Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cypern visar att euron inte håller

Annons




Cypern behövde få detta nödlån av trojkan EU, valutafonden IMF och Eurobanken Ecb. Och trojkan har ställt hårda krav på den lilla ö-nationen i Medelhavet för att lånen ska betalas ut.
Det har från trojkan hetat att Cyperns banksektor varit överdimensionerad i relation till landets litenhet. Med så är det med flera andra länder i EU, exempelvis Luxemburg. Och så är det för Sverige.

Vårt lands banksektor har samma dimension som ett land på nästan 40 miljoner invånare, fyra gånger större än vad vår befolknings storlek motiverar. Svenska bankerna dominerar exempelvis i Baltikum, som sammanlagt har nästan lika många invånare som Sverige. Utanför EU i Europa har Schweiz och Lichtenstein överdimensionerade banksektorer. Och det hade ett tag även Island.
Man kan diskutera Cyperns, och dess bankers, agerande. Landet har lockat internationellt kapital (främst ryskt) med låg bolagsskatt (10 procent). Och bankerna har lockat med sekretess, höga bankräntor till insättare och en del annat.

Men låg bolagsskatt har även andra EU- och euroländer lockat med och ändå fått nödlån utan de hårda krav som ställts på Cypern. Främsta exemplet är Irland, ett av eurokrisens fem så kallade PIIGS-länder där de två I:na står för Italien och Irland. De övriga bokstäverna står för Portugal, Grekland och Spanien.
Irland hade, likt Cypern, lockvaror som en låg bolagsskatt (12,5 procent). Men mot Irland agerade EU och trojkan inte lika hårt som mot Cypern.
En rättvisekänsla i EU-landssammanhang säger att trojkan agerat orimligt hårt mot Cypern, jämfört med andra eurokrisländer som Irland.

Med sitt agerande mot Cypern har EU förstört mycket. För det första har det förstört förtroendet för det ekonomiska systemet, att man kan lita på att det man har insatt på en bank plötsligt inte utsätts för straffbeskattning.
Visst kan olika former av beskattningar accepteras. Men de ska införas efter en debatt i offentligheten och folk ska ha möjlighet att anpassa sig till det.
Som det blivit nu har misstroende mot att ha pengar på banken brett ut sig, särskilt i eurokrisländerna.
För det andra aktualiserar fallet med Cypern euron som EU-valuta. Flera EU-länder som skulle kunna tänkas ha euron, som Sverige och Storbritannien, har inte den. Samma gäller Danmark, även om dess krona följer eurokursen i ett smalt spann.

Att dessa länder ska gå med i euron är föga troligt. Och när nu EU börjat särbehandla vissa euroländer (Cypern) negativt kan man fråga sig vad det är för mening med att ha en gemensam valuta i EU. Flera EU-länder lär knappast skaffa euron inom överskådlig tid.
Att påstå att EU behöver en gemensam valuta för fredens skull är ett trivialt påstående. Exempelvis alla skandinaviska länder har olika valutor och är ändå fredliga.
Den som mest gynnats av euron är Tyskland, som annars skulle ha haft en egen, stark valuta (D-marken). Det skulle ha hämmat exportindustrin som levt gott på den lågt värderade euron jämfört med den kurs en tysk D-mark skulle ha haft. Tyskland har i praktiken devalverat sig till exportframgångar tack vare euron.

Påfrestningarna på Cypern, Grekland och andra euroländer kommer att fortsätta, trots att de fått nödlån. Arbetslösheten i de länderna, och andra, har stigit och ekonomiska utsikterna sjunkit.
Euron fungerar inte eftersom EU inte är ett land där rörligheten är på det sätt som krävs i ett område med samma valuta. Faktorer som olika språk och olika regler på arbetsmarknaden och i övrigt gör att det är så. Och det kommer inte att ändras på årtionden.
Det är därför lika bra att avveckla euron och att länderna återinför sina tidigare valutor.

Robert Sundberg
roberg.sundberg@daladem.se

Annons