Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Coola killar pluggar

Annons

En gång för massor av år sedan gick jag högstadiet på Stora Sätra-skolan i Sätra. Det är inte en tid jag är särskilt stolt över. Jag pluggade så lite som möjligt, och gjorde mig dummare än vad jag var. Anledningen? Att plugga var töntigt. Och jag ville inte vara en tönt.

För många av mina skolkamrater gick det betydligt bättre. De engagerade sig i skolan, och gick ut med bra betyg. Såväl pojkar som flickor. Fast mest flickorna. För det fanns en skillnad. Flickor som var tysta och pluggade kunde vara populära ändå. Pojkar som var tysta och engagerade sig i skolan var kort och gott töntar. No pardon.

När den senaste Pisa-undersökningen presenterades i veckan stod det klart att svenska elever har rasat i rankingen när det gäller läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Våra ungdomar presterar sämre i förhållande till ungdomar i andra länder. Särskilt illa är det för pojkarna.

Den här utvecklingen förklarar debattörerna på lite olika sätt, lite

beroende på vilken hemvist debattörerna har.

Utbildningsminister Jan Björklund skyller på sossarna, sossarna skyller på Björklund, lärarna på för lite resurser, vänstern på det fria skolvalet och Sverigedemokraterna på invandringen. Vissa argument mer intelligenta än andra.

Visst bör vi diskutera ett återförstatligande av skolan, visst bör skolan få mer resurser och vi bör allvarligt fundera på om det fria skolvalet var en så ypperlig idé. Det är något vi måste ta itu med på en gång.

Men. Det finns ett tydligt resultat i undersökningen som vi borde stanna upp och fundera lite extra över. Det här att pojkarnas resultat är så mycket sämre än flickornas. För när jag läser igenom undersökningen tänker jag att det inte har ändrat sig nämnvärt. Alltså det här med pluggande pojkars status.

”Men så har det alltid varit”, hör jag motreaktionen. Nej, det har det inte. Och det är ingen naturlag att pojkar presterar sämre än flickor. Vad vi måste förstå är att det handlar om strukturer. Strukturer som vi har skapat alldeles själva.

Pojkar premieras om de sportar, om de tar plats och är vältaliga.

Flickor premieras om de är tysta, studerar och är söta.

Pojkar som är tysta och engagerar sig i sina studier betraktas fortfarande som töntar, nördar. I sin tur får flickor som är högljudda och struntar i skolan dåligt rykte.

Det här synsättet hänger samman med den rådande synen på att alla karaktärsdrag som betraktas som svaga, betecknas som feminina.

Den som någonsin har haft en son som spelat i någon lagsport vet vad jag menar. En pojke som grinar efter en dålig hockeymatch får veta att han är ”en flicka”, ”en kärring”. Pojken får veta att grina är dåligt, lika dåligt som att vara flicka.

Att i det här systemet vara en studieintresserad, tystlåten, känslig pojke är inte lätt på något vis.

Det är något vi kan förändra. Något vi måste förändra.

Vi måste premiera pojkar som lägger tid på skolan, vi måste få ut bilden av studerande pojkar som coola killar.

Annars kommer kommande Pisa-undersökningar att se lika illa ut.

Förlorarna är inte bara våra söner.

Utan vi alla.



Pojkar som är tysta och engagerar sig i sina

studier betraktas

fortfarande som töntar, nördar. I sin tur

får flickor som är

högljudda och struntar

i skolan dåligt rykte.

Anna Norling
anna.norling@arbetarbladet.se

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel