Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Coronapandemin och demokratin!

Jag följer med intresse olika tidningars ledarsidor, inklusive DDs, när det gäller inlägg beträffande Coronapandemin. Det blir mer och mer uppenbart att inläggen i massmedia, om det kloka eller okloka i Sveriges strategi för att mildra effekterna av pandemin, styrs av partipolitiska intressen (eller mer adekvat av politiska ideologier).

Eftersom jag själv betecknar mig som demokratisk socialist är Göran Greiders artiklar av speciellt intresse och läsvärda. I din ledare förra lördagen vänder jag mig dock mot din formulering ”Det här speglar det stora haveriet i den Svenska Coronastrategin”. Just den meningen ställer ju alla högerpartier upp på. Dessa partier vill ju fokusera på fel som regeringen gör i dag, utan minsta funderingar över att de själva har ett stort ansvar för de problem som finns inom äldreomsorgen och sjukvården. Jag tycker det är viktigt att skilja på ”strategin för bra vård- och omsorg” och Coronastrategin.

Eftersom jag själv betecknar mig som demokratisk socialist är Göran Greiders artiklar av speciellt intresse och läsvärda. I din ledare förra lördagen vänder jag mig dock mot din formulering ”Det här speglar det stora haveriet i den Svenska Coronastrategin”. Just den meningen ställer ju alla högerpartier upp på.

Det jag också börjar bli less på är att många skribenter och vanligt folk skyller på politiker som inte har förstått att rusta landet för att undvika de problem som vi nu ser. I själva verket har ju politikerna (partierna) genomfört sina vallöften som de tydligt förmedlat i sina valmanifest. Och en stor del av svenska folket, inklusive en majoritet av arbetarklassen, har lagt sina röster på partier som ger mer pengar i plånboken och mindre till offentlig sektor.

Så väljarna har faktiskt valt att vi ska ha den äldreomsorg vi har idag, med de brister som gör att smittspridningen blir omöjlig att förhindra på äldreboenden och i hemtjänsten. Jo, jag vet naturligtvis att väljarna blir lurade av politikerna, men det ingår i det demokratiska spelet.

Nu har högerpolitiker börjat ifrågasätta den svenska Coronastrategin, baserat på egna uppfattningar utan hänvisning till vetenskapliga fakta. Det utmärkande är också att de inte har några egna idéer om hur regeringen skulle ha handlat annorlunda. Men vad värre är så låter massmedia politikerna komma undan utan kritiska frågor om deras utspel. Vissa dagstidningar, bl.a. Dagens Nyheter, förmedlar i stället högerpartiernas retorik i sina ledare.

Jag hoppas att vi senare (när det blivit lite lugnare) kan få en debatt om hur demokratin ska kunna bli mer levande. Och här spelar ju massmedia en central roll. Det ska bli intressant att följa kommande forskning över hur massmedia hanterat sin uppgift att upplysa om fakta kring Coronapandemin kontra sin uppgift att sprida ideologiska värderingar från sina uppdragsgivare (eller egna politiska värderingar).

Jag ser fram emot DDs kommande ledarsidor och analyser av de systemsamband som påverkat vårt samhälle (och enskilda individer) som en följd av Corona-pandemin.

Lasse Pedersson

Falun

Svar: Jo, men misslyckandet med äldreomsorgen är ett haveri – även om det haveriet, precis som du skriver, har en lång förhistoria där äldreomsorgen ständigt prioriterats ned och sjukvården tvingats leva nära stabsläge år efter år på grund av för små resurser. Jag menar att det i sista hand rör sig om en klassblindhet: Tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten borde ha haft bättre koll på situationen inom i synnerhet äldreomsorgen., Det ingår inte minst i det breda folkhälsoperspektiv som närapå aldrig nämns.

Men överlag i detta Sverige av idag är det de bättre ställda klasserna som utgör normen för tankeverksamheten och det fick effekter även på Coronastrategin.

Debatten kring pandemin följer dock inte helt vänster-högerskalan. I flera länder är det snarare vänstern som klagar på för lite lockdown av samhället. I Sverige är det, som du påpekar, framförallt på de stora morgontidningarnas ledarsidor – Svenskan och DN - som den svenska Coronastrategin ifrågasätts hårdast och ibland rabiat. Det är samma ledarsidor som aldrig lyft ett finger för att slåss för mer resurser till vård och omsorg och som hellre kämpat för skattesänkningar, Rut-bidrag och privatiseringar.

Själv tycker jag det i grunden är en bra väg Sverige valt. Att strategin får kritik är inget man ska klaga över – kritik är alltid bra, så länge det inte är rent gnäll eller alarmism. Jag menar att en utvärdering av vad som var rätt eller fel inte kan göras förrän om minst ett år, eller kanske två, tre. Först då kan de samlade effekterna av pandemin och åtgärderna mot den värderas. Med samlade effekter menar jag inte bara dödstal eller ekonomiska konsekvenser, utan också den effekt som hårda nedstängningar av hela samhällen fått i form av sämre hälsa, både fysisk och psykisk, misshandel i hemmet, kostnaden – i vid mening – för att barn inte fått gå i skola. Sämre skolgång är ett paradexempel på något som alltid försämrar framtida generationers hälsa och inkomster.

Med tiden kommer vi också att få säkrare uppgifter om hur många som smittats och som avlidit. För Italiens del kan det enligt nya uppgifter vara så att antalet dödsfall borde skrivas upp med nära tjugotusen. En annan fråga som bara tiden kan ge forskarna möjlighet att svara på är varför vissa regioner drabbats så oerhört hårt – medan andra, som kan ligga mycket nära, drabbats i väldigt liten grad.

En annan svårbedömd fråga rör dödligheten. Aldrig har så många dött i april månad i Sverige som år – håll i er nu: 1993! Då var det influensan som skördade många liv. Men någon uppståndelse blev det aldrig. Thomas Lindén på Socialstyrelsen har i en intervju för TT påpekat följande: ”På särskilda boenden har det i år dött lite över 11 000 personer under perioden januari till april. Under samma period 2019 var det knappt 10 000 personer som dog. Det är fler i år men det är ändå i samma storleksordning.” Påpekandet har knappt blivit mer än en notis i pressen.

Mängder av frågor går helt enkelt inte att svara på nu. Medierna kräver omedelbara svar. Men det kommer att ta flera år innan denna pandemi går att överblicka i alla sina konsekvenser. Till det kan tilläggas att ett perspektiv, som jag själv tycker är helt avgörande, nästan helt saknats: Att vår exploaterande civilisation pressar ekosystemen och gör att virus lätt kan gå från vilda djur till tamboskap och sedan till människan. Forskare räknar med att det finns uppåt en miljon virus som potentiell är farliga för människor.

Göran Greider