Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brev till ledarsidan

Almedalsveckan och litteratur

Annons

Hemkommen sedan några dagar från kulturveckan Nässelfrossan i Blekinge går jag igenom högen med gamla Dala-Demokraten-tidningar. Jag läste din betraktelse om Almedalen och som alternativ en filosofisk vecka. Mycket bra idé!

Det skulle behövas sådana veckor flera gånger om året – i varje kommun och varje län. Vår vecka i Blekinge skulle platsa som en sådan.

Det var en vecka fylld av berättelser, tankar, frågor och funderingar som bottnar i samtal kring litteratur (främst Harry Martinsons), musik och människors upplevelser och livserfarenheter.

Temat för Nässelfrossan var ”Bildningens vägar”. Tänk dig en sådan rubrik under ett antal veckor spridda över landet!

Du ställer en fråga i din ledare: Är litteraturen viktig för vitaliseringen av det politiska tänkandet? En retorisk fråga förstås, som jag ser det.

Men vad som krävs är då att de politiska beslutsfattarna (och tänkarna) läser både prosa och lyrik, lyssnar, samtalar och verkligen reflekterar.

Inte bara i deras egna kretsar, utan precis som du väl menar kring en filosofisk vecka, med författare, tänkare, experter och framför allt med oss ”vanliga” medborgare.

Jag kan inte låta bli att samtidigt ironisera över borgerlighetens tankar om att det behövs en obligatorisk ”litteraturkanon” eller en klassikerlista i skolundervisningen. Den skulle motverka ”språklig utarmning och historielöshet”, enligt vissa.

Efter några av partiledartalen i Almedalen och framför allt Ebba Busch Thors köttbullelunch med Jimmie Åkesson framstår historielösheten och bildningsgapet som ”gargantuanskt” hos vissa av våra politiker på riksplanet.

Inför en litteraturkanon som obligatorium för riksdagspolitiker istället! Harry Martinsons Aniara borde vara en av de första på en sådan lista.

Annakari Berglund

Svar: Ja, det är några gestalter ur det litterära nittonhundratalet som idag tycks ha mer att säga oss än någonsin: Harry Martinson är en, Werner Aspenström en annan, Elin Wägner en tredje. Bara för att nämna några: Författare som rörde sig lite vid sidan om denna civilisation.

De har något att säga oss! Mitt intryck när det gäller riksdagspolitiker är faktiskt annars att de läser rätt mycket böcker. Jag är emot alla slags obligatorier när det gäller läsning!

Göran Greider