Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brottsplatsteknikern Maths Jonsson trappar ner

Annons

Det blev en resa ur askan i elden.
Fast det var inte tänkt så.
Att Borlänge skulle toppa brottsstatistiken var inte vad Maths Jonsson väntade när han efter två år som utryckningspolis i Stockholm valde att återvända till hemorten.
Bondsonen från Torsång kunde inte glömma ängarna och älven.
- Tyvärr är det så att brott och elände finns på de flesta håll, säger han.
Efter 40 år som polis i Borlänge trappar han nu ner på halvtid.

Det finns knappt en brottsutredning i Borlänge och antalet är stort som inte Maths Jonsson lämnat bidrag till. I grunden tekniskt intresserad blev en intern vidareutbildning till brottsplatstekniker ett självklart val efter åren i övervakningssektionen och åren som brottsutredare.
En något bekvämare roll som polis skulle det visa sig.
– Man alltid blir vänligt bemött som brottplatstekniker, säger han. Önskan att brottets ska klaras ut delar man med målsägaren. Det finns ingen konflikt.
Annorlunda var det den första tjänstgöringstiden i Stockholm. Vietnamkriget rasade. Demonstrationer mot USA;s krig fyllde gatorna. Fönster krossades på amerikanska handelscentret. Västvärldens ambassader krävde stärkt bevakning.
– Jag vet inte om demonstranterna tittade snett på en men nog hördes de. Situationen var emellertid aldrig hotfull vad jag minns.
Hur en polis bör uppträda har han inte kunnat undgå att grunna på under åren.
– Man ska uppträda som man själv vill bli bemött, är hans recept.
En åsikt som saxad ur handboken för scouter men väl giltig polisen tycker han.
– Det gäller att lägga band på känslorna när man blir provocerad. Det ingår i yrkesrollen.
Provocerad har han blivit. När en misstänkt rånare skulle gripas fann sig plötsligt ställd framför en pistolmynning. Det visade sig senare att pistolen var en ollonpistol.
– Jag hade tjänstevapnet framme men avlossade inget skott.
Ett beslut som han är tacksam över i dag.
– Det var en pressad situation. Ett felaktigt beslut och tragedin är nära.
Allmänhetens krav på en mer synlig polis förstår han. I Rikspolisstyrelsen senaste version ska fler poliser ska utbildas och tjänstgöra på klassiskt maner med promenader runt kvarteret.
– Vi får se hur det blir, säger han väl medveten om motsättningen mellan kraven på synlighet och nödvändigheten att använda resurser på bästa sätt.
Brottsplatsteknikerns uppgift är att säkra spår på brottsplatsen. Hitta bevisen som ska knyta en misstänkt till brottet.
Fingeravtryck, fotodokumentation, insamling av kläder, fimpar, hårstrån - allt har lagt i plastpåsar och för att synats i polishusets laboratorium. Sherlock Holmes hade förmågan att på egen hand säkrade bevisen, jaga och nagla fast den skyldige. Så komplett känner han sig inte.
– Jag nöjer mig med den inledande fasen. Det räcker.
Vid mitten av 80-talet började en löst sammanhängande grupp av ungdomar med mer eller mindre stark koppling till Borlänge dyka upp i alltfler brottsutredningar. En samling unga som med tiden fick namnet Familjen. Ett namn som enligt myten myntades av en misstänkt när han på frågan vilka han umgicks med svarade "bara med min familj".
Maths Jonsson tycker att fenomenet Familjen fick alldeles för stor uppmärksamhet i media.
– Det skapades en bild av någon form av organiserad brottslighet som jag tror är felaktig, säger han.
Kan vara. Borlänge hamnade i topp när det gäller antal brott per tusen innevånare och fick rykte om sig att vara en osäker plats.
– En svettig tid men efter en tid hade vi kartlagt alla inblandade. Samtidigt ska inte allt som hände då knytas till dem.
Brott inträffar sällan på kontorstid. Brottsplatsteknikern får vara beredd att telefonen ringer mitt i natten. Vid grova brott där någon berövats livet är en snabb säkring av spår av högsta värde. Inbrott, en brand kan vänta till dagen efter. Inte ett mord.
Så ringde telefonen mitt i natten en nyårsaftonen när en ung man blivit skjuten till döds på Sveatorget.
– Jag försöker ha en professionell attityd till jobbet. Inte ta med problemen hem men ibland är det svårt att skjuta intrycken ifrån sig. Särskilt om barn varit inblandade eller när någon fått sätta livet till.
Det finns fall som han som polis anses vara lösta men där ingen gärningsman blivit fälld.
– Materialet räcker inte för en fällande dom och det är frustrerande. Men samtidigt är det betryggande att ribban sätts högt. Bristerna i utredningen får jag ta ansvar för.
Lite av bakgrunden till beslutet att gå ner på halvtid antyder han här. Ofta ensamjobb, kraven att det ska bli rätt, ett allt större antal timmar vid skrivbordet där orden ska vägas på guldvåg.
– Och jag har alltid trivs bättre på fältet än bakom skrivbordet, säger han.
Under 40 år har sett polisyrket förändrats.
– Det mest positiva är att allt fler kvinnor kommit in i yrket. När jag gick polisskolan var det en kvinnlig elev i klassen. Idag är det så gott som fifty-fifty.
Liksom brottsligheten.
– Det är mer knivar och droger, säger han. Inte sällan är det skrämmande miljöer man möter i brottsutredningen.
För en brottsplatstekniker skedde en revolution i och med DNA. Men alla gånger hjälper inte DNA. De ouppklarade Pernillamorden i Avesta och Falun är exempel på det.
– Det är utredningar som alltid är aktuella och jag vill tro på att en lösning.
Han blir 61 år. Det finns en verklighet bortom brott och straff som han längtar till. Fisket på älven, pulet på gården och engagemanget i Mjölkpallens vänner. Och när möjligheten nu fanns. Tjänstgöring på halvtid och en lön på 80 procent. Ett lätt val trots allt.
– Jag har hur många projekt som helst på gång, säger han.
Och man tror honom.

HANS DAHLQVIST

Mer läsning

Annons