Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brunnsviks nedläggning – skam för arbetarrörelsen

Hela affären med Brunnsvik folkhögskola är en enda stor moralisk skam för hela arbetarrörelsen. I dag kan du läsa i DD på nyhetsplats att förre chefen för ABF Nordöstra Storstockholm fått sparken efter vidlyftiga affärer och svartjobb. Förra rektorn har hoppat av och blivit konsult.

Annons

Jag ids inte skriva ut deras namn längre. De har på ett fullständigt oseriöst sätt lagt ned det som en gång var arbetarrörelsens första och främsta folkhögskola med en till synes känslolös axelryckning. De har varken förstått dess historiska betydelse och heller inte insett dess framtida möjligheter i en tid där det politiska medvetandet sjunkit som en sten bland LO-arbetarna, och där flykten från fackföreningarna fortsätter. Samtidigt minskar läskunnigheten bland de unga.

Det pågår även en kulturell utarmning av sällan skådat slag. Den förra ledningen har mer eller mindre gjort sig lustiga över oss som försvarat skolan. Vi har anklagats för att vara gråtmilda nostalgiker. Det är en orättfärdig kritik. Brunnsviks musik-, konst- och skrivkurser befolkades av elever och lärare som hade framtiden för sig.

Vi menar ju att det gamla kulturarvet skall tas med in i framtiden, inte raderas ut från kartan. Kampen om historieskrivningen är tidlös. Vi befinner oss i en ny era av en borgerligt styrd verklighetsbeskrivning och ett uppvaknade av nationalistiska identiteter i nyfascistisk anda. Klassamhället som förklaringsmodell riskerar ständigt att förtigas när vi skall diskutera sociala oroligheter, arbetslöshet och utslagning. Det ekonomiska systemet som kallas kapitalism behöver motstånd och även ett tydligt politiskt alternativ.

De som arbetar inom Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, kan ju inte utan vidare köpa hela Svenskt Näringslivs programförklaring om entreprenörskap, jobbcoachning, konsulting och privat företagsamhet utan att blinka eller ens rodna. Då kan vi lika gärna lägga ned resten också. Vad skall vi då använda den politiska makten till? Springa runt i ring och efterlikna varandra så pass mycket att all åsiktsskillnad stannar vid färgen på en slips i partiledardebatten.

Nu i elfte timmen försöker styrelsen rädda situationen för ABF Norra Storstockholm. Det är inte en sekund för tidigt men skadan är redan skedd. Nu återstår ett mycket långt och tufft arbete att försöka återupprätta förtroendet.
I handen har jag Brunnsvikarnas sista årsskrift 2012-2013. Här får många komma till tals. Flera kloka röster och ett stort antal konstruktiva förslag på vilket sätt arbetarrörelsen borde ta itu med Brunnsvik på nytt.
Låt oss börja med Landsorganisationen, LO. Räcker det verkligen med bara en facklig kursgård, Runö, med tanke på att många unga arbetare knappt vet vad ett kollektivavtal är för något? Den ökade rasismen är arbetarrörelsens största ödesfråga. Så är det bara. Hur skall vi bota den om vi inte ens utbildar varandra längre?

Brunnsvik folkhögskola hade med en kompetent ledning och huvudman kunnat bli en modern framåtsyftande folkbildnings, demokrati- och kulturcentrum, en levande tankesmedja samt rekreationsort för människor som vill idka olika former av friluftsliv. Brunnsviks natursköna omgivningar talar för sig själva oavsett årstider.

Vem eller vilka som skall ingå i ett räddningspaket är omöjligt att svara på. Jag hyser tyvärr inga större förhoppningar eftersom arbetarrörelsens olika organisationer inte längre har kraft eller förmåga att överraska positivt på folkbildnings- och kulturområdet.
Politiskt medvetna och genuint kulturellt intresserade människor uppstår bara inte ur intet. Det måste odlas stort och brett, generation från generation, ligga till grund för hela vår tanke att kunskap är makt. Tyvärr har arbetarrörelsen slarvat med det grundläggande arbetet alltför länge. Brunnsvik ser därför ut att förbli en tragisk konsekvens på grund av en redan havererad folkrörelse.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se