utbildningen i Grängesberg.
Första körningen den dagen på halkbanan är med stora brandbilen. DD får följa med på övningsturerna. Det är Toni Todorovski som börjar köra. Robert Haborn, Swed Traffic Center, sitter bredvid och knappar in det väglaget som ska tränas. Bilen väger 13,2 ton och är tom på vatten. Först i 30 kilometer i timmen med normalt väglag och bra däck. Det går bra att bromsa och svängen går också bra.
– Men nu är det två grader kallt ute, nya däck bak och gamla fram, säger Robert Haborn och knappar om en skid-car, som är en simulator som sitter monterad på brandbilen, för att göra om väglaget.

Nu var det lite svårare. Om det är dubbdäck monterade fram och bakdäcken är slitna så slirar bakänden på bilen.
Om man sedan fyller bilen med vatten och det går i 50 kilometer i timmen tar det en billängd längre sträcka att bromsa. Och att svänga slutade med att bakänden drog iväg runt.
Men då fick man allt hålla i sig ordentligt i baksätet. Där finns ett handtag i taket och en stång på podiet att hålla i sig i. Nu är det också trepunktsbälten även i baksätet på övningsbilen.
– I dag blir brandbilarna mer tekniska men i baksätet ser det ut som tidigare, säger Per-Ola Berglund.
Det är mycket de ska tänka på när det gäller säkerheten.
– Det är bra att vi fått insikt och får jobba kontinuerligt med trafiksäkerhet, säger Toni Todorovski. Vi har kommit en bit på väg.

Vad man inte tänker på är hur känns det för brandmännen när de ska ta sig fram så fort som möjligt vid en utryckning, på halt eller blött väglag och i hög fart. När det är bråttom och går i 130-140 kilometer i timmen.
I dag är det en kostnadsfråga och det finns ingen lag eller regelverk som bestämmer hur det ska vara.
– Det regleras genom kommunerna och allt kostar pengar, säger Leif Andersson, förbundschef Dala Mitt.
Han tycker att det är bra att det börjar tänkas på säkerheten.
– Men det vore bra om det skulle finnas ett regelverk. Då skulle det vara svart på vitt.

Ilse Vornanen
ilse.vornanen@daladem.se